Livet som lantbrukare
En heliga vecka om året
Eftersom jag jobbar så mycket finns det inte så mycket tid över till fritidsintressen, men varje år i oktober tar jag ledigt från jobbet och ger mig ut i skogen för att jaga älg. Det är något som jag tycker är riktigt roligt. |
| Anders sköt sin första älg när han var 18 år |
Vanligtvis är inte jag en sån person som klarar av att sitta stilla, utan måste vara i farten hela tiden, men när jag sitter på pass i skogen så har jag inget som helst problem att koppla av. Skogen gör mig lugn. Skönt att bara vara och göra något helt annat. ”Bara” flyta med i jaktlaget och få stri med jaktkompisarna. Minns när jag sköt min första älg. Jag var 18 år och sköt en kalv vid Tossebergsklätten. Förra året sköt jag två älgar och jag hoppas att jag får skjuta nån även i år.
Mitt liv som lantbrukare
Det roliga med att vara lantbrukare är att ingen dag är den andre lik. När jag går ut till ladugården på morgonen så har jag ett upplägg för dagen i mitt huvud vad som ska göras under dagen men det är ofta som det blir planändring speciellt när man har med djur att göra och att vädret spelar in en stor del.
Ta bara en dag i somras. Fick ett samtal från en kvinna som sa att det var fulla vägen med kvigor på E45:an. Dessa går vanligtvis vid Ulvsby herrgård men den här morgonen var de på väg norrut. Jag tänkte att så långt kan de aldrig ha gått men jag och Alva slängde oss i bilen och for iväg för att se hur det hela låg till.
Väl framme vid herrgården och inget spår efter några kvigor. Vart hade de tagit vägen? Men efter en stunds letande så fann vi dem. På gräsmattan vid hotell Frykenstrand.
Dessa går ju som sagt vanligtvis vid Ulvsby herrgård, men den här morgonen hade de ”checkat ut” och ville tydligen prova på Frykenstrands gästvänlighet istället.
Så nu var det dags för mig och Alva att kavla upp ärmarna och försöka få dessa att gå tillbaka där de skulle vara. Men oftast så brukar det lösa sig med att man går före och lockar med en hink kross så följer de med. Går en så följer vanligtvis resten med. Det var några resenärer som fick vara med om en annorlunda upplevelse till jobbet men för en annan så var det en ”helt vanlig dag på jobbet”. Nej då, inte riktigt men som sagt: Vad som helst kan hända och ingen dag är den andre lik.
/Anders
Ta bara en dag i somras. Fick ett samtal från en kvinna som sa att det var fulla vägen med kvigor på E45:an. Dessa går vanligtvis vid Ulvsby herrgård men den här morgonen var de på väg norrut. Jag tänkte att så långt kan de aldrig ha gått men jag och Alva slängde oss i bilen och for iväg för att se hur det hela låg till.
 |
| Kvigor på rymmen |
Väl framme vid herrgården och inget spår efter några kvigor. Vart hade de tagit vägen? Men efter en stunds letande så fann vi dem. På gräsmattan vid hotell Frykenstrand.
Dessa går ju som sagt vanligtvis vid Ulvsby herrgård, men den här morgonen hade de ”checkat ut” och ville tydligen prova på Frykenstrands gästvänlighet istället.
Så nu var det dags för mig och Alva att kavla upp ärmarna och försöka få dessa att gå tillbaka där de skulle vara. Men oftast så brukar det lösa sig med att man går före och lockar med en hink kross så följer de med. Går en så följer vanligtvis resten med. Det var några resenärer som fick vara med om en annorlunda upplevelse till jobbet men för en annan så var det en ”helt vanlig dag på jobbet”. Nej då, inte riktigt men som sagt: Vad som helst kan hända och ingen dag är den andre lik.
/Anders
 |
| Anders badar |
Kommentarer