Gôtt i bôtt och bôs i en pôôs
När jag flyttade från Sunne 1993 för att börja plugga i Östersund, fick jag lära mig ett nytt språk det allra första. Svenska. Allvarligt, det tog sitt lilla tag att lära sig att tala ut orden för att kunna göra sig förstådd.
Min kompis Cillan tyckte jag var ”så himla bonnig” och skrattade rått så fort jag öppnade munnen. (Ska hon säga som kom från Västergötland! Den som sa´t den va´t.) Direkt jag kom hem (= Sunne) la jag om språk och pratade som vanligt.
Riktigt besvärligt blev det dock om det var en värmlänning och en icke-värmlänning i samma samtal, då blev det kôrtslutning i hôvve på mig.
För en utomsocknes som kommer hit måste ju vårt språk vara totalt obegripligt. Stackars folk. Hur ska de veta vad de ska svara på frågan ”Hôssärrämärrä?” till exempel?
För några år sen var jag bjuden på ett bröllop för en gammal barndomskompis från Sunne som flyttat till Stockholm och börjat nytt liv. Inför bröllopet fick jag en sån snilleblixt som jag bara inte kunde motstå. Jag skrattade så tårarna rann när jag satt och skrev mitt tal. Min scenskräck till trots, och särskilt inför denna ganska fancy tillställning - jag var bara tvungen att göra detta! 90 procent av gästerna fattade förmodligen ingenting, men de som hängde med hade nog lika roligt som jag. Jag fick ju skarva lite på sanningen förstås, men det får man väl ibland för att få till en bra story?
Ordlista finns här
Uttalet kan du träna här
Att Fredrik inte ä ifrå stan, dä vet ni föll allihop – han ä att en rikti bonnpôjk han! Han kommer ifrå Bonntorsby, jämt nol ôm Juttegåln, då vet ni hört jag mener.
Fredrik har allti vart litte sludi han, ett riktitt knôvelhôvv, som vi säger. Tänk på môran innan skull te skolan, då va han allti ut å skôôt när grisera han, i laa. Eller gräj mä nô kockler ut på jâla sô han rammel ikôll på rompa i glinga, mett i gôran. Å detta håre hanses, dä ble förstås fullt i bôs dä! Å brått som han hadd, sô hann han ju aldri å kamm sä ordentligt. Mässsä te skolan hadd han iställ en pôôs där han plock i allt bôs, en bôspôs. Å ibland geck förstås pôsen sönner, sô nôn annen feck ta reda på dreten. Då brukt Fredrik å fråg: ”Har du tej ôpp sôpplan mä lymmeln?”
För dä mästa va Fredrik go å gla, men lite tölig va han att iblann, särskilt när han va svôlten. ”Har du nö gröschel i fecka sô ja jämt kan köp mä en kôrv på tôrje?” fråg Fredrik för jämna. ”Annars butter ja räj!”En kôrv, dä ä gôtt i bôtt dä!
Och för er som inte vet va tölig ä, sô ärrä motsatsen te tôôlig. När du tôl mycke alltså. Fatter ni inte? Feschli ra, sô förstår ni kanske bätter. Men dätta ble ju bätter sen när han ble en stor käär.
Annars va Fredrik inte ett dugg bögrann, utta tvärtôm - riktigt sôggelhaal, sô joappelstamp å krössylt kunn han va utta – men sôkytt å hackkôrv varä bästa han vesst. Å glôpen som han ä så åt han jämt öpp alltihop, i ett svepen. En dreckpôtt uttapå å sen va han som e sol! Riktigt sinni ble han nog bara den gangen när han hadd skôr säj på en gammel bôrk.
Å stri, dä va Fredrik allti gôrbra på. ”Mä je rä nu mä ränna tölinga!” feck en säg tean när han möljd på för mô. Å lôver å lôver, dä gör han än i da! Dä hörd vi ju faktiskt senast ida, i tjôrka.
Han är inte dômm i hôvv denna pôjken, även om dä kanske låter som han ä litte halvstôlli när han öppner mun. Vi tycker allihop att han ä en riktigt styv pôjk som ha klar säj sô bra i Stockholm. Det hjälper väl te att han ä stönig som en gris å förstås. Å tänk vicken rôtsäck han ä som har fônn tåcka fina jänt da! Ôj, ôj, ôj! Tänk va roligt att dä årner sä sô bra te slut för däj Fredrik! Men du, ta hem a litte ofter sô vi får lär a å praat sôm fôlk!
Nu tycker ja vi hôfser te glasa och önskar er all lycka te!
/Anna-Karin
Min kompis Cillan tyckte jag var ”så himla bonnig” och skrattade rått så fort jag öppnade munnen. (Ska hon säga som kom från Västergötland! Den som sa´t den va´t.) Direkt jag kom hem (= Sunne) la jag om språk och pratade som vanligt.
Riktigt besvärligt blev det dock om det var en värmlänning och en icke-värmlänning i samma samtal, då blev det kôrtslutning i hôvve på mig.
För en utomsocknes som kommer hit måste ju vårt språk vara totalt obegripligt. Stackars folk. Hur ska de veta vad de ska svara på frågan ”Hôssärrämärrä?” till exempel?
För några år sen var jag bjuden på ett bröllop för en gammal barndomskompis från Sunne som flyttat till Stockholm och börjat nytt liv. Inför bröllopet fick jag en sån snilleblixt som jag bara inte kunde motstå. Jag skrattade så tårarna rann när jag satt och skrev mitt tal. Min scenskräck till trots, och särskilt inför denna ganska fancy tillställning - jag var bara tvungen att göra detta! 90 procent av gästerna fattade förmodligen ingenting, men de som hängde med hade nog lika roligt som jag. Jag fick ju skarva lite på sanningen förstås, men det får man väl ibland för att få till en bra story?
Ordlista finns här
Uttalet kan du träna här
Att Fredrik inte ä ifrå stan, dä vet ni föll allihop – han ä att en rikti bonnpôjk han! Han kommer ifrå Bonntorsby, jämt nol ôm Juttegåln, då vet ni hört jag mener.
Fredrik har allti vart litte sludi han, ett riktitt knôvelhôvv, som vi säger. Tänk på môran innan skull te skolan, då va han allti ut å skôôt när grisera han, i laa. Eller gräj mä nô kockler ut på jâla sô han rammel ikôll på rompa i glinga, mett i gôran. Å detta håre hanses, dä ble förstås fullt i bôs dä! Å brått som han hadd, sô hann han ju aldri å kamm sä ordentligt. Mässsä te skolan hadd han iställ en pôôs där han plock i allt bôs, en bôspôs. Å ibland geck förstås pôsen sönner, sô nôn annen feck ta reda på dreten. Då brukt Fredrik å fråg: ”Har du tej ôpp sôpplan mä lymmeln?”
För dä mästa va Fredrik go å gla, men lite tölig va han att iblann, särskilt när han va svôlten. ”Har du nö gröschel i fecka sô ja jämt kan köp mä en kôrv på tôrje?” fråg Fredrik för jämna. ”Annars butter ja räj!”En kôrv, dä ä gôtt i bôtt dä!
Och för er som inte vet va tölig ä, sô ärrä motsatsen te tôôlig. När du tôl mycke alltså. Fatter ni inte? Feschli ra, sô förstår ni kanske bätter. Men dätta ble ju bätter sen när han ble en stor käär.
Annars va Fredrik inte ett dugg bögrann, utta tvärtôm - riktigt sôggelhaal, sô joappelstamp å krössylt kunn han va utta – men sôkytt å hackkôrv varä bästa han vesst. Å glôpen som han ä så åt han jämt öpp alltihop, i ett svepen. En dreckpôtt uttapå å sen va han som e sol! Riktigt sinni ble han nog bara den gangen när han hadd skôr säj på en gammel bôrk.
Å stri, dä va Fredrik allti gôrbra på. ”Mä je rä nu mä ränna tölinga!” feck en säg tean när han möljd på för mô. Å lôver å lôver, dä gör han än i da! Dä hörd vi ju faktiskt senast ida, i tjôrka.
Han är inte dômm i hôvv denna pôjken, även om dä kanske låter som han ä litte halvstôlli när han öppner mun. Vi tycker allihop att han ä en riktigt styv pôjk som ha klar säj sô bra i Stockholm. Det hjälper väl te att han ä stönig som en gris å förstås. Å tänk vicken rôtsäck han ä som har fônn tåcka fina jänt da! Ôj, ôj, ôj! Tänk va roligt att dä årner sä sô bra te slut för däj Fredrik! Men du, ta hem a litte ofter sô vi får lär a å praat sôm fôlk!
Nu tycker ja vi hôfser te glasa och önskar er all lycka te!
/Anna-Karin
Kommentarer