Viljan att se något annat

Då var jag här, på högskolan Södertörn i Stockholm där jag ska studera, om allt går som det ska, tre år framöver. Första delkursen på estetikprogrammet, som jag läser, heter ”Metropolis” och vi diskuterar bildningsromanen. Då landsbygdsmänniskan flyttar till storstaden och försöker anpassa sig till det nya livet. Kanske är det några som kan känna igen sig, säger vår lärare under en föreläsning första veckan. Jo, visst är vi några som hinner nicka innan hon gräver vidare i ämnet. Efteråt på perrongen kommer två klasskompisar fram till mig. Efter några minuter påpekar den ena av dem: du är inte härifrån, va? Dalarna? Jag skrattar, jag har redan fått höra en mängd gissningar på platser som jag skulle kunna komma från. Ingen har prickat rätt. Värmland såklart! De reagerar på samma sätt allihop. Ja, nu hör jag, såklart! Pendeltåget kommer och när vi kliver på fortsätter diskussionen. Han vet var Karlstad ligger och frågar om där jag växte upp ligger nära? När jag säger Sunne skrattar han. Där har han varit en gång. Han åkte dit med sin kompis från Karlstad för skojs skull. Det är ganska uppsluppet där, skrattar han vidare. Det känns träffande. Och plötsligt känner jag ett behov av att försvara Sunne. Men han flinar bara och jag inser att jag har lagt krokben på mig själv. Det är dags att prata om honom. Var kommer du ifrån? Vad gör du? Läser du programmet eller kursen? Han är född och uppväxt här i Stockholm. Flyttade till Skåne under ett år för att plugga men det var inget för honom, han trivs i Stockholm, är inte mycket för att resa. När det är dags för mig att byta tåg funderar jag hela vägen hem. Uppsluppet? Stämmer det? Kan det uppsluppna vara en av, om vi skulle sätta ord på saker och känslor, de orsakerna som gör att ungdomar från mindre platser är angelägna om att se något annat. Det är någonting med tristessen, rastlösheten. Viljan till dramatik i livet som uppmuntrar till drömmar och egna initiativ. I det mediesamhälle som barn växer upp i idag är det svårt att ha tråkigt. Han skulle nog behöva lite Sunne, tänker jag när jag kommer hem.