Åmbergsbacken

Ingemar och hustrun Maria
Det är tropisk natt. Mitt framför ögonen syns – dagtid – en blågrå respektfull siluett av Turrubares-bergen. Ett hav av regnskog däremellan. Allt ligger i djupt mörker. Bara den bandit-maskerade “skrattande falken” är vaken och låter höra sitt skrämmande läte. Det ljusnar cirka kl 05.00. Mörknade gjorde det redan cirka 18.30. Ungefär samma tider året om.

Vi minns tydligt månadsbesöket i Sverige nu i maj. Fyra heldagar i Sunne. Hur yngre elever på Frykmansskolan och äldre i Kretsloppshuset lyssnade till erfarenheter från denne i Centralamerika numera (sedan 1999) permanent boende biolog och forskare.

Därefter blev det offentlig föreläsning på Sunne bibliotek. Efter inbjudan från Sunne lokala FN-förening: “Tropiska orkidé-bin föredrar ekologiskt kaffe”. Det avslöjade något av det som upptar denne Sunne-bloggares vardag.

Sagolikt vackra ordkidébin – även kallade golden bees - med doftkänsliga nosar. De undviker starka kemikalier som används i konventionella kaffeplantager, konstgödning och skadedjur-medel. De letar doftämnen – bokstavligen rena parfymer - i kemikaliefria kaffeplantager. Och därmed kan man säga att de väljer “ekologiska kaffe”. Det som produceras med skuggträd och binder jorden bättre. Och tar större hänsyn till kaffeplockarnas hälsa och utkomster.

Minns hur fint mamma-pappa tycks ha det på Sunne kyrkogård, Pappa Edwin Hedström lade sig till ro redan 1970, och inväntade sedan "hustrun Elsa" under hela 35 år. Ett bofink-par envisades med att hoppa upp och ner från gravstenen. Kanske var det dom?

Återsåg även Åmberg. Klingar hemvant. Tryggt. Med barndomens nygräddade-bullar-tiggande Bulle-Bernt och den stränge högstadiemagistern Ståhlbrant, oljemålare. De bodde i olika hus på andra sidan Åmbergsvägen. En gång satt jag modell för Ståhlbrant. Han behöll ungdomsporträttet. Den tiden bar det iväg på enkla skidlappar till och från Åmbergsskolan. När marken var vit. Det som folk här i tropiska Centralamerika inte fattar. Trygga 4-11 år. Harmonisk barndom. Fin grundplåt. Inför resten av hela livet.

Under de ljusa Sunne-nätterna sov Maria och jag på det förnämt gammelmodiga bed-and-breakfast-gästgiveriet Lappnäs. Ett före detta barnhem ju. Som vännerna-ägarna Rose-Marie & Lennart Asker rustat upp. Vi skulle inte haft råd bo på Quality Selma-hotellet. Urtjusigt. Men kanske lite malplacé med science-fiction-profil. Mitt i Sagolika Sunne.

På andra sidan vägen från Lappnäs sett har internationellt numera erkända glasblåsare sin ateljé. Ragnar och Ingalena Klenell. 1980 besökte vi den då färska ateljén. Nu - som sagt - erkända med utställningar bland annat i USA. För att inte tala om en annan granne. På sitt sätt konstnär, fotbollskonungen Svennis, vars paparazzi-svans väcker större intresse hos lokalbefolkning i Sunne, än det mer alldaliga bytet för deras jaktbeteende. Som nu dock dämpats något. Sedan Svennis tog bort vägskylten. Vid infarten mellan Sunne-Torsby.

Med hälsning från andra sidan Jorden!
Ingemar Hedström (som återkommer…)

Våra kära barn på översta raden, en son och tre döttrar
 med deras respektive på främre raden.

Kommentarer

Populära inlägg