måndag 4 december 2017

Line Malmsten, textillärare, modist och inflyttad till Sunne presenterar sig

Line Rebekka Malmsten heter jag. 
Jag är textillärare, Modist och inflyttad till Sunne. 
När jag var liten ville jag bli bondmora. Jag ville bo på landet i ett rött hus, ha djur och odla grönsaker. Här i Värmland har jag ny uppfyllt den önskan jag hade som liten flicka.

Line Rebekka Malmsten
Jag är uppvuxen i en universitets stad med tre syskon och mina föräldrar. Under barndomen bodde vi både i lägenhet och radhus. Jag älskade att vara i naturen, på landet och jag var mycket förtjust i djur, speciellt katter.
Nån sommar hyrde vi ett lantlig hus med ett gammalt stall, jag tror det var där drömmen om att bli bondmora väcktes.

Min dröm att bo på landet har idag blivit sann och det med råge!
Jag har som många andra här i Sunne trakten flera hus, mitt bostadshus, lillstugan, hönshus (dock ännu utan höns) lekstuga, magasinet och grannens garage.
Jag har verkligen hittat hem, hem både bokstavligen till Gården Nästa som är mitt hem sedan några år.
Men även hem till mig själv, jag upplever större trygghet och livsglädje, än någonsin tidigare. Och när problem dyker upp har jag mer tillförsikt att ”det ordnar sig annars kvittar det”.
Det är en kombination av många saker som tagit mig till den plats i mig själv där jag oftast känner lugn, glädje och helt enkelt är nöjd med tillvaron. Att våga följa en djupare längtan och lämna nästan allt för att förverkliga min dröm om lantligt boende och leva i ett lugnare tempo är en av anledningen till bättre mående i mig själv.
Jag bodde i vår huvudstad, jobbade 100% och längtade efter mer innehåll. Efter ett roligare, enklare liv med mer meningsfullhet.

Gården Nästa
Jag återkommer till flytten, nu vill jag berätta om mitt fina hus, Nästa. 
Jag blev kär i huset redan på Hemnet. Den lila kakelugnen i stora salen som nu har blivit min hattatelje’ kändes så rätt, så jag.
Huset är från början av 1800-talet varsamt renoverat med mycket vackert bevarat från en svunnen tid. Huset andas lugn, gemytlig trivsel och har den rymd jag längtat efter.
Att inta ett stort 1800-tals hus är inte helt lätt, speciellt inte för mig som mest bott i moderna lägenheter och har stor fallenhet för skönhet i det lilla, men hela 160 kvadratmeter har varit en utmaning. Jag håller fortfarande på att sätta min egen prägel på huset.
Andra sommaren intog jag mitt sovrum genom att ta bort buteljgrön spännpapp, ta fram de vackra hand bilade stockväggarna och måla dem vita.
Det är en hel del jag vill göra för att helt inta mitt hus men drömmen är nu verklighet och jag har all tid i värden till att bo in mig och skapa ett roligare liv med mera hattar, djur, natur och nya bekantskaper.
/Hälsningar Line Malmsten

Inga kommentarer: