Fryken, ett innanhav?
September månad 1997 går till historien för mig som fågelskådare på grund av de märkliga upplevelser som följde som efterdyning till en ihållande sydvästlig storm över hela Nordsjön.
Det började tidigt en torsdagsmorgon då jag tog en sedvanlig morgontur längs stranden nedanför golfbanan på väg till jobbet i Rottneros. Min förhoppning var att det skulle kunna rasta några roliga vadarfåglar på de, av lågvattnet, blottade sandstränderna.
Till min stora glädje så rastade det uppemot 20 Småsnäppor i regnvädret. En vadarfågel med hemvist vid randen mellan den arktiska tundran och ishavet.
En del måsar var i rörelse också, naturligtvis mest Fiskmåsar som brukligt denna månad. Men där var också ett par Dvärgmåsar, vilka är fåtaligt noterade i vår kommun. Sent på året tyckte jag för Dvärgmåsarna var vuxna fåglar, eller adulta som ornitologerna säger. Tanken slog mig att det varit kraftiga vindar från sydväst i cirka en vecka så visst, de kan ju ha drivit in från Nordsjön. Att de var mycket orädda tydde ju också på en viss grad av utmattning.
När jag var på väg att lämna lokalen för att ta mig till jobbet så blev det plötsligt ett herrans liv på alla rastande Fiskmåsar. Mitt i måsflocken uppenbarade sig då en ung Kustlabb och det var då en helt ny art för Sunne kommun. Fantastiskt, då detta är en fågel som är normalt sett knuten till havsmiljö, även om det ses någon enstaka passera Vänern både vår som höst.
Fågelskådarkollegan Morgan kontaktades och han gick helt upp i falsett när jag berättade vad jag sett. Vi pratade också då om möjligheten att flera pelagiska, havsbundna, fåglar kan ha drivit in över land på grund av stormen. Vi kom överens om att detta var en lyckträff och att sannolikheten för att flera fåglar skulle drivit in till insjön Fryken var mycket liten.
Efter arbetsdagens slut kunde jag ju inte hålla mig från att kolla upp Fryken en gång till, men då fanns inget intressant nedanför golfbanan. Bestämde mig snabbt för att testa övre delen av sjön och styrde kosan mot badplatsen i By. Jag hann knappt passera då mobiltelefonen ringde och en hyprerhissig Morgan var i andra änden. Han hade åkt upp till Björkefors och där hade det passerat en Sillgrissla på väg söderut. Det märks på namnet var den fågeln hör hemma. Ytterligare en utpräglad havsfågel alltså. Otroligt! Innan dagen började skymma så passerade inte mindre än nio Sillgrisslor.
Troligen hade Nordsjöstormen tröttat ut fåglarna och om de var på vingarna drog de handlöst in över land. Den långsmala sjön vi har hos oss fångar då upp sådana fåglar på drift och de söker sig mot det håll de kommit från när vindarna avtar och de fått vila sig lite.
Vårsträcket över Fryken som vi kollat upp senare, efter denna septemberupplevelse, har visat att det passerar flera havsbundna fåglar än vad man kan tro det skulle göra över en sjö mitt i Värmland. Ejder är sedd vid ett flertal tillfällen, likaså den lilla Skärpiplärkan. Tobisgrissla sträckte förbi Norra Lappnäsudden för något år sedan och nu så sent som i våras rastade en Tordmule i vattnet utanför Kolsnäsudden. Den lyckades finna föda och stannade ett par veckor till glädje för många tillresta ornitologer.
Helt klart har Fryken visat att den har stor potential för att dra till sig många olika fågelarter som man inte kan tro skulle uppträda långt från närmaste havskust.
/Patric Gullström
 |
| Storlom i Frykendimma |
Det började tidigt en torsdagsmorgon då jag tog en sedvanlig morgontur längs stranden nedanför golfbanan på väg till jobbet i Rottneros. Min förhoppning var att det skulle kunna rasta några roliga vadarfåglar på de, av lågvattnet, blottade sandstränderna.
Till min stora glädje så rastade det uppemot 20 Småsnäppor i regnvädret. En vadarfågel med hemvist vid randen mellan den arktiska tundran och ishavet.
En del måsar var i rörelse också, naturligtvis mest Fiskmåsar som brukligt denna månad. Men där var också ett par Dvärgmåsar, vilka är fåtaligt noterade i vår kommun. Sent på året tyckte jag för Dvärgmåsarna var vuxna fåglar, eller adulta som ornitologerna säger. Tanken slog mig att det varit kraftiga vindar från sydväst i cirka en vecka så visst, de kan ju ha drivit in från Nordsjön. Att de var mycket orädda tydde ju också på en viss grad av utmattning.
När jag var på väg att lämna lokalen för att ta mig till jobbet så blev det plötsligt ett herrans liv på alla rastande Fiskmåsar. Mitt i måsflocken uppenbarade sig då en ung Kustlabb och det var då en helt ny art för Sunne kommun. Fantastiskt, då detta är en fågel som är normalt sett knuten till havsmiljö, även om det ses någon enstaka passera Vänern både vår som höst.
 |
| En nära släkting till kustlabben är den bredstjärtade labben |
Fågelskådarkollegan Morgan kontaktades och han gick helt upp i falsett när jag berättade vad jag sett. Vi pratade också då om möjligheten att flera pelagiska, havsbundna, fåglar kan ha drivit in över land på grund av stormen. Vi kom överens om att detta var en lyckträff och att sannolikheten för att flera fåglar skulle drivit in till insjön Fryken var mycket liten.
Efter arbetsdagens slut kunde jag ju inte hålla mig från att kolla upp Fryken en gång till, men då fanns inget intressant nedanför golfbanan. Bestämde mig snabbt för att testa övre delen av sjön och styrde kosan mot badplatsen i By. Jag hann knappt passera då mobiltelefonen ringde och en hyprerhissig Morgan var i andra änden. Han hade åkt upp till Björkefors och där hade det passerat en Sillgrissla på väg söderut. Det märks på namnet var den fågeln hör hemma. Ytterligare en utpräglad havsfågel alltså. Otroligt! Innan dagen började skymma så passerade inte mindre än nio Sillgrisslor.
Troligen hade Nordsjöstormen tröttat ut fåglarna och om de var på vingarna drog de handlöst in över land. Den långsmala sjön vi har hos oss fångar då upp sådana fåglar på drift och de söker sig mot det håll de kommit från när vindarna avtar och de fått vila sig lite.
 |
| Aprilmorgon vid norra Lappnäsudden |
Vårsträcket över Fryken som vi kollat upp senare, efter denna septemberupplevelse, har visat att det passerar flera havsbundna fåglar än vad man kan tro det skulle göra över en sjö mitt i Värmland. Ejder är sedd vid ett flertal tillfällen, likaså den lilla Skärpiplärkan. Tobisgrissla sträckte förbi Norra Lappnäsudden för något år sedan och nu så sent som i våras rastade en Tordmule i vattnet utanför Kolsnäsudden. Den lyckades finna föda och stannade ett par veckor till glädje för många tillresta ornitologer.
Helt klart har Fryken visat att den har stor potential för att dra till sig många olika fågelarter som man inte kan tro skulle uppträda långt från närmaste havskust.
/Patric Gullström
Kommentarer