Attityder till företagen & företagarna

Där jag växte upp var det naturligt att vara företagare. Det var ingen som reagerade om någon stod i garaget en hel kväll eller en hel söndag eller hade möten en fredagskväll. Det gick bra att kombinera nytta med nöje. Hela familjen kunde sitta i garaget och hamra eller äta middag medan mötet pågick. Jag tyckte det var roligt. Men alla klimat tillåter inte hur mycket utsvävningar som helst. När min kompis Ömer gjorde entré på högskolan var det nästan ingen som pratade med honom för han pratade lite baklänges. Han hade ändå lärt sig begriplig svenska, tagit svensk gymnasieexamen (med toppbetyg) samt kommit in på en populär högskoleutbildning – allt inom ett år. Han borde vara rätt skärpt! Så tänkte inte många med mig. Men jag tror inte att han märkte att klasskamraterna drog sig undan för han hade så fullt upp med sina idéer och projekt. -Kanske ska vi ha en pirogbar för studenter? -Kanske ska vi ha turkisk afton? -Kom igen vi startar Turkiska studentföreningen. Vi bjuder in Bodström (Tomas). Han gillar turkar. Jag känner Özz han kan snacka skit så Bodström kommer. (se http://www.tsaf.se/) -Kanske kan du hjälpa mig med tentan så fixar jag sjysta oliver från Grekland? Eller på senare år: Hej, det är Ömer. Jag har köpt massa godisar. Vad heter dom? Eh… jag vet inte, heter det inte bara godis? Jag har massa godisar som jag ska göra påsar till dom men jag vet inte vad heter dom? Det finns Dumle, det finns godisbilar o nu ska jag göra godis till VM. Men vad heter mina godisar? VM-gott kanske? Ja! Bra! vi hörs! (Två veckor kvar till fotbolls VM 2002 pryds varenda kiosk och butik av VM-gottepåsar från Ömer.) Marielle, jag har en container med tvålar som jag vet inte hur jag ska flytta på den. Jag har aldrig köpt en container med tvålar förut. Ja, jag står på kajen, du kan du hjälpa mig? Vet du nån som kan köra lastbil? Jag har problem! Nämen fan inte imorgon. Det regnar ju! Tvålen ligger utan förpackning utan tak. Du ska se hur det ser ut - det bara bubblar! Ömer skavde på folks föreställningar om ”kunskap” och ”kompetens” och hur man ”bör vara”. Idag driver han en Italiensk catering/restaurangkedja i Stockholm (http://www.ilpiatto.se/), ett hotell, ett importföretag och har över 200 anställda. Knäppisen? Inte borde han väl kunna? Jag träffade för länge sedan en Mattias som hade hoppat av handel och kontor och tagit lån för att köpa dammsugare som han skulle sälja men istället köpte en motorcykel för, som var så rolig att dammsugarna blev liggandes. Han fick en skuld och började arbeta hos en kompis som just startat IT-företag. Han kunde inget om datorer men lånade en bok på biblioteket och tackade ja till ett uppdrag i smyg när kompisen inte var på kontoret, bara för att testa om han kunde. Han kunde. De sålde bolaget och idag har han tre nya. Ett företag för hemnära tjänster då han inte gillar att städa (http://www.bekvam.se/). Ett eventbolag (han gillar fest och att köra gocart) samt ett bolag för högkvalificerad it-teknik (http://www.surikat.se/). Han skaver rejält för en del. Marléne livnär sig på export av sina designmönster till Japan, Tyskland och säljer över hela Sverige (http://www.siraform.se/) Hon är inflyttad till Västra Ämtervik. Hon är utbildad lärare som inte ville jobba som lärare utan med egen design och formgivning. Hon gör det sen flera år, men när hon bestämt sig och sa upp sig möttes hon av erbjudandet om att ”komma tillbaka till verkligheten” ibland. Hennes man David livnär sig sedan -96 på att hålla föreläsningsshower och föreställningar ackompanjerat av musik och sin kompanjon Tor. (http://www.torochdavid.nu/) Ofta följs berömmet över deras fantastiska framföranden av frågan ”vad jobbar ni med då?”. Gro bor i Östra Ämtervik med man och barn idag men bodde på en båt i Oslo under många år. Hon skapar dokumentärfilm, det är hennes grej. Hon frilansar även som filmfotograf (den som bär och filmar med jättekameran) och har bland annat filmat vid OS, Skid-VM, Aktuellt/Rapport, Melodifestivalen och Nobels fredsprisutdelning för att bara nämna lite av hennes förehavanden. Både Gro och Marléne ser lugna och lagom ut vid en första anblick, men låter man bli att bestämma sig för att de bara är lagom så upptäcker man snart att de mest vågade idéerna bor och lever i dem. De tänjer på gränser i det tysta och skaver förmodligen på mångas föreställningar om vad de borde och inte borde ta sig för. ”Så himla unika verkar de ju inte vara… Det kommer aldrig att funka. Barn har de också. Och för lite erfarenhet. De vet nog inte vad de ger sig in på. Hon ser ju inte direkt ut som…” Men det är alla entreprenörernas (som jag just nämnt), deras livsval och intressen som bidrar till att de och hundratals personer kan försörja sig och sina familjer. Det är inte ”företag” eller ”regeringen” som skapar affärsidéer. Det är inte ”företag” som anställer folk. Det är knäppisar som skapar förutsättningar för det, de som skaver lite grand och utmanar lagomheten. Alla företagare eller entreprenörer jag känner är lite egna. Utåt sett eller i tysthet. De är inte som ”folk är mest”. De håller sig inte innanför de gängse ramarna. De är kanske bara lite mer av sig själva? Mig veterligen har varje ny generation en mängd nya perspektiv och idéer att tillföra befintliga strukturer, tjänster och produkter. För om denna teori inte var sann skulle vi väl fortfarande rulla stenhjul på åkrarna? Om de äldre alltid vet bäst skulle väl Einsteins pappa skapat relativitetsteorin? Jag tror på 80- och 90-talisterna. Jag tror att de tillsammans med 2000-talisterna kommer skratta åt oss på andra sidan 80-taliststrecken när de läser i historieböcker (eller ser på youtube) om jantelagar, ojämlikhet, gubbvälden, maktspel, misstänksamhet mot nyheter och inskränkthet. Jag tror att vi är chanslösa när det gäller att hänga med i deras tankar, tempo och kompetens. Jag ser faktiskt fram emot att de tar över. En del klimat tillåter att folk är lite mer av sig själva och tillåter de nya generationerna att göra framsteg - andra gör inte det. Hur tycker du att det är här i Sunne? I Värmland? Vart går gränsen för hur egen man får vara? /Marielle Tack för oss! Det här var vårt sista inlägg på Sunnebloggen. Men du kan gärna följa med på vår resa via http://www.meuniversity.com/ där vi har vår egen blogg. Tveka inte att kommentera, protestera, reflektera. Hör gärna av dig till oss om du får en idé eller ett infall. Vi ser fram emot ett idéutbyte! Marielle & Christer