Varför är du så tyst?
"Du som hade allt att säga, säger ingenting Dina tankar hörs ändå.
Din tystnad säger allting dina läppar vill du inte just nu kan förmå"
Citatet är de inledande raderna ur låten Varför är du så tyst av Thåström från 1989. De har varit talande för detta blogguppdrag, som önsketänkande och som realitet. Att alltid ha så hiskeligt mycket att säga och orera om, och sen inte få det nedskrivet och välformulerat är vitt skilda saker, då finns en önskan att tankarna hörs ändå. Dock, att vädra sina tankar för Sunnes medborgare, då räcker inte tystnaden och den säger sannerligen inte allting. Men faktum är att just dessa veckor så tycks inte tankar och fingrar kunna förmå.
Text är ju fascinerande, hur den kan förflytta oss till en annan plats, en annan tid bara genom att förflyttas från papper (eller skärm) till ens eget medvetande. Hur den kan lära oss saker, få oss att skratta eller gråta. Vissa har den där hjärnan, det där hjärtat och den skarpa pennudden som kan göra allt detta. Dessa två veckor har jag inte varit i närheten av dem, faktiskt inte ens på samma planet. Det skulle ha blivit tio stycken “omvälvande” inlägg om natur, konst, vinylskivor, jämställdhet, fryksdalingarna, bedårande grannar och fårklippning.
Men. Jag som hade allt att säga, säger ingenting.
Kanske beror det på värmen. Kanske på allt arbete med gården och djuren. Kanske på att just denna tid är det i ateljén det som berättar skapas, och kanske är detta en period där bilden faktiskt säger mer än tusen ord. För på övervåningen i ladan, med åtta stycken fönster i söderläge, i den överhettade ateljén där sägs precis allt det som finns att säga, utan en enda stavelse. Ni som läser denna blogg kanske hade fått ut mer om innehållet enbart bestått av bilder. Fem bilder per dag i tio dagar, 50 000 ord, inte illa.
Därav så blev jag ingen bloggare på heltid, men det finns andra forum där bilderna får tala och orden har mindre betydelse. Instagram, det är ett sätt att utrycka tankar, om än mer esoteriska och sublima. Där finns möjligheterna att experimentera sig fram med kameran, ljus och mörker samt att stöka med alla filter de tillhandahåller.
Så avslutningsvis delar jag med mig av ett gäng av dessa bilder samt tackar för förtroendet att få uttrycka mina tankar här.
Allt gott till alla som önskar andra allt gott.
/ Andreas Poppelier
Ivarsbjörke, Sunne, Värmland. 1 juni 2018
Din tystnad säger allting dina läppar vill du inte just nu kan förmå"
Citatet är de inledande raderna ur låten Varför är du så tyst av Thåström från 1989. De har varit talande för detta blogguppdrag, som önsketänkande och som realitet. Att alltid ha så hiskeligt mycket att säga och orera om, och sen inte få det nedskrivet och välformulerat är vitt skilda saker, då finns en önskan att tankarna hörs ändå. Dock, att vädra sina tankar för Sunnes medborgare, då räcker inte tystnaden och den säger sannerligen inte allting. Men faktum är att just dessa veckor så tycks inte tankar och fingrar kunna förmå.
Text är ju fascinerande, hur den kan förflytta oss till en annan plats, en annan tid bara genom att förflyttas från papper (eller skärm) till ens eget medvetande. Hur den kan lära oss saker, få oss att skratta eller gråta. Vissa har den där hjärnan, det där hjärtat och den skarpa pennudden som kan göra allt detta. Dessa två veckor har jag inte varit i närheten av dem, faktiskt inte ens på samma planet. Det skulle ha blivit tio stycken “omvälvande” inlägg om natur, konst, vinylskivor, jämställdhet, fryksdalingarna, bedårande grannar och fårklippning.
Men. Jag som hade allt att säga, säger ingenting.
Kanske beror det på värmen. Kanske på allt arbete med gården och djuren. Kanske på att just denna tid är det i ateljén det som berättar skapas, och kanske är detta en period där bilden faktiskt säger mer än tusen ord. För på övervåningen i ladan, med åtta stycken fönster i söderläge, i den överhettade ateljén där sägs precis allt det som finns att säga, utan en enda stavelse. Ni som läser denna blogg kanske hade fått ut mer om innehållet enbart bestått av bilder. Fem bilder per dag i tio dagar, 50 000 ord, inte illa.
Därav så blev jag ingen bloggare på heltid, men det finns andra forum där bilderna får tala och orden har mindre betydelse. Instagram, det är ett sätt att utrycka tankar, om än mer esoteriska och sublima. Där finns möjligheterna att experimentera sig fram med kameran, ljus och mörker samt att stöka med alla filter de tillhandahåller.
Så avslutningsvis delar jag med mig av ett gäng av dessa bilder samt tackar för förtroendet att få uttrycka mina tankar här.
Allt gott till alla som önskar andra allt gott.
/ Andreas Poppelier
Ivarsbjörke, Sunne, Värmland. 1 juni 2018
Kommentarer