”There and back again …” Om hur jag lämnade Sunne och återvände
Hej igen!
Nu är det dags att fortsätta resan och där vi slutade sist hade jag tagit studenten från Stjerneskolan i Torsby och livet låg framför mig …
Som jag nämnde sist så träffade jag en hockeykille när jag var 15 år, denna kille hade nu lyckats få en plats i elitserielaget Södertälje SK. Efter studenten så flyttade jag in hos honom, fick mitt första riktiga jobb som frukostvärdinna på ett hotell och kände mig vuxen. Men åh vad jobbigt det ändå var att flytta hemifrån, minns när jag, pappa och mina syskon drog ”flyttlasset” till Södertälje, jag var så ledsen när vi vinkade av varandra och de likaså. Men livet lekte på där och jag fick vänner och nya upplevelser. Några månader gick och så var det dags för Johan att byta klubb, han styrde kosan mot Arboga och jag valde då att flytta hem till Sunne och flickrummet igen. Jag fortsatte att arbeta och då som timvikarie på Fryxellska, inte så jättemånga år äldre än de jag undervisade … Men det var väldigt roligt!
Ett år gick och Johan hann med att spela i Arboga och gjorde en visit nere i Växjö. Jag stannade på hemmaplan under den här tiden och tog tåget/bussen till honom så ofta jag kunde och han till Sunne så ofta det gick. Men när Johan skulle börja spela i Västerås sommaren 2006, ja då äntligen hängde jag också på! Västeråstiden var härlig och vi trivdes båda väldigt bra med staden, utbudet och laget. Jag fick ett roligt kontorsjobb på ICA Butiksadministration där jag arbetade med att sortera post och lite diverse. I Västerås kretsade såklart livet mycket kring hockeyn, alla hemmamatcher sågs troget på läktarplats och jag och de andra ”fruarna” följde laget i med och motgång. Beroende på hur det gick för laget så var det både roligt och mindre roligt att åka runt i staden med leasingbilen med det stora ”Västerås IK” emblemet över hela bilen …
Under Västeråstiden så kom det sig att jag började studera, på Mälardalens högskola, nu skulle jag bli lärare, lärare mot de yngre åren. I ett år hann jag läsa där innan det blev så att Johan skulle lämna Västerås för Fredrikstad i Norge och fortsätta spela där och jag, jag hamnade i Karlstad där jag fortsatte läsa på Karlstads Universitet och fortsatte mina tåg och bussresor till min kärlek. Däremellan åkte jag ”hem till Sunne”. Jag har alltid dragits hem och sett min hemort i ett nytt ljus ju äldre jag blivit.
Ett sådant vackert ljus att vi bestämmer oss för att ha ett gemensamt boende i Sunne, vi blir med bostadsrätt på Rågvägen och jag tar istället tåget till universitetet. Sen blir jag gravid med vår första son, och tar examen 2 månader innan han föds. Precis när jag vant mig vid tanken på att jag ska bo hos Johan i Fredrikstad med vår son för att vi ska få vara tillsammans som familj så tar livet en ny vändning, Johans lag Stjernen hamnar i en ekonomisk kris och Johan blir uppsagd. Vi befinner oss i ett jobbigt läge ett tag innan allt faller på plats igen, Johan flyttar hem till Sunne han också och vi startar ett nytt gemensamt liv efter alla år med flängande mellan lag och städer, här ska vi bygga bo och se våra barn växa upp och vi trivs så bra här. Hockey och hockeylivet har absolut gett mig och oss mycket, men en trygg punkt betyder mer. Johan avslutade sin karriär där den startade, i Sunne IK.
Sunne har ju egentligen allt man behöver, bra utbud av matbutiker, shopping, natur, en underbar biograf, happenings & evenemang, föreningsliv, träningsmöjligheter och trevliga människor. Jag upplever att vi ser framåt och vill utvecklas här och det finns många driftiga människor i byn. Saker finns absolut att hitta på, det blir ju vad man gör det till! I skrivande stund rullar programmet ”Halv 8 hos mig” på TV med 4 härliga Sunnebor! Kommentarerna om programmet på Tv4:s Facebooksida är idel positiva – utomsocknes skriver att ”Värmlänningar är så varma och goa!” ”Mer Värmland i TV!” och att de ”måste besöka Sunne för det verkar finnas så många härliga människor där!”. Jag säger bara VÄLKOMNA!
Men, jag är ändå glad att jag tog mig en runda utanför kommungränsen, ja till och med utanför länsgränsen, för ibland behöver man se sig om innan man inser att det inte är så fel med hembygden ändå …
Nu har ni fått veta lite mer om mig, min bakgrund och varför jag är där jag är idag! Nu ska vi prata nutid men som ni kommer märka så är jag en sådan som gärna blickar bakåt i tiden ... Hoppas ni vill fortsätta läsa!
Nu är det dags att fortsätta resan och där vi slutade sist hade jag tagit studenten från Stjerneskolan i Torsby och livet låg framför mig …
Som jag nämnde sist så träffade jag en hockeykille när jag var 15 år, denna kille hade nu lyckats få en plats i elitserielaget Södertälje SK. Efter studenten så flyttade jag in hos honom, fick mitt första riktiga jobb som frukostvärdinna på ett hotell och kände mig vuxen. Men åh vad jobbigt det ändå var att flytta hemifrån, minns när jag, pappa och mina syskon drog ”flyttlasset” till Södertälje, jag var så ledsen när vi vinkade av varandra och de likaså. Men livet lekte på där och jag fick vänner och nya upplevelser. Några månader gick och så var det dags för Johan att byta klubb, han styrde kosan mot Arboga och jag valde då att flytta hem till Sunne och flickrummet igen. Jag fortsatte att arbeta och då som timvikarie på Fryxellska, inte så jättemånga år äldre än de jag undervisade … Men det var väldigt roligt!
Ett år gick och Johan hann med att spela i Arboga och gjorde en visit nere i Växjö. Jag stannade på hemmaplan under den här tiden och tog tåget/bussen till honom så ofta jag kunde och han till Sunne så ofta det gick. Men när Johan skulle börja spela i Västerås sommaren 2006, ja då äntligen hängde jag också på! Västeråstiden var härlig och vi trivdes båda väldigt bra med staden, utbudet och laget. Jag fick ett roligt kontorsjobb på ICA Butiksadministration där jag arbetade med att sortera post och lite diverse. I Västerås kretsade såklart livet mycket kring hockeyn, alla hemmamatcher sågs troget på läktarplats och jag och de andra ”fruarna” följde laget i med och motgång. Beroende på hur det gick för laget så var det både roligt och mindre roligt att åka runt i staden med leasingbilen med det stora ”Västerås IK” emblemet över hela bilen …
Under Västeråstiden så kom det sig att jag började studera, på Mälardalens högskola, nu skulle jag bli lärare, lärare mot de yngre åren. I ett år hann jag läsa där innan det blev så att Johan skulle lämna Västerås för Fredrikstad i Norge och fortsätta spela där och jag, jag hamnade i Karlstad där jag fortsatte läsa på Karlstads Universitet och fortsatte mina tåg och bussresor till min kärlek. Däremellan åkte jag ”hem till Sunne”. Jag har alltid dragits hem och sett min hemort i ett nytt ljus ju äldre jag blivit.
 |
| Johan i hockeylaget Stjernen, i Fredrikstad i Norge |
Ett sådant vackert ljus att vi bestämmer oss för att ha ett gemensamt boende i Sunne, vi blir med bostadsrätt på Rågvägen och jag tar istället tåget till universitetet. Sen blir jag gravid med vår första son, och tar examen 2 månader innan han föds. Precis när jag vant mig vid tanken på att jag ska bo hos Johan i Fredrikstad med vår son för att vi ska få vara tillsammans som familj så tar livet en ny vändning, Johans lag Stjernen hamnar i en ekonomisk kris och Johan blir uppsagd. Vi befinner oss i ett jobbigt läge ett tag innan allt faller på plats igen, Johan flyttar hem till Sunne han också och vi startar ett nytt gemensamt liv efter alla år med flängande mellan lag och städer, här ska vi bygga bo och se våra barn växa upp och vi trivs så bra här. Hockey och hockeylivet har absolut gett mig och oss mycket, men en trygg punkt betyder mer. Johan avslutade sin karriär där den startade, i Sunne IK.
 |
| Frida med hockeyfruar i Stjernen |
Sunne har ju egentligen allt man behöver, bra utbud av matbutiker, shopping, natur, en underbar biograf, happenings & evenemang, föreningsliv, träningsmöjligheter och trevliga människor. Jag upplever att vi ser framåt och vill utvecklas här och det finns många driftiga människor i byn. Saker finns absolut att hitta på, det blir ju vad man gör det till! I skrivande stund rullar programmet ”Halv 8 hos mig” på TV med 4 härliga Sunnebor! Kommentarerna om programmet på Tv4:s Facebooksida är idel positiva – utomsocknes skriver att ”Värmlänningar är så varma och goa!” ”Mer Värmland i TV!” och att de ”måste besöka Sunne för det verkar finnas så många härliga människor där!”. Jag säger bara VÄLKOMNA!
Men, jag är ändå glad att jag tog mig en runda utanför kommungränsen, ja till och med utanför länsgränsen, för ibland behöver man se sig om innan man inser att det inte är så fel med hembygden ändå …
 |
| Sagolika Sunne |
 |
| Sagolika Sunne |
 |
| Sagolika Sunne |
 |
| Sagolika Sunne |
 |
| Sagolika Sunne |
 |
| Sagolika Sunne |
Nu har ni fått veta lite mer om mig, min bakgrund och varför jag är där jag är idag! Nu ska vi prata nutid men som ni kommer märka så är jag en sådan som gärna blickar bakåt i tiden ... Hoppas ni vill fortsätta läsa!
/Frida
Kommentarer