"Ja, ja, jag var ju ändå blöt"

Ett slags vardag
Är man bonde så är ingen dag sig lik. Arbetet varierar med årstid, väder och vind. Har man dessutom djur går det aldrig att planera något i förväg. Kanske finner man en kalv halt, det innebär att den dagen är fullbokad; då ska man sätta upp ett grindsystem för att fånga djuret, försöka fixera det och invänta veterinär.

 Efter en kraftig blåst ska man ut i skogen för att leta efter eventuella vindfällen. 

Är det sommar ska man försöka hinna skörda lite mellan regnskurarna... Jag sa i fjol att en lika dålig sommar kan ju inte komma igen, men så blir denna sommar ännu värre... Det är med visst fog vi bönder ibland klagar över vädret. Grovfodret blir av sämre kvalitet, spannmålen ruttnar på fälten, körskadorna blir svåra på åkrarna, om det ens går att ta sig ut med maskinerna, betesmarkerna blir söndertrampade och så vidare.

 

En dag nu på sensommaren minns jag som särskilt prövande... Jag satt och försökte slå en vall men fick ge upp.

Slåtterkrossen gick på tvären bakom traktorn och rev upp stora leriga sår.
På nästa åker sjönk jag med stövlarna då jag till fots skulle kolla bärigheten.
Jag gav upp alla skördetankar och bestämde mig för att sätta upp ett nytt stängsel till korna. Regnet började efter ett tag som vanligt ösa ner, jag blev blöt och kall men hade inte så mycket kvar, jag skulle bara stängsla ut i sjön en bit.
Naturligtvis halkade jag och trillade i.. Sjöblöt, var ordet ja! 

Man kan då välja på två tankar, endera "jäklar" eller "jaja, jag var ju ändå blöt". 

Nästa kväll körde jag fast med gräsklipparen på gräsmattan. Då tänkte jag att en fruktträdgård i Australien, det skulle man ha... men men, säkert skulle då torkan ta alla mina äpplen...
Säga vad man vill om bondeyrket, det är i alla fall kontemplativt, man hinner tänka mycket...
/Christina