Stenhårt arbete för den som vill bli dansare
Som före detta dansare vet jag att kroppsspråket är något medfött. Något du alltid har glädje och nytta av. Som professionell dansare gäller det naturligtvis att utarbeta rörelserna till det som koreografen vill. Den teknik som var A och O förr, var den rena klassiska tekniken. I dagens läge har stilarna blandats hej vilt. Jazz med modern teknik, karaktärsdans, street och hip-hop, men i grunden bör den klassiska tekniken ligga till grund för att uppnå bästa resultat i den hårda konkurrensen i dag.
Oavsett om man blir proffs, så har alla som danstränat ett klart försprång när det gäller kroppsmedvetenhet, än den som aldrig tagit fram det undermedvetna rörelsespråket som alla bär på. Hållning och kroppsmedvetenhet ger dig förtur till det mesta. Framförallt till din egen självtillit.
Bor man på mindre orter i landet så är möjligheterna att göra en dansarkarriär obefintliga, om du inte tar dig till de städer som har utbildning av professionell karaktär. Man kan som barn söka sig till privata danslekskolor, men som oftast endast medför att läraren lyfter ett gage utan större resultat. Vill man ägna sig åt dansen som yrke är det skolor med dansarutbildning, Balettakademierna, Kulturama och framförallt Kungliga Balettskolan i Stockholm som gäller.
Som ung är det viktigt att få en vägledande utbildning. Många vill men få är kallade, som det heter. I dag är konkurrensen benhård och många drömmar går i kras. Tyvärr är det ofta föräldrar, och då i synnerhet mammor med oförlösta ballerinadrömmar, som vill. Hur många gånger har jag inte hört; "Å, mitt barn är sååååå begåvat! Hon (eller ibland han) rör sig så fort man spelar musik"; Tacka f-n för det! Rytmer och rörelser är naturligt och djungeltrummor och andra rytminstrument har funnits sen människan börjat gå. Men att finodla detta är en helt annan sak. Ska man göra detta fodras en egen vilja, och inte bara föräldrars, plus benhårt arbete.
Så, tyvärr, vill ni satsa, så är kanske den lokala balettfröken en klen början, men eventuellt kan lågan tändas. Jag skall väl inte förringa alla de privata skolor som finns, men kvalitén är, minst sagt, skiftande.
I "balettens underbara värld" är det ju så att man inte kan fuska. Hoppar du inte tillräckligt högt, snurrar tillräckligt många varv eller lyfter benet tillräckligt högt, så syns det! Har du dessutom ingen "scennärvaro" eller inte "går över rampen" som det heter, så syns det också. Oftast skylls det på dåliga ryggar eller bristningar här eller där när man misslyckas. Det ligger nog i sakens natur att skylla på någon, om man inte klarar av saker. Ursäkterna har varit många som jag hört genom åren.
Men har du en vilja av stål och ett djävlar anamma önskar jag dig lycka till!
Skriver
Terje Thoresen
Oavsett om man blir proffs, så har alla som danstränat ett klart försprång när det gäller kroppsmedvetenhet, än den som aldrig tagit fram det undermedvetna rörelsespråket som alla bär på. Hållning och kroppsmedvetenhet ger dig förtur till det mesta. Framförallt till din egen självtillit.
Bor man på mindre orter i landet så är möjligheterna att göra en dansarkarriär obefintliga, om du inte tar dig till de städer som har utbildning av professionell karaktär. Man kan som barn söka sig till privata danslekskolor, men som oftast endast medför att läraren lyfter ett gage utan större resultat. Vill man ägna sig åt dansen som yrke är det skolor med dansarutbildning, Balettakademierna, Kulturama och framförallt Kungliga Balettskolan i Stockholm som gäller.
Som ung är det viktigt att få en vägledande utbildning. Många vill men få är kallade, som det heter. I dag är konkurrensen benhård och många drömmar går i kras. Tyvärr är det ofta föräldrar, och då i synnerhet mammor med oförlösta ballerinadrömmar, som vill. Hur många gånger har jag inte hört; "Å, mitt barn är sååååå begåvat! Hon (eller ibland han) rör sig så fort man spelar musik"; Tacka f-n för det! Rytmer och rörelser är naturligt och djungeltrummor och andra rytminstrument har funnits sen människan börjat gå. Men att finodla detta är en helt annan sak. Ska man göra detta fodras en egen vilja, och inte bara föräldrars, plus benhårt arbete.
Så, tyvärr, vill ni satsa, så är kanske den lokala balettfröken en klen början, men eventuellt kan lågan tändas. Jag skall väl inte förringa alla de privata skolor som finns, men kvalitén är, minst sagt, skiftande.
I "balettens underbara värld" är det ju så att man inte kan fuska. Hoppar du inte tillräckligt högt, snurrar tillräckligt många varv eller lyfter benet tillräckligt högt, så syns det! Har du dessutom ingen "scennärvaro" eller inte "går över rampen" som det heter, så syns det också. Oftast skylls det på dåliga ryggar eller bristningar här eller där när man misslyckas. Det ligger nog i sakens natur att skylla på någon, om man inte klarar av saker. Ursäkterna har varit många som jag hört genom åren.
Men har du en vilja av stål och ett djävlar anamma önskar jag dig lycka till!
Skriver
Terje Thoresen
Kommentarer