Ett mjukare samhälle är en nödvändighet

Våren och sommaren är nog mina favoritårstider. I synnerhet våren och början på sommaren. Då allt är nytt och fräscht och sprudlar av liv. Grodornas läten hörs lång väg och fåglarnas kvitter fyller hela luften. Ljuset, det fantastiska vårljuset som breder ut sig i de långa ljusa nätterna. Dofterna från alla växter som berikar jorden. Det är helt enkelt underbart!

Jag minns även en vår för några år sedan när vi hade avslutning för studerande som gått tre års Kvalificerad Yrkesutbildning på Grafisk Medieproduktion och Förpackningsdesign på Broby Grafiska. Som ansvarig för KY brukade jag hålla ett avslutningstal till de studerande. Jag kom att tänka på att en del av det talet kan passa in i mitt skrivande här.

Dagen är perfekt.
Perfekt väder.
Perfekt frisyr och
perfekta kläder.
Perfekt…

Längtan efter det perfekta
är alltid närvarande.
Det ligger i tiden.
Människan slätar ut,
lyfter, putsar och skrubbar
för att ta bort alla spår.

Spår av människan själv?
Det rynkiga ansiktet,
den rynkiga visheten,
hjärnans minnesbank –
är det det vi vill glömma?

Tänk på naturen,
på trädens skorvliga bark,
på dess grenar och knotor.
De linjerna är inte utslätade eller raka.
De har en underbar formgivning.

Tänk på älvens ringlande framfart och
jämför den med den grävda kanalens raka linjer
eller jämför en upptrampad djurstig
med den effektiva asfalterade motorvägen
Den nutida människan och naturen
har helt olika formspråk.

Dagens samhälle värderar fasaden högt.
När enbart det yttre räknas,
blir följden att det sant mänskliga nedvärderas.

Jag tror att ett mjukare samhälle är en nödvändighet.
Ett samhälle där tolerans och förståelse,
värme och omsorg värderas högt
och inte anses ineffektivt.

Ett samhälle befriat
från den hänsynslösa konkurrensandan
och där människan får vara en individ,
bli sedd för den hon är och inte för det hon gör.
Där prestationer och perfektionism inte styr livet.

/Anna-Lisa