Mitt sista inlägg

Det har varit en resa det här med bloggen som kom lägligt. Trots resonemang och kommentarer som ”men, du bor ju inte ens där längre” kan jag ärligt säga att detta uppdrag inte kunde ha kommit lägligare. Nu, när jag har satt ord på känslor. Fått kloka råd från släkt och familj. När möblerna från mio anländer under ikväll. När ett årskort på ett närliggande gym är införskaffat. När jag är anmäld till en intensivkurs i franska. När mina nya klasskamrater och jag har planer framöver. När skolan blir bättre och bättre. Samt när jag får höra att Sunne är sig likt. Ett ställe som följer med i utvecklingen utan att förlora sin charm. När jag får höra att Sunne finns kvar. När första snön gör mig äran att infinna sig i Stockholm före Värmland. När jag äntligen, någonstans bland all kurslitteratur, återfick min entusiasm för tidigare projekt och faktiskt plockade fram min nya akvarellåda. Och kanske framför allt. När en resa hem till Sunne är bokad. Då känns det faktiskt bättre än på länge. Jag kan nog komma överens med tanken att det här är mitt hem. Men att Sunne alltid är och förblir ännu ett. Och kan få vara det. Tack för de här veckorna. Är ni intresserad av en fortsättning finns jag på www.bergspredikanten.blogspot.com. Tack för fina kommentarer och ord (trots svårigheterna att tackla dem). Kanske speciellt för ett som på något sätt sammanfattade alla mina inlägg. Från ”Mats i Höjen” som skrev: …och Göran T. som sa om Sunne och att vara typ 19 "Sunne är som en nytvättad illasittande nylonskjorta - det skaver". Säkert inte unikt för vår hembygd!