Är nöjd med att gå mot strömmen

Bra att bli tillfrågad, annars är det mycket som aldrig skulle bli gjort, när man lever i skuggan av Jante. Blogg har inte stått högst upp på listan över vad jag borde göra. Nu är jag där och då passar jag på att dela med mig av livet i en av kommunens utposter.

45 år i offentlig sektor med många dagliga möten byttes för snart ett år sedan ut mot pensionärsliv i en, även med norrlandsmått, liten by. Ängen i Gräsmark har kanske 4-5 fastboende och ligger 30 km från tätorten.

Annat var det 1880, då bodde här ca 500 personer. Då var ändå det område där vi idag bor, Gräshöjden, oräknad. Vi bor i Norra Gräshöjden som vid den tiden bestod av 8 gårdar.

Huset på Kuuln

I den historieskrivning som finns om Gräsmarks södra Finnskogar står att läsa om alla övergivna bosättningar i Gräshöjden, med ett undantag; ”Kullen, på ortens dialekt Kuuln, är husen kvar och bosatta”. Det skulle gå att se sig själv som ännu en fornlämning bland de andra, men det perspektivet har jag inte valt, utan tycker att det är en fantastisk förmån att få upptäcka denna bygds möjligheter.

Det skulle gå att se sig själv som ännu en fornlämning
bland de andra...

Först bara ett par ord om pensionärslivet. Ett par dagars jobb i veckan har visat sig bra för själen. Det fantastiska är att i så stor utsträckning disponera sin tid. Katten är också nöjd, möjligheten att komma in har utökats betydligt.

I hela världen går flyttströmmarna mot de stora städerna. Sverige, Värmland och Sunne är inga undantag. Är nöjd med att gå mot strömmen och konstaterar att det aldrig har varit lättare att bo på landsbygden än idag.

Vägen från Västerrottna till Ängen byggdes så sent som 1946, innan gick transporterna mot Edane via Mangskog. Inte bara vägarna har utvecklats, kontakterna med omvärlden går väldigt bra att hålla via nätet; Skype med dottern i Paris, Milan i direktsändning, bästa filmerna och strömmande ljudböcker.
Från Ängen till Spanien (där jag var för ett par veckor sedan, enkel Girona 250 kronor) tar man sig på mindre än 5 timmar. Ska ändå lära mig passa bokbussen och njuta av omgivningens fantastiska naturupplevelser och små händelser som jag ska försöka ge en bild av kommande dagar.
/Per-Arne Lundin