Ge de små företagen en gemensam röst

I upplevelseindustrin är det "ad hoc" som gäller. Det kan stå fem bussar utanför och vilja ta del av upplevelserummet och det kan vara helt tomt på folk. Vi konsumerar och producerar i samma stund.

Där är det inte den enskildes upplevelse som räknas, utan där påverkar andra kunder upplevelsen, där ställs personalens sociala kompetens på sin spets, där spelar väder och vind in för vad kunden får ut för sina pengar.

Där kan vi inte prata bättre kvalitet om vi drar in på resurser och effektiviserar. Här ger varje tjänst ytterligare möjlighet till en bra upplevelse. Leif Stinnerbom kan inte repetera på två veckor för att rationalisera Västanå Teater, Spamassörerna kan inte ta fyra på en timme och så vidare.

Allt som görs i tjänstesektorn är mycket mer knutet till personen och dess kunskap, vilja och inte minst orken. Ett leende kan höja kvaliteten på tjänsten och en sur min kan sänka den.

Till sist vill jag knyta tillbaka till min landningsbana, utanför Selma Lagerlöfs grav. Hon var kvinna, småföretagare och i tjänstesektorn. Bönderna förstod inte hur hon som inte gjorde något kunde tjäna så mycket, medan de som slet i sitt anletes svett fick inte bråkdelen.

Där tror jag styrkan i ett kluster finns. Legalisera tjänstesektorn, hjälp att förstå nyttan med dessa verksamheter, ge de små företagen en gemensam röst och möjlighet till samarbete kring forskning för att ta det ytterligare ett steg vidare, inte som parallella processer, utan som gemensamma möjligheter och hjälp oss att inte fastna där - nätt och jämnt över vattenytan.

”Vi sjunker med järnet men flyter med träet och tar oss över och upp ur vattenytan med hjälp av Må-bra- horomonet oxytocin.”

PS Om det blir ytterligare ett kluster i Värmland, så vet jag var det kan utgå ifrån. Mitt i Värmland såklart, ja inte i gösselstacken, men bara en liten bit bort.

/Anette Rhudin

Kommentarer

Populära inlägg