Hur formas en entreprenör?

Jag, Marielle, är född och uppvuxen i småföretagarmeckat Gnosjö i Småland. Jag växte upp på landet, utan mycket mer till underhållning och sysselsättning än kottarna i skogen, bäcken, lammen i hagen och blommorna på ängen. Det var 7 km till närmaste kiosk och veckans höjdpunkt var när butiksvagnen rullade in på torsdagseftermiddagar (alltså en butiksinredd lastbil) och vi kunde panta flaskor och köpa kolor för 25 öre styck. Jag tror att det var i denna miljö som min drivkraft och mitt skapande tog fart, för om inte jag såg till att något hände, så hände inget. När jag tittar tillbaka på min barndom idag och reflekterar över valda moment i tillvaron så ser jag vissa delar som särskilt varit betydelsefulla för mig (och numera oss) och vår nuvarande ”framgång” som företagare/entreprenörer: - Att jag fick styra över min tid, leken och skapandet utan speciellt mycket vuxen inblandning. - Att jag insåg tidigt att vuxna inte alltid vet bättre än jag själv, fastän jag ”bara var ett barn” - Att jag fick vara med de vuxna ”på riktigt” så gott jag kunde i verkstaden (”alla” föräldrar hade en verkstad där de jobbade) - Att jag var skoltrött redan i årskurs tre på lågstadiet - Att jag hade många vuxna utanför familjen att knyta an till. Jag ”adopterade” tidigt flera extra mor- och farföräldrar - Att jag vid 20 års ålder hade arbetat på lika många företag (helger, lov och efter gymnasiet). - Att jag flyttade hemifrån när jag var femton - Att jag nästan aldrig upplevde mig sedd i skolan - Att jag nästan alltid upplevde mig sedd och accepterad av vuxna runt mig - En nära-döden-upplevelse - Att jag tidigt fick chansen att upptäcka spänningen i att möta nya människor och nya kulturer - En rad motgångar - Att jag hade flera ventiler när livet blev tufft: hästar, kampsport och skapande Jag fann mitt kall i livet vid 20 års ålder och det började med en vision. Det finns för mig ett ”livet före” och ett ”livet efter” visionens inträde. Visionen löd; ”självkunskap är utgångspunkten för allt lärande”. Så enkelt och så kraftfullt. De tre första personerna jag vågade delge min vision för sa ”wow”. Tack för det Sven-Åke Falkeby, rektor på Gnosjöandans kunskapscentrum. Tack kära farfar uppe i himlen och tack Elisabeth Wannebo för att du stått ut med mig som vän och kollega under alla researchtimmar, ansökningar, möten, resor och tack för allt dygnet-runt-slit när vi tillsammans startade Drivhuset vid Högskolan Väst. När visionen landat i mig om att lilla jag kan, får, ska, bör, vill vara delaktig i att skapa nya strukturer för lärande och arbete, då började jag känna mening med allt lärande och arbete själv. När jag själv fick en riktning för all den drivkraft jag fötts med så öppnade sig plötsligt hela världen. Allt var spännande – allt var möjligt. Jag mötte oerhört många skeptiker på vägen, men visionen var så mycket starkare än deras negativa inflytande. Och kunde det här hända mig, så kan det väl hända alla? Jo, så måste det vara. Och det tror jag ännu när jag kryddat visionen med några års högskole-/universitetsstudier, privata utbildningar, ännu fler år av eget utforskanden och möten med stora och små inom skolvärlden, utanför skolvärlden i mötet med beslutsfattare, politiker, entreprenörer, företagsledare och gurus inom diverse fält. Och när jag ser in i ögonen på de barn, ungdomar och pedagoger och rektorer som integrerat ”Självkunskap i skolan som utgångspunkt för allt lärande” då känner jag bara tacksamhet för att det var mig som visionen slog ned i. Vilken resa att få vara med om! Gör det mig till entreprenör? När man slår upp ordet ”entreprenör” i Wikipedia så står det bland annat ”en person som är drivande och arbetar hårt för att nå framgång”. Markus vid vattenlandet som bloggat här tidigare hänvisade till en riktig entreprenör som ”någon som hade ett garage som var större än huset”. Och i båda dessa bemärkelser kanske jag inte kvalificerar mig som entreprenör, eftersom jag snarare arbetar smart än hårt och vi äger inget garage. Men drivkraft äger jag – det är jag – är inte alla driftiga från födseln? Och när jag tänker på alla de framgångsrika entreprenörer och företagare jag känner och dem jag mött på min resa, så är det väldigt många som nämner känslan, ansvaret, inflytandet, utmaningarna, livsstilen samt önskan om att få syssla med det man tycker om och skänker meningsfullhet – varje dag, som främsta drivkraft för sitt idéförverkligande. Man vill komma till sin rätt och göra rätt för sig, helt enkelt. Ett eldsjälens signum. För min del blev min uppväxt och mina livsvillkor katalysatorer för ”min” och numera ”vår” affärsidé. Jag hade inte turen att få en god start på livet i skolan, men det vägdes upp av en trygg social arena utanför skolan. Och en utmaning ledde till något gott. För väldigt många elever i grund- och gymnasieskolan finns det framöver en pedagogisk form som stöttar deras inre drivkraft och som ger varje elev möjlighet och utrymme att blomstra. Att bygga på var och ens drömmar och intressen, styrkor och talanger, erfarenheter och utmaningar är ett effektivt sätt att förebygga marginalisering, utanförskap och ohälsa. För vår utgångspunkt är att alla vill komma till sin rätt och göra rätt för sig. Vår övertygelse är att det bor en eldsjäl i oss alla. Vad tror du? /Marielle