Sunne Elljus All in

Vilket himla stolleprov. Kommer jag verkligen att orka springa alla elljusbanor i Sunne kommun på en enda lördag? Svenska motionsspår är inte kända för att vara platta. Nåja, man måste utmana sig själv ibland, så här är han. Eder utsände bland 2,5-kilometrarna i tillvaron. Tjohoo!

Att få springa genom en hedersvakt av vitsippor. Respekt. (Foto: Inger Nilsson)

• Lördag 18 april klockan 09:02. Västra Ämtervik: grässvål, färska älgspår, strålande utsikt över Fryken, korp som ropar. Minus: inget elljusspår kvar längre, ingen markering, sprang fel.

• 09:58. Rottneros. Ett klassiskt elljusspår av bäckravintyp. Många krokar, många branta backar, rejält kuperad. Mjukt underlag. Sjungande gransångare. Plus: viltinformation med vackra bilder och text om djur. Minus: den oartige ryttare som förstört spåret vissa sträckor.

• 10:37. Gräsmark. Lika klassiskt men av tallmotyp. Sviktande gräs eller tallbarr. Banan är mest platt. Plus: fin skog, fint läge nära Rottnan när spåret vänder hemåt.

Fika på trevlig parksoffa i solskenet vid stranden av Lillsjön.

• 11:38. Brandsbol. En riktig skidåkarbana, det kliar i benen att få åka skate uppför den långa backen med Grässjön i ryggen. Lång skidåkarbacke även utför, sedan. Plus: den sorgmantel och de nässelfjärilar som växeldrar åt mig i backarna.

Banan vid Åmberg.
Kärt återseende efter 40 år.

• 12:54. Åmberg. Trevlig bana med hårt underlag, rejäla backar, viss utsikt över sundet.
  Mycket nostalgi i den rundan, det var här jag drogs med i joggingvågen 1980. Snart är det 40 år sedan jag sprang slingan första gången. Då lunkade jag 200 meter, gick 200, lunkade 200 första gången. Nu orkar jag varvet runt, även när jag måste trassla mig förbi de många nyss nerblåsta granarna. Plus: Må Bra-ledens skyltar med kloka tips om att träna syn, hörsel och andra förmågor.

Medhavd pastalunch på campingbord på gräsplanen mellan spårcentralen och Selma Spa.

• 13:57. Sundsberget. Ett modernt skidtävlingsspår. Många backar. Slingrig så publiken kan förflytta sig snabbt och hinna se eliten många gånger. Mig är det inte många som springer och glor på. Plus: att få springa genom en hedersvakt av vitsippor ovanför Spa. Respekt!

Fotograferar inne i Sunne till andra blogginlägg.

• 15:21. Stöpafors. Härlig mjuk gräsbana. Här springer jag stundom mellan fårstängsel och björkdunge. Rejäla backar, pulsen når som mest 183, nära max för mig. Den här banan måste vara ljuvlig när björkarna slagit ut och gräset grönskar. Plus: härliga blåsippor. Minus: inte perfekt skyltad.

• 16:31. Lysvik. Snäll grässvål runt och ibland uppe på berget norr om tätorten. Nu börjar min kropp bli rejält trött. Här som på andra håll i dag ser jag en skylt som uppmanar folk att inte gå i skidspåren. Tråkigt att den behövs. Plus: fin utsikt över Fryken. Minus: inte perfekt skyltad.

• 17:24. Lövåsen. En ovanlig men praktisk lösning: banan är en 1,9 kilometers vändbana. Spåret går mellan myrar och tallskog, omväxlande gräs och tallbarr. Jag får verkligen en känsla av finnskog här uppe i Tage Erlanders släkts gamla trakter. Banan vänder strax bortom dammen vid utloppet ur Stor-Jangen.

Målgång vid Stor-Jangen. Hurra! (Foto: Inger Nilsson)

Färdig. Hurra!

En hyllning

Jäspalt!
Drygt 32 000 steg
innan jag går och lägger mig

Det blir till sist 16 mils bilutflykt i vackerheten, från Västra Ämtervik till Lövåsen. Jag springer alla elljusbanor som finns utmärkta på webbplatsen sunne.se. 31 831 steg inklusive promenaden i Sunne. 21,36 kilometer löpning. På några håll finns det flera banor, då väljer jag den som är närmast 2,5 kilometer.

Sunne har trevliga elljusbanor. Jag får verkligen en trivsam lördag även om mina 69-åriga ben blir rätt trötta mot slutet efter en skadad träningsvinter. Nå, allt är klart långt innan solen går ner. Jag slipper lita till belysningen.

På flera håll är banorna otydligt markerade. Det ställer till det ibland när jag ska välja väg mellan distanserna. Här och var har det blåst träd över ledningarna den senaste tiden, särskilt vid Åmberg. (Men några dagar senare ser jag på webben att kommunen ska ut och röja de här vindfällena).

Se min lördagsrunda som en hyllning till alla som röjt och byggt banorna och alla som nyttjat dem genom åren. Det gör jag.

På söndagen springer jag inte en meter.

/Hälsningar Sven-Ove Svensson