Våryra på torpet

Det här att ha ett torp med tillhörande både skog och flera byggnader ställer både en massa krav men även en stor tillfredsställelse, speciellt när fastigheten har rötter bakåt i släkten sen mitten av artonhundratalet.


Torpet Högåsen
Fram till slutet av 1970-talet fanns det inga andra vägar till torpet än steniga gångstigar och så förstås sjövägen med dess naturliga brister vår och höst. Nu finns det bilväg men den snöröjs inte vintertid och är därmed inte farbar med bil förrän efter tjällossningen.
Bortsett från allt löpande underhållsarbete så är det tre viktiga saker som måste fixas för att vistelserna där ska bli så mysiga och gemytliga som vi och övriga gäster förväntar oss.

Vedhuggningen 
Alla som har erfarenhet av vedeldning vet att veden ska vara torr för att ge värme och trivsel och för att den ska bli det säger bondepraktikan att den ska vara kluven och upplagd i hög senast på skärtorsdagen. Det kräver sin man att pulsa 2-3 kilometer i snömodd för att göra i ordning kommande års vedbehov i tid men en fantastisk känsla av tillfredsställelse när vedhögen är klar.

Vedhögen
Risvasar inför abborrmetet 
Sjön ingår i ett större fiskevårdsområde som är så jättestort att en eller annan risvase, även i ”min” sjö” läggs ut med helikopter!  Själv föredrar jag att hålla liv i 7-8 fiskeplatser helt på egen hand genom att varje vår förnya risvasarna med nyutspruckna björkar blandat med någon risgran. Allt för att jag egoistiskt ska locka dit firrarna som jag sen lurar fast på kroken och resultatet blir en underbar måltid ute i det fria.

Gräsklippningen 
På något vis utökas mitt behov av klippta gräsytor för varje år så gräsklippningen är både tidsödande och konditionskrävande. Men oj vad fint det blir när det är klart och en fantastisk trivselfaktor både för mig själv och andra.

När de här tre ”tunga” aktiviteterna är gjorda kan jag med gott samvete luta mig tillbaka i stolen, svepa en öl och tycka att livet inte är så jäkla dumt trots Coronatider.

Bengt Algotsson

Kommentarer

Populära inlägg