Pumor, lodjur, jaguarer och sengångare
För det var en gång en äldre dam som köpt en fläckig puma-unge av en gatuförsäljare. Puma-ungens fläckar försvann med tiden – alla unga pumor är fläckiga för att kunna kamoufleras/gömma sig mot hungriga prärierävar och andra rovdjur.
En dag fick damen besök av Hälsomyndigheten i staden. De lade beslag på den nu vuxna puman. Och lät svetsa ihop en trång bur på Hälsomyndighetens område. Och satte puman i den.
Jag fick på omvägar nys om historien och skyndade mig instinktsfullt till Hälsomyndigheten. Ville med egna ögon se den olyckliga puman. Kanske ta ut den ur buren – tillfälligt - och eventuellt gosa lite med den.
Hur dumdristigt som helst! Men kanske djurvänligt. Och just så blev det. När vi efter en stund lekt färdigt, knäpptes det svartvit bild-beviset på lekkamraterna.
Hur det gick för puman? Det förtäljer inte historien. Hon fick nog “sitta inne” resten av livet. Inget tänkbart alternativ kunde nog ges. Sorgligt. Människans fel.
Damen uppe på Sundsberget som stötte ihop med ett lodjur häromsistens, hade nog varken vågat, kunnat eller önskat ta lodjurets unge från sin mor. Om nu lodjuret haft en unge med sig, vill säga.
Den latinamerikanska puma-historien är från 70-talet, vilket väl framgår av mitt val av byxmodell. Idag skulle nog ingen i Latinamerika – hoppas man - komma på idén att föda upp en vild puma hemma.
För något år sedan visade sig en puma för en god vän som bor i regnskogen. På samma sätt som lodjuret uppe på Sundsberget stod den kvar ganska länge på stigen och bevakade mänskan med sina snedögda gröna ögon. Kanske samma puma som nu bor i ett småhus vid Tapirfloden framför Barbilla nationalpark.
Den förvånasvärt orädda puma jag berättade om tidigare här på Sunne-bloggen.
Det bör nog sägas att i Nordamerika händer det att pumor attackerar människor. Här i Costa Rica finns det inte ett enda exempel på det. Inte heller bland jaguarer.
Min äldsta dotter Marine bor sedan 15 år i samma regnskog. Med man och tre små döttrar. Sedan flera år tillbaka har de med jämna mellanrum fått besök av en sengångare som smyger upp i samma gröna-blad-godis-träd framför deras hus. Häromdagen hade den med sig en “sambo”! Men det är en helt annan historia…
Stort tack för mig!
Ingemar Hedström
.jpg) |
En sengångare på besök. Foto: Ingemar Hedström |
Kommentarer