Vägfrågan tar man inte med en klackspark
När man bor en bit ute i skogen blir vägen en väsentlig del av livet. Från allmänna vägen i Västerrottna och hem är det ganska exakt 10 km.
Största delen av denna sträcka (8,5 km) är allmän väg och alltid framkomlig på något vis, även om blixthalkan kan förlänga körtiden avsevärt vissa dagar.
Med en gång ska sägas att snön aldrig varit något hinder. Näsmans Åkeri som står för plogningen kör vilken tid som helst på dygnet och inför morgonens arbetsresa är det alltid åkbart.
Sista 1,5 km är det Gräshöjdens vägsamfällighet som gäller. Hustru Anita som bott här längre än jag har varit pådrivande för och i detta sällskap. Hon har till och med av ren självbevarelsedrift lyckats få sista delen upp till huset omdragen. Detta för att plogbil och andra transporter ska ta sig fram. Alla som varit här innan sista delen gjordes om har minnen av den gamla branta uppfarten som var utsprängd i berget.
Nästan direkt jag kom hit fick jag lära mig att vägfrågan tar man inte med en klackspark. Kvällspressen skulle bara veta vad dom missar i landets otaliga vägsamfälligheter. Vår förening är dock inte större än att allt genomförs i bästa samförstånd.
Vägsamfällighetens möten är noggrant protokollförda, underhållet planerat och prioriterat och arbetsinsatserna jämt fördelade över säsongerna. Saker man tar för givna när man bor i civiliserat land lever man med och följer på nära håll.
Senaste året har det varit insatser utöver det vanliga. Förutom det ordinarie; plogning, ett par gruslass. sladdning och snökäppar så har det varit sprängning dikning och kantklippning.
Det är en njutning när vägen är bra i ordning och nu har vi också kryddat med nya reflexer på snökäpparna, det känns nästan som gatljus. Stora testet kommer till våren i tjällossningen då det avgörs om vi tar oss ända hem.
Allmänna vägen mellan Västerrottna och Ängen som byggdes 1946 genomgår just nu en upprustning. Gammal beläggning som försvunnit ut i dikena plogas upp på vägen och återvinns och grävs samtidigt ur. Eventuellt blandas massorna med lite nytt grus. Under tiden arbetet pågår har det inte varit helt lätt at ta sig fram varje dag.
Som tur är finns ett alternativ i vägen Mangskog-Västerrottna dit påfarten är 5 km. Den är till och med asfalterad på Arvikas sida av kommungränsen. Dit tar man sig om ska ut i världen på racercykel.
Vägrenoveringen ger säkert resultat med tiden. Stora bolaget som utför detta arbete var tidigt ute med sina snökäppar. Dock är inga kvar efter utfört arbete. En sådan logistisk miss skulle aldrig Gräshöjdens SMF råka ut för.
/Per-Arne Lundin
Största delen av denna sträcka (8,5 km) är allmän väg och alltid framkomlig på något vis, även om blixthalkan kan förlänga körtiden avsevärt vissa dagar.
Med en gång ska sägas att snön aldrig varit något hinder. Näsmans Åkeri som står för plogningen kör vilken tid som helst på dygnet och inför morgonens arbetsresa är det alltid åkbart.
Sista 1,5 km är det Gräshöjdens vägsamfällighet som gäller. Hustru Anita som bott här längre än jag har varit pådrivande för och i detta sällskap. Hon har till och med av ren självbevarelsedrift lyckats få sista delen upp till huset omdragen. Detta för att plogbil och andra transporter ska ta sig fram. Alla som varit här innan sista delen gjordes om har minnen av den gamla branta uppfarten som var utsprängd i berget.
Nästan direkt jag kom hit fick jag lära mig att vägfrågan tar man inte med en klackspark. Kvällspressen skulle bara veta vad dom missar i landets otaliga vägsamfälligheter. Vår förening är dock inte större än att allt genomförs i bästa samförstånd.
Vägsamfällighetens möten är noggrant protokollförda, underhållet planerat och prioriterat och arbetsinsatserna jämt fördelade över säsongerna. Saker man tar för givna när man bor i civiliserat land lever man med och följer på nära håll.
 |
| Enskilda vägen |
Det är en njutning när vägen är bra i ordning och nu har vi också kryddat med nya reflexer på snökäpparna, det känns nästan som gatljus. Stora testet kommer till våren i tjällossningen då det avgörs om vi tar oss ända hem.
Allmänna vägen mellan Västerrottna och Ängen som byggdes 1946 genomgår just nu en upprustning. Gammal beläggning som försvunnit ut i dikena plogas upp på vägen och återvinns och grävs samtidigt ur. Eventuellt blandas massorna med lite nytt grus. Under tiden arbetet pågår har det inte varit helt lätt at ta sig fram varje dag.
Som tur är finns ett alternativ i vägen Mangskog-Västerrottna dit påfarten är 5 km. Den är till och med asfalterad på Arvikas sida av kommungränsen. Dit tar man sig om ska ut i världen på racercykel.
 |
| Stora vägen |
/Per-Arne Lundin
Kommentarer