Värnplikten. Ett ämne jag har många tankar om.

Mitt namn är Alexandra Philipson, 22 år, och jag är född och uppvuxen i Sunne!
När jag fick frågan om att skriva på den här bloggen tänkte jag mycket på vad jag kan dela med mig av för intressant, och direkt tänkte jag på lumpen.

I skrivande stund har jag varit värnpliktig i 4 månader. Under dessa 4 månader har jag fått väldigt många frågor om livet här, så jag tänkte att det blir det ämnet jag delar med mig av här. Hoppas det blir intressant att läsa. Värnplikten. Ett ämne jag har många tankar om. 

Min resa började för några år sedan när jag började tänka tanken på att det här med lumpen kanske skulle vara nåt intressant. Det har jag många kompisar som gjort. 

Men direkt kommer ju de där tankarna som berättar för en att man inte räcker till. Mina största bekymmer var väl att jag inte trodde jag hade vad som krävs i fysisk styrka och kondition. Visst har jag dansat mycket i mitt liv och gått på gym till och från. 

Men så en dag hände det nåt, ett helt nytt tankesätt, istället för att ge upp innan jag ens försökt så bestämde jag mig för att ge mig fan på det och i alla fall ge det ett försök. Ett år tog det sen fick jag åka till Stockholm för att mönstra. Alltså genomgå ett antal tester och prövningar så som fysisk styrka och mental förmåga. 

 Det börjar med ett 2 timmar långt inskrivningsprov, där man prövas i logiskt tänkande, ordförståelse och rumsuppfattning. 

Sedan får man träffa en psykolog och prata igenom sin uppväxt, sitt liv och allt därtill. 

Man får även träffa en sjuksköterska som man utför styrketestet med, även EKG, syn- och hörseltest. 

Sen träffade jag en läkare som gjorde sista bedömningen innan det konstaterades att jag var lämpad för värnplikten. 

Jag kunde inte tro min öron faktiskt. Jag vet att jag hade jobbat för mitt mål länge men det kändes så långt bort. Så det sista som händer innan man får åka hem är att man får träffa en handläggare som bestämmer utifrån provresultaten vilken befattning man är bäst lämpad för. I mitt fall blev det logistikgruppchef. Jag återkommer till just gruppchefsrollen. 

Jag åkte från Plikt- och prövningsverket med världens bästa känsla. Jag minns när jag skuttade ut därifrån och precis fått tillbaka min mobil och kunde inte vänta tills jag fick ringa alla och berätta om att min dröm gått i uppfyllelse! 

Mamma var den första jag ringde, oj vad jag grät. Därefter mina kompisar. 

Det var en sån otrolig känsla att vara så stolt över sig själv och även alla runtomkring en likaså. Det var otroligt att det man tränat för i ett år nu var avklarat. Nu var det bara 11 månader kvar till inryck på Ledningsregementet i Enköping.

Hälsningar Alexandra