Ungdomar

Att vuxna tycker att ungdomar är lata kanske är en myt. Men jag tänker ändå ta tillfället i akt till att diskutera något jag snappade upp på nyhetsmorgon nu i veckan. De diskuterade ett filmprojekt, REClimate, där ungdomar i Norden mellan 15 och 19 år får göra sin egen klimatfilm och skicka in. Det är en av deltagarna, projektledaren för REClimate samt en meteorolog på TV4 som diskuterar tillsammans med två programledare. Det går för övrigt att se inslaget här så ni hänger med på vad jag pratar om http://tv4play.se/aktualitet/nyhetsmorgon?videoId=1.1252808 De visar klipp ur bidragen och diskuterar projektet. Enas om att det är viktigt men lite jobbigt eftersom att våra individuella insatser känns som en droppe i havet. Programledaren pratar om bytet till lågenergilampor och utbrister ”är det detta som ska rädda oss” och fnittrar. Samma gamla diskussion helt enkelt. De vuxna ska hjälpa till att knyta kontakten mellan politiker och ungdomar (vinnarvideon kommer visas på FN:s klimattoppmöte, COP15, i Köpenhamn i december 2009 i år). Och det är någonting med de vuxnas roll i det hela som oroar mig. Jag kan först inte sätta fingret på det. Men sen ser jag det klart och tydligt. Projektledaren kommenterar ryktet om att FN-chefen uppskattar projektet genom att säga att han ”tittade till och med på tre av elevernas work in progress” under ett besök på en skola i Stockholm. Det finns, förmodligen en omedveten, grundsyn mitt i tanken om att ”ungdomarna är framtiden” som inte känns helt övertygande. Han ville till och med se på filmerna. Men sedan händer något fantastiskt! När den manlige programledaren säger ”man kan känna som lite äldre att man blir imponerad av ungas engagemang idag, jag tycker mest man tuggade tuggummi eller cyklade runt. De vill rädda världen. Och de kanske gör det.” Det är här det händer. Vi har nått inslagets klimax! Här skulle en hel massa snärtiga slutklämmor vara på sin plats. Men vad jag vill ha sagt är att barn och ungdomar inte ska underskattas – de ska utmanas.