"När jag blir stor vill jag ha en trädgård"
Rottnerosparken: Denna underbara plats på jorden. Platsen jag och min mamma besökte varje år, alltid på min namnsdag. För det var då hon kom till Sunne för att hälsa på sina syskon och inte minst mig. Första gången var den dagen när Gustav V besökte Värmland och Sunne för att inviga monumentet. Det var stort för lilla mig att få stå där och vifta med den svenska flaggan bland alla andra barn, och inte mindre var det när vi gick in i parken.
Det jag minns mest var de otroliga rhododendronplanteringarna. Redan då bestämde jag mig för att när jag blev stor skulle jag ha en trädgård som var lika vacker, med massvis av blommor som jag kunde plocka utan att någon knäppte mig på fingrarna.
Det var inte bara blommorna jag blev fascinerad av. Där fanns dammar och massvis av statyer, den ena vackrare än den andra, en utopi; men man kan alltid drömma. Precis som den lilla flickan i sången ”om pappa ville ge mig en femöring vet mamma, då skulle jag köpa …”, och så vidare.
Tidens tand gnagde även på parken och man bestämde sig för en nylansering i samarbete med Mainau, ön med en av världens mest kända blomsterparker … Och plötsligt kom han flygande på sin gås, självaste gossen Nils, och landade utanför parken.
Men redan innan han landade i Sunne hade jag påbörjat mitt trädgårdsprojekt, i och med mitt köp av torpet. 2 500 kvadratmeter skulle ställas i ordning. Jag insåg ganska snart att jag måste få hjälp med röjning och att anlägga en gräsmatta. Sen kunde jag själv sätta igång med mina planteringar.
Jag grävde, sådde och planterade. Men till min besvikelse växte det uselt, i sanningens namn inte ett endaste dugg … Det var då som grodan dök upp (förlåt älskling, men jag kan bara inte låta bli) och nu började det hända saker.
Han förklarade att landet jag grävt inte var tillräckligt djupt. Så han började om från början, och det var inte bara början på ett nytt trädgårdsland utan början på alla våra trädgårdsprojekt.
Sven (det är så han heter Prinsen) är bara så förtjust i hus med vattenläge. Alltså i brist på den naturliga varan skulle det självklart byggas en damm ...
Nu är det så att fastigheten ligger på en rullstensås, tror jag i alla fall, och så fort man satte spaden i backen stötte man på sten, stora stenar, små stenar och jättestenar. Och inte nog med det: det pös upp vatten. Så där satt jag i en kletig grop och grävde med en planeringsspade medan Sven använde sig av något grövre verktyg.
Den ytterst backiga terrängen var som klippt och skuren till att skapa ett vattenfall till dammen, som nu var fylld med fisk. Och den där gamla rabatten som jag startade med …
Ja, den ser ut så här idag, självklart med ett gäng rhododendron och allehanda andra vackerheter.
Det här får bli allt för idag. Imorgon blir det en orgie i bilder på min fantastiskt underbara trädgård, och en del om projektet senioranpassning …
Till dess: tjosan, hejsan, hoppsan
/Kristina
 |
| Rottnerosparken: En underbar plats på jorden |
Det jag minns mest var de otroliga rhododendronplanteringarna. Redan då bestämde jag mig för att när jag blev stor skulle jag ha en trädgård som var lika vacker, med massvis av blommor som jag kunde plocka utan att någon knäppte mig på fingrarna.
Det var inte bara blommorna jag blev fascinerad av. Där fanns dammar och massvis av statyer, den ena vackrare än den andra, en utopi; men man kan alltid drömma. Precis som den lilla flickan i sången ”om pappa ville ge mig en femöring vet mamma, då skulle jag köpa …”, och så vidare.
Tidens tand gnagde även på parken och man bestämde sig för en nylansering i samarbete med Mainau, ön med en av världens mest kända blomsterparker … Och plötsligt kom han flygande på sin gås, självaste gossen Nils, och landade utanför parken.
 |
| Nils Holgersson på gåsen Akka |
Men redan innan han landade i Sunne hade jag påbörjat mitt trädgårdsprojekt, i och med mitt köp av torpet. 2 500 kvadratmeter skulle ställas i ordning. Jag insåg ganska snart att jag måste få hjälp med röjning och att anlägga en gräsmatta. Sen kunde jag själv sätta igång med mina planteringar.
Jag grävde, sådde och planterade. Men till min besvikelse växte det uselt, i sanningens namn inte ett endaste dugg … Det var då som grodan dök upp (förlåt älskling, men jag kan bara inte låta bli) och nu började det hända saker.
Han förklarade att landet jag grävt inte var tillräckligt djupt. Så han började om från början, och det var inte bara början på ett nytt trädgårdsland utan början på alla våra trädgårdsprojekt.
Sven (det är så han heter Prinsen) är bara så förtjust i hus med vattenläge. Alltså i brist på den naturliga varan skulle det självklart byggas en damm ...
Nu är det så att fastigheten ligger på en rullstensås, tror jag i alla fall, och så fort man satte spaden i backen stötte man på sten, stora stenar, små stenar och jättestenar. Och inte nog med det: det pös upp vatten. Så där satt jag i en kletig grop och grävde med en planeringsspade medan Sven använde sig av något grövre verktyg.
 |
| Vattenfall och damm med fiskar |
Den ytterst backiga terrängen var som klippt och skuren till att skapa ett vattenfall till dammen, som nu var fylld med fisk. Och den där gamla rabatten som jag startade med …
 |
| Kristinas trädgård |
Ja, den ser ut så här idag, självklart med ett gäng rhododendron och allehanda andra vackerheter.
Det här får bli allt för idag. Imorgon blir det en orgie i bilder på min fantastiskt underbara trädgård, och en del om projektet senioranpassning …
Till dess: tjosan, hejsan, hoppsan
/Kristina
Kommentarer