tisdag 5 juni 2018

De vackra bergen, den väldiga sjön ...

Bakgrund

När jag läste inledningen till Gösta Berlings saga häromdagen, fick jag se mina egna känslor kring Sunne tryckta i ord. Selma Lagerlöf beskriver Fryksdalen så här: ”alla dessa tre, den långa sjön, den rika slätten och de blåa bergen, bildade det vackraste landskap och göra så än. Likaså är folket än idag kraftigt, modigt och välbegåvat”. Det är samma intryck jag har fått av Fryksdalen, de vackra bergen, den väldiga sjön och folket som både har många goda idéer och är väldigt handlingskraftigt.

Holly finner många likheter mellan sin hembygd, Kelowna, och Fryksdalen.
Här en bild över Tossebergsklätten med odlingsmarker i förgrunden

Från Kelowna, Canada

Varför just jag, en tjej uppväxt i Kelowna, Canada, cirka 24h restid bort, inklusive tre flygningar och några timmars vistelser på olika flygplatser, kom till Sunne, beror på några slumpvisa händelser. Först, som tjugoåring och skogsvetarstudent i Vancouver, kom jag på att jag ville åka på utbytesår. Jag hade tänkt mig Australien, men terminstiderna var för olika de kanadensiska, så jag letade efter en annan möjlighet. Det blev Sverige istället. Min mamma hade ju svensk härkomst och jag ville lära mig mer om svenskt skogsbruk, eftersom det pratades mycket om hur industrin hade kommit längre i Sverige jämfört med Kanada. Jag kom till Uppsala och läste några kurser, men där fanns det inte så mycket skog! Så jag bad att få komma till Umeå istället, där sa de att det fanns mycket skog.

Hollys familjs äppelodling, med Okanagan Lake i bakgrunden


Hollys pappas trädgård, med berget Black Knight i bakgrunden

En stilig värmländsk pôjk

Under tiden jag läste där, träffade jag många trevliga människor. En dag höll en stilig värmländsk pôjk upp dörren för mig. Hade jag inte träffat honom, hade jag aldrig kommit på att åka till Värmland överhuvudtaget. Men han hade spenderat en hel del tid i Sunne som barn och ungdom. När vi skulle slå oss ner efter att studierna var avklarade, fick vi möjlighet att jobba i Sunne, och strax därefter köpte vi en gård i Stöpafors. I Stöpa känns det lite som hemma. På båda platser finns ett berg som vaktar över byn och en lång, vacker sjö i dalen.

Sjön Okanagan Lake

En del av hjärtat

Nu har vissa saker fört oss vidare, men en del av hjärtat finns i Stöpa, i de ändlösa tallskogarna, stinna med bär och svamp, och det härliga bad- och fiskevattnet.

Vi hörs nästa gång!
/Holly

Inga kommentarer: