Jag trivdes verkligen i Paris
Hej!
Nu har chansen till att få blogga kommit till mig, Ewa Persson Badé. Jag har efter att varit ett år i England och tjugo år i Frankrike flyttat hem igen till Sunne. Jag har fått förfrågan om att blogga lite om hur det var att bo utomlands och hur det är att komma hem efter så lång tid.
Till London sökte jag mig efter gymnasiet för att lära mig prata engelska bättre. Jag skrev en ansökan om plats som au pair, vilket var i stort sett enda chansen att få jobba utomlands eftersom Sverige inte var med i EU på den tiden. Jag berättade om att jag hade dresserat mina föräldrars hund om tävlat lite och fick plats i en familj där ena hunden behövde dresseras lite för att kunna ha honom i en familj i ett hus och kunna gå ut med honom. Det gick riktigt bra bara man härmade min lilla späda röst för att ge kommandon. När pappan i familjen skrek med sin manligt grova röst lyssnade inte ens hunden.
Efter England jobbade jag en tid på Hotell Selma Lagerlöf för att tjäna ihop pengar till nya äventyr. På den tiden hade vi unga lätt att få jobb och många passade på att jobba lite för att kunna sticka ut i världen och se sig runt lite.
Så åkte jag till Paris för att lära mig prata franska, vilket jag enbart läst på gymnasiet i tre år och förstod ingenting. Jag läste franska och fransk kultur på Sorbonne, jobbade som au pair och stortrivdes. Jag fortsatte att läsa konst och möbeldesignhistoria och jobbade lite i gallerier och gick på museer och antikrundor. Så kom det en ekonomisk kris och konst och antik-branschen fick ligga lågt. Då frågade en god väns mamma om jag inte kunde komma och servera i det franska försäkringsbolagets AXA VDs matsal. Jag blev så småningom ansvarig för servering och vinkällare. Vinkällaren var en av de största i Frankrike och hade flaskor för flera miljoner som jag fick provsmaka till min stora glädje.
Jag trivdes verkligen i Paris. När jag varit hemma i några veckor och hälsat på min saknade familj och vänner kände jag snart att jag fick nog av granar. När jag landade med flyget i Paris och såg uppifrån alla ljus, bilvägar, tågrälser, landningsbanor och allt liv kände jag alltid en stor lycka. I Paris gifte jag mig och fick mina två barn Emma och Jonathan. Men när barnen kom började vi drömma och ett annat liv utanför Paris innerstad. Emma var tre år och Jonathan två veckor när vi flyttade till solen i Provence i södra Frankrike.
Om mitt liv i kommunen Allauch vill jag skriva om i nästa blogg. Ha en bra dag, vi ses.
/ Ewa
Nu har chansen till att få blogga kommit till mig, Ewa Persson Badé. Jag har efter att varit ett år i England och tjugo år i Frankrike flyttat hem igen till Sunne. Jag har fått förfrågan om att blogga lite om hur det var att bo utomlands och hur det är att komma hem efter så lång tid.
Till London sökte jag mig efter gymnasiet för att lära mig prata engelska bättre. Jag skrev en ansökan om plats som au pair, vilket var i stort sett enda chansen att få jobba utomlands eftersom Sverige inte var med i EU på den tiden. Jag berättade om att jag hade dresserat mina föräldrars hund om tävlat lite och fick plats i en familj där ena hunden behövde dresseras lite för att kunna ha honom i en familj i ett hus och kunna gå ut med honom. Det gick riktigt bra bara man härmade min lilla späda röst för att ge kommandon. När pappan i familjen skrek med sin manligt grova röst lyssnade inte ens hunden.
Efter England jobbade jag en tid på Hotell Selma Lagerlöf för att tjäna ihop pengar till nya äventyr. På den tiden hade vi unga lätt att få jobb och många passade på att jobba lite för att kunna sticka ut i världen och se sig runt lite.
Så åkte jag till Paris för att lära mig prata franska, vilket jag enbart läst på gymnasiet i tre år och förstod ingenting. Jag läste franska och fransk kultur på Sorbonne, jobbade som au pair och stortrivdes. Jag fortsatte att läsa konst och möbeldesignhistoria och jobbade lite i gallerier och gick på museer och antikrundor. Så kom det en ekonomisk kris och konst och antik-branschen fick ligga lågt. Då frågade en god väns mamma om jag inte kunde komma och servera i det franska försäkringsbolagets AXA VDs matsal. Jag blev så småningom ansvarig för servering och vinkällare. Vinkällaren var en av de största i Frankrike och hade flaskor för flera miljoner som jag fick provsmaka till min stora glädje.
 |
| Min man och jag brukade när det var fint väder kliva upp på taket för att ta en apéritif. |
Om mitt liv i kommunen Allauch vill jag skriva om i nästa blogg. Ha en bra dag, vi ses.
/ Ewa
Kommentarer