En stins på Sunnebloggen
Hej på Er!
Det här är jag, Marianne Andersén. Det är jag som är annonserad som stinsen här på Sunnebloggen.
Jag är född och uppvuxen i Sunne, och är sambo med Gino Regosa. Vi bor i Södra Såneby, mitt i en kurva på vägen ner mot Öjervik sen snart sex år tillbaka. Alla barn har flugit ut, även om det flygs lite fram och tillbaka med den siste.
Jag har också blivit mormor till två små pojkar så jag är alltså hyfsat vuxen, typ 50+. I ett år har jag bloggat under vårt gårdsnamn Solängen, http://solangen.blogg.se/
Där skriver jag ner det som faller mig in, om människor jag möter, tankar och små berättelser; livet med sambon, livet på landet, om när jag gör bort mig.
I över tjugo år var jag postanställd, men i början av 2000-talet gjordes en stor omorganisation. Då valde jag att hoppa av, ett beslut jag aldrig ångrat. Jag började med att omskola mig till undersköterska. På våren innan jag var färdig fick jag ett tips om att SJ i Karlstad sökte tågmästare, sökte och blev antagen. Som tur var kunde jag tenta av undersköterskekursen så den blev fullständig, samtidigt som jag läste till tågmästare i Göteborg. Som tågmästare jobbade jag sen i 3½ år.
2006 sökte jag och fick en tjänst hos Banverket och utbildades till tågklarerare i Ängelholm, numera heter arbetsgivaren Trafikverket. Arbetsplatsen är Fryksdalsbanan där jag försöker göra mitt bästa för att se till att tågen går som de ska, och det är bästa jobbet någonsin.
Detta ska ni veta säger jag fast att klockan bara är 05.20 när det här skrivs, jag som är världens mest morgontrötta person. Gino är lokförare, därför blir det mycket jobbprat över köksbordet, men det är också skönt att ha någon som vet vad den andre sysslar med. Järnvägen tror jag bestämt vi ska prata lite om här en annan dag.
Det finns något annat jag måste få bekänna först. För jag är inte bara tågklarerare/stins, jag är samlare också, och det är dags att komma ut ur garderoben. Jag har väldigt lätt för att samla på mig och har enormt svårt för att slänga.
Jag plockar stenar av alla former och storlekar, drar hem rostiga, buckliga hinkar från skogen, jag sparar på små brädstumpar, knappar, tyger, udda porslin, skruvar, spikar och krokar, drivved, sockerskålar, växthusfönster, allt som kan tänkas komma till användning någon dag. Och det är inte bara småsaker, så mycket kan jag säga.
Ni kommer att få berättelsen om mitt samlande, några jakthistorier kan det bli, människor jag mött, saker som mamma berättat, drömmar och mardrömmar, jobbet på järnvägen naturligtvis, renoveringar och projekt, nöjet med att blogga. Får jag ordning på kameran blir det bilder också.
Vi hörs, Marianne
Det här är jag, Marianne Andersén. Det är jag som är annonserad som stinsen här på Sunnebloggen.
Jag är född och uppvuxen i Sunne, och är sambo med Gino Regosa. Vi bor i Södra Såneby, mitt i en kurva på vägen ner mot Öjervik sen snart sex år tillbaka. Alla barn har flugit ut, även om det flygs lite fram och tillbaka med den siste.
Jag har också blivit mormor till två små pojkar så jag är alltså hyfsat vuxen, typ 50+. I ett år har jag bloggat under vårt gårdsnamn Solängen, http://solangen.blogg.se/
Där skriver jag ner det som faller mig in, om människor jag möter, tankar och små berättelser; livet med sambon, livet på landet, om när jag gör bort mig.
I över tjugo år var jag postanställd, men i början av 2000-talet gjordes en stor omorganisation. Då valde jag att hoppa av, ett beslut jag aldrig ångrat. Jag började med att omskola mig till undersköterska. På våren innan jag var färdig fick jag ett tips om att SJ i Karlstad sökte tågmästare, sökte och blev antagen. Som tur var kunde jag tenta av undersköterskekursen så den blev fullständig, samtidigt som jag läste till tågmästare i Göteborg. Som tågmästare jobbade jag sen i 3½ år.
2006 sökte jag och fick en tjänst hos Banverket och utbildades till tågklarerare i Ängelholm, numera heter arbetsgivaren Trafikverket. Arbetsplatsen är Fryksdalsbanan där jag försöker göra mitt bästa för att se till att tågen går som de ska, och det är bästa jobbet någonsin.
Detta ska ni veta säger jag fast att klockan bara är 05.20 när det här skrivs, jag som är världens mest morgontrötta person. Gino är lokförare, därför blir det mycket jobbprat över köksbordet, men det är också skönt att ha någon som vet vad den andre sysslar med. Järnvägen tror jag bestämt vi ska prata lite om här en annan dag.
Det finns något annat jag måste få bekänna först. För jag är inte bara tågklarerare/stins, jag är samlare också, och det är dags att komma ut ur garderoben. Jag har väldigt lätt för att samla på mig och har enormt svårt för att slänga.
Jag plockar stenar av alla former och storlekar, drar hem rostiga, buckliga hinkar från skogen, jag sparar på små brädstumpar, knappar, tyger, udda porslin, skruvar, spikar och krokar, drivved, sockerskålar, växthusfönster, allt som kan tänkas komma till användning någon dag. Och det är inte bara småsaker, så mycket kan jag säga.
Ni kommer att få berättelsen om mitt samlande, några jakthistorier kan det bli, människor jag mött, saker som mamma berättat, drömmar och mardrömmar, jobbet på järnvägen naturligtvis, renoveringar och projekt, nöjet med att blogga. Får jag ordning på kameran blir det bilder också.
Vi hörs, Marianne
Kommentarer