Hur är det att jobba som personlig assistent?

När jag under tredje året på gymnasiet fortfarande funderade på vad jag skulle utbilda mig till hade jag i alla fall listat ut en sak. Jag ville jobba som personlig assistent i ett år tills jag hade kommit fram till vad jag ville utbilda mig till och börja universitet. Jag hade hört om jobbet förut och tyckte att det lät så himla roligt. Nu, 8 år senare så är jag fortfarande kvar inom LSS utan universitetsutbildning, och jag gissar att det säger sitt.

Jag hade ingen erfarenhet alls inom varken LSS eller liknande jobb, så jag visste inte riktigt vad jag hade att vänta mig på min första “bredvidgång”. Jag gick bredvid ett par dagar och tillslut gick jag mitt första pass helt ensam, det var tisdagen den femte maj 2015. Jag kommer ihåg det som att det vore igår, och även om det tog ett litet tag innan alla rutinerna satt, så kändes det fort som den naturligaste sak i världen – att jobba som personlig assistent. De första två åren gick jag som timvikarie och jobbade hos flera olika kunder vilket förde med sig sååå mycket erfarenhet. 2017 fick jag fast anställning. Det var min dåvarande chef som ringde mig när jag satt inne i personalrummet uppe på Skogsgläntan och hon meddelade att nu fanns en tjänst ledig på 100% på ett av ställena som jag arbetade på som timvikarie. Jag kommer ihåg samtalet till punkt och pricka. Jag grät och skrattade om vartannat. Jag var så himla glad samtidigt som jag försökte hålla mig lite i skinnet för att inte gå helt banans inne i personalrummet ;)

Jag var 18 år när jag började jobba som assistent, och jag vet inte hur jag ska uttrycka mig riktigt för att nog understryka hur mycket jag växte som person. Att få träffa människor och hjälpa och göra skillnad för olika individer var något som fick mitt hjärta växa sig dubbelt så stort. Det som har betytt mest har självklart varit mötet mellan människor, men utanpå allt detta så lärde jag mig hur man lagade mat (alltså mer än de 5 recept jag lagade hemma), hur man tvättade (japp, detta gjorde mamma hemma), hur man för journalskrivning, hur man lagar en väldigt god äppelpaj, hur man stryker gardiner som är av olika material, hur man gör rent ett akvarium osv. Ja ni hör ju? På vägen träffar man väldigt många härliga kollegor också, och man blir ofta som en liten familj. En superbra vän till mig som jag träffade genom jobbet heter Ywonne, (det var förresten hon som lärde mig att laga den där äppelpajen) och mellan oss skiljer det 44 år. :)  Vi ses privat än idag och dricker kaffe på hennes altan, även om kunden vi jobbade hos har gått vidare och förhoppningsvis ligger på något fluffigt moln där uppe och nynnar till Sven-Ingvars och vickar på tårna.

På tal om kunden. Det var där jag fick min fasta anställning och jag hade hela tiden önskat att en dag få en tjänst hos henne, och den lyckliga dagen kom ju. Vi trivdes så bra ihop och vi gjorde allt möjligt tillsammans. Tog många härliga bilturer, åkte ut och åt, åkte till Mc donalds i Karlstad för att äta pommes i drive in:en, köpte mjukglass och kollade på utsikten från Sundsberget, gick promenader, såg på film och sjöng tillsammans. Hon hade sina favoritfilmer så efter ett tag kunde både hon och jag replikerna till de få utvalda filmerna och vi sa dem gärna till varandra innan de i filmen sa det. Haha!  Den dagen hon for upp till himlen, eller vart man nu tar vägen, var en så jobbig dag. Hon blev så nära mig, och jag blev så nära henne. Jag skrev ett tal och läste upp det för henne på hennes begravning, och jag hoppas att hon hörde mig. Jag tänker ofta på henne och saknar henne mycket, och besöker hennes grav ibland. Nu har vi som jobbade tillsammans med henne gått vidare allihopa till nya arbetsplatser och jag jobbar nu som sagt i både mixgruppen och som assistent till en annan kund.

Jag rekommenderar verkligen alla att någon gång jobba som personlig assistent, i alla fall prova på! Det kan bli helt underbart, även om det inte kommer utan utmaningar, men det är ju det vi vill, eller hur? Att utmanas, växa som människa, jobba med något som ger en mening. Jag kommer i alla fall aldrig ångra den dagen jag lämnade in mitt CV och personliga brev till cheferna inom LSS  på rekryterardagen våren 2015. Det ledde mig dit jag står och till den jag är idag.

x