Bakom kulisserna på Sunnerevyn
Angående lokalrevyn bar det sig inte bättre än att när det blivit känt att jag flyttat hit 1976, eller rättare sagt ramlat över Annefors Herrgård av en ren slump, så vågade vuxenskolan ta kontakt med mig efter 8 år. De frågade mig lite försynt om jag kunde tänka mig att sätta upp en nyårsrevy. ”Nja”, sa jag då. Jag hade fullt upp med turnerandet, både utanför och innanför landets gränser. ”Men jovisst, man kan ju alltid försöka”, sa jag. Att jag senare låg i "Sveriges längsta spagat" för att sy ihop det hela, var en annan sak.
Tiderna har ändrats och numera har jag både en producent (Reine Flodin) samt en fungerande assistent som ser till att det fungerar när jag inte har möjlighet att närvara. Som regissör måste man se till att alla får saker att bita i och att upplägget fungerar med både musik och texter. Oavsett om det är en amatörrevy eller med proffs, så är det ett evigt pusslande.
Ensemblen får inte vara för stor. Skall man ha en balettgrupp med, vilket många anser är ett måste, så krävs det yttre omständigheter som kan vara svåra att fylla. Träningslokal de gånger man inte kan vara på teatern kan vara ett av problemen. Då får man använda sin fantasi och eventuellt repetera i vardagsrummet eller på kontoret. Det går ju bra när det gäller texter, men ack så besvärligt med baletten.
Nu har jag oftast inte med någon större balett, utan en solist räcker för mig. Har ju haft glädjen att ha med Ardhon Bujupi, samt även Christopher Bergström som nu arbetar med Bounce. Bägge klara dansarbegåvningar.
Under åren har jag fått många reaktioner - alla positiva - och jag förstår att det är en viktig och angelägen del av det lokala utbudet i Sunne. Arbetet är både intensivt och tidskrävande. Planeringen börjar under våren - sommaren, för att sedan från och med september till november sakta utvecklas. Det brukar börja mer ett par tre kvällar i veckan, för att under december intensifieras till fem gånger. Dagarna före jul och mellandagarna ska allt falla på plats med dekor, kostymer och rekvisita. Ljussättningen sköter jag. Till min hjälp har jag Conny Olsson som tillsammans med "Bengan" Pettersson klättrar på stegar och ser till att strålkastarna sitter där de ska. (Bengan sköter ljudet annars.) Det blir sena kvällar och tidiga morgnar, men det är som det är. Huvudsaken att resultatet blir bra. Skulle man ta betalt för arbetet skulle det bli vääääldigt dyrt, men vad gör man inte för konsten (många tror nog man snor ihop detta på nolltime, men icke sa Nicke, eller vem det nu va´?) och man är säkert inte klok som lägger ner sig så mycket som man gör. Detta gäller inte bara mig, utan alla som sysslar med revyn. Alla har ju ett arbete vid sidan om, så det är beundransvärt att viljan och tiden finns.
Skillnaden mellan proffs och amatörer är att glädjen är så mycket större och tacksamheten så stor när man engagerar sig. Att sedan ha turen att hitta en ensemble som fungerar och är begåvade är också ett plus.
Vi får väl se om lusten, orken och tiden räcker till för kommande uppsättningar. Det får framtiden - både min och Teaterbiografens - avgöra.
Tiderna har ändrats och numera har jag både en producent (Reine Flodin) samt en fungerande assistent som ser till att det fungerar när jag inte har möjlighet att närvara. Som regissör måste man se till att alla får saker att bita i och att upplägget fungerar med både musik och texter. Oavsett om det är en amatörrevy eller med proffs, så är det ett evigt pusslande.
Ensemblen får inte vara för stor. Skall man ha en balettgrupp med, vilket många anser är ett måste, så krävs det yttre omständigheter som kan vara svåra att fylla. Träningslokal de gånger man inte kan vara på teatern kan vara ett av problemen. Då får man använda sin fantasi och eventuellt repetera i vardagsrummet eller på kontoret. Det går ju bra när det gäller texter, men ack så besvärligt med baletten.
Nu har jag oftast inte med någon större balett, utan en solist räcker för mig. Har ju haft glädjen att ha med Ardhon Bujupi, samt även Christopher Bergström som nu arbetar med Bounce. Bägge klara dansarbegåvningar.
Under åren har jag fått många reaktioner - alla positiva - och jag förstår att det är en viktig och angelägen del av det lokala utbudet i Sunne. Arbetet är både intensivt och tidskrävande. Planeringen börjar under våren - sommaren, för att sedan från och med september till november sakta utvecklas. Det brukar börja mer ett par tre kvällar i veckan, för att under december intensifieras till fem gånger. Dagarna före jul och mellandagarna ska allt falla på plats med dekor, kostymer och rekvisita. Ljussättningen sköter jag. Till min hjälp har jag Conny Olsson som tillsammans med "Bengan" Pettersson klättrar på stegar och ser till att strålkastarna sitter där de ska. (Bengan sköter ljudet annars.) Det blir sena kvällar och tidiga morgnar, men det är som det är. Huvudsaken att resultatet blir bra. Skulle man ta betalt för arbetet skulle det bli vääääldigt dyrt, men vad gör man inte för konsten (många tror nog man snor ihop detta på nolltime, men icke sa Nicke, eller vem det nu va´?) och man är säkert inte klok som lägger ner sig så mycket som man gör. Detta gäller inte bara mig, utan alla som sysslar med revyn. Alla har ju ett arbete vid sidan om, så det är beundransvärt att viljan och tiden finns.
Skillnaden mellan proffs och amatörer är att glädjen är så mycket större och tacksamheten så stor när man engagerar sig. Att sedan ha turen att hitta en ensemble som fungerar och är begåvade är också ett plus.
Vi får väl se om lusten, orken och tiden räcker till för kommande uppsättningar. Det får framtiden - både min och Teaterbiografens - avgöra.
Kommentarer