Älgar som fascinerar och chockerar
Vi har ett speciellt förhållande till älgar, vi svenskar. Hur många hundra gånger man än sett älgar, blir man lika fascinerad varje gång.
Kommer de upp på rälsen kan det tyvärr ställa till det rejält. Häromkvällen körde tåget norrut på en älg strax utanför infarten till Torsby, älgen levde fortfarande och avlivare tillkallades. Tåget blev stående ute på banan och det innebar att nästa tåg inte kunde lämna Sunne station.
Minuterna går väldigt fort när man väntar, och det uppstod en försening på nästan femtio minuter, vilket i sin tur påverkade tåget som skulle gått från Torsby och så vidare. Till slut löste det hela sig ganska bra ändå, men det är det som händer när ett enda tåg blir sent; en kedja av förseningar uppstår. För att inte tala om att det var synd om det stackars djuret.
En annan gång, en tidig höstmorgon var jag på plats i Bäckebron och skulle vinka igenom det första morgontåget. Det var mörkt och lite blåsigt och jag stod gäspande ute i den kalla luften och hörde bommarna gå ner, tåget var inte långt borta.
Stationen Bäckebron är mer en barack än en pampig stationsbyggnad med grusvägen alldeles bakom och plötsligt hör jag springande steg som närmar sig i lösgruset. Jag hinner tänka att det är någon som ska med tåget och funderar på om jag ska rusa upp och vända på påstigningstavlan, men innan jag reagerat kommer en älg fram bakom baracken och rusar upp och över spåret precis framför näsan på mig. Och en till. En tredje älg kommer som skjuten ur en kanon efter de två första och jag hoppar jämfota och hejar på:
- Spring! Spring för h-vete! Kom igen! Innan jag hinner ändra lampan till rött sken och visa stopp till lokföraren kommer som siste man pappa älg dundrande. Han är stor som ett hus, kolsvart och mäktig och den fräna doften av blöt älgragg sticker i näsan när han med långa kliv forcerar spåret och sätter av efter sin familj. Jag är klarvaken. Fyra älgar.
Föraren ringer upp mig: - Var det en älg som sprang över bena på dej?
”Nej, men fyra”, säger jag och benen skakar lite.
Gino hade en annorlunda jaktupplevelse en gång som innefattar en räv, en älg och en mycket förvånad skytt.
En dag för några år sen, var han ute för att jaga räv. Efter någon timme fick han se en räv som låg utsträckt på en hög sten i solskenet. När han kommer inom skotthåll tar han sikte och trycker av. Räven far upp i skottögonblicket, snurrar runt och försvinner ner i ett snår bakom stenen.
Han var hundra på att han fått en klockren träff så han går framåt för att ta hand om räven. Då får han sitt livs chock. Ut ur snåret kommer en stor ÄLG hasande iväg på alla fyra. Jag skulle just då velat vara en liten älgfluga bakom örat på Gino. Eller ännu hellre i mustaschen.
- Vad i hela he..! Älg? Vafan? Älg? EN ÄLG! Det var ju en räv? Kan den ha stått bakom räven och blivit..?
Det går verkligen runt i huvudet. Han svettas ymnigt, men bestämmer sig snabbt för att kontakta någon av jaktledarna på området, under tiden som älgen ålar bort i skogen. Detta är ju utanför lovlig tid att skjuta älg dessutom.
Förklaringen får man när man hittar den krypande älgstackaren. Den är illa trafikskadad och hade bara råkat befinna sig bakom stenblocket när Gino sköt räven. Den får ett nådaskott och slipper ur sitt elände, jägaren fick en räv och en jaktupplevelse han aldrig glömmer.
/Marianne
Kommer de upp på rälsen kan det tyvärr ställa till det rejält. Häromkvällen körde tåget norrut på en älg strax utanför infarten till Torsby, älgen levde fortfarande och avlivare tillkallades. Tåget blev stående ute på banan och det innebar att nästa tåg inte kunde lämna Sunne station.
Minuterna går väldigt fort när man väntar, och det uppstod en försening på nästan femtio minuter, vilket i sin tur påverkade tåget som skulle gått från Torsby och så vidare. Till slut löste det hela sig ganska bra ändå, men det är det som händer när ett enda tåg blir sent; en kedja av förseningar uppstår. För att inte tala om att det var synd om det stackars djuret.
En annan gång, en tidig höstmorgon var jag på plats i Bäckebron och skulle vinka igenom det första morgontåget. Det var mörkt och lite blåsigt och jag stod gäspande ute i den kalla luften och hörde bommarna gå ner, tåget var inte långt borta.
Stationen Bäckebron är mer en barack än en pampig stationsbyggnad med grusvägen alldeles bakom och plötsligt hör jag springande steg som närmar sig i lösgruset. Jag hinner tänka att det är någon som ska med tåget och funderar på om jag ska rusa upp och vända på påstigningstavlan, men innan jag reagerat kommer en älg fram bakom baracken och rusar upp och över spåret precis framför näsan på mig. Och en till. En tredje älg kommer som skjuten ur en kanon efter de två första och jag hoppar jämfota och hejar på:
- Spring! Spring för h-vete! Kom igen! Innan jag hinner ändra lampan till rött sken och visa stopp till lokföraren kommer som siste man pappa älg dundrande. Han är stor som ett hus, kolsvart och mäktig och den fräna doften av blöt älgragg sticker i näsan när han med långa kliv forcerar spåret och sätter av efter sin familj. Jag är klarvaken. Fyra älgar.
Föraren ringer upp mig: - Var det en älg som sprang över bena på dej?
”Nej, men fyra”, säger jag och benen skakar lite.
Gino hade en annorlunda jaktupplevelse en gång som innefattar en räv, en älg och en mycket förvånad skytt.
En dag för några år sen, var han ute för att jaga räv. Efter någon timme fick han se en räv som låg utsträckt på en hög sten i solskenet. När han kommer inom skotthåll tar han sikte och trycker av. Räven far upp i skottögonblicket, snurrar runt och försvinner ner i ett snår bakom stenen.
Han var hundra på att han fått en klockren träff så han går framåt för att ta hand om räven. Då får han sitt livs chock. Ut ur snåret kommer en stor ÄLG hasande iväg på alla fyra. Jag skulle just då velat vara en liten älgfluga bakom örat på Gino. Eller ännu hellre i mustaschen.
- Vad i hela he..! Älg? Vafan? Älg? EN ÄLG! Det var ju en räv? Kan den ha stått bakom räven och blivit..?
Det går verkligen runt i huvudet. Han svettas ymnigt, men bestämmer sig snabbt för att kontakta någon av jaktledarna på området, under tiden som älgen ålar bort i skogen. Detta är ju utanför lovlig tid att skjuta älg dessutom.
Förklaringen får man när man hittar den krypande älgstackaren. Den är illa trafikskadad och hade bara råkat befinna sig bakom stenblocket när Gino sköt räven. Den får ett nådaskott och slipper ur sitt elände, jägaren fick en räv och en jaktupplevelse han aldrig glömmer.
/Marianne
Kommentarer