Maria, tystnaden var total
Ur prolog till boken om Nils och Maria av Arne Persson
Tystnaden var total. Den tystnad som hörs så tydligt.
Nils satt med händerna upptryckta längs kinderna djupt försjunken i tankar. Han har i många timmar lyssnat på ljud från sängkammaren. Dörren stod på glänt för att spisvärmen skulle kunna smyga sig in i den lilla kammaren där Maria sov. Ett ljud som bådat honom bekymmer.
Han har svettats. Han har ängslats. Att få lägga in ved i spisen var ett uppehåll i hans tankar. Det var råkallt inne stugan denna efternatt i början på maj. Men alla tankar som cirkulerade i hans huvud gjorde att han inte direkt frös.
Plötsligt blev tystnaden total. Ett gudomligt och sakralt ljud började åter spira som en Mozartssymfoni. En tystnad som plötsligt hördes. En tystnad som väckte honom. Han lättade på huvudet och sträckte sitt huvud upp mot taket för att åter falla i hans händer. Varför hördes allt så tydligt denna stund.
Barnen sov, kanske lätt hungriga efter den enkla kvällsvard som fanns till buds. Det var knapert i stugan men dom hade det trots allt något bättre än vad andra hade. Det hade varit missväxt och tidig frost i höstas men Nils och Maria hade klarat vintern, men nu började förråden sina.
Den tystnad som rått under natten och som plötsligt hördes nu hade ett helt annat innehåll, långt från hunger och umbäranden. Det var något annat nu för Nils och barnen. Det var som om hela Stensjön i denna tysta natt kom närmare och framtvingade denna oerhörda ensamhet och vanmakt.
Maria, Maria……….skrek Nils för att överrösta tystnaden. Far, skrek ett av barnen. Far, var är mamma.
Nils förstod vad tystnaden betydde.
Året var 1889 och Maria lämnade Nils och barnen.
Imorgon publicerar vi avsnittet där Nils återförenas med sin Maria.
Arne Persson har i två tidigare blogginlägg berättat om jakten på Nils Brelin och hur han fick inspiration till att skriva boken Nils och Maria.
Tystnaden var total. Den tystnad som hörs så tydligt.
Nils satt med händerna upptryckta längs kinderna djupt försjunken i tankar. Han har i många timmar lyssnat på ljud från sängkammaren. Dörren stod på glänt för att spisvärmen skulle kunna smyga sig in i den lilla kammaren där Maria sov. Ett ljud som bådat honom bekymmer.
Han har svettats. Han har ängslats. Att få lägga in ved i spisen var ett uppehåll i hans tankar. Det var råkallt inne stugan denna efternatt i början på maj. Men alla tankar som cirkulerade i hans huvud gjorde att han inte direkt frös.
Plötsligt blev tystnaden total. Ett gudomligt och sakralt ljud började åter spira som en Mozartssymfoni. En tystnad som plötsligt hördes. En tystnad som väckte honom. Han lättade på huvudet och sträckte sitt huvud upp mot taket för att åter falla i hans händer. Varför hördes allt så tydligt denna stund.
Barnen sov, kanske lätt hungriga efter den enkla kvällsvard som fanns till buds. Det var knapert i stugan men dom hade det trots allt något bättre än vad andra hade. Det hade varit missväxt och tidig frost i höstas men Nils och Maria hade klarat vintern, men nu började förråden sina.
Den tystnad som rått under natten och som plötsligt hördes nu hade ett helt annat innehåll, långt från hunger och umbäranden. Det var något annat nu för Nils och barnen. Det var som om hela Stensjön i denna tysta natt kom närmare och framtvingade denna oerhörda ensamhet och vanmakt.
Maria, Maria……….skrek Nils för att överrösta tystnaden. Far, skrek ett av barnen. Far, var är mamma.
Nils förstod vad tystnaden betydde.
Året var 1889 och Maria lämnade Nils och barnen.
Imorgon publicerar vi avsnittet där Nils återförenas med sin Maria.
Arne Persson har i två tidigare blogginlägg berättat om jakten på Nils Brelin och hur han fick inspiration till att skriva boken Nils och Maria.
Kommentarer
att fortsätta...