En hel skattkista rågad med berättelser

Entrén på gamla Mårbacka låg mitt på södra långsidan, och innanför den fann man ”saln” där man åt och umgicks. I det nuvarande Mårbacka finns det gamla huset inbyggt och matsalen är det rum som förändrats minst. De väggfasta skåpen fanns här när Selma växte upp, och likaså stolarna. 

Här satt familjen Lagerlöf och umgicks, ofta på kvällarna. På julafton delades julklapparna ut här. Berättandet fanns så naturligt här i huset, alla de gäster som kom till Mårbacka, släktingarna och de som jobbade här kunde alla bidra med något. 

Matsalen.
Foto Tommy Pedersen

Sägner, sång och musik

Man läste mycket och framför allt pappan läste högt ur tidningar och böcker, ofta sittandes i någon av gungstolarna. Det var mycket sång och musik, och man sjöng Bellman framförallt för det tyckte pappa bäst om. 

Selma Lagerlöf fick så att säga tidigt stoff att använda sig av i sina böcker senare i livet, ja man kan säga att hon fick en hel skattkista rågad med berättelser. Som hon tog väl vara på. 

Inte minst av hennes farmor, sagoberätterskan, som hon tyckte så mycket om.

”Sägner har jag från barnkammaren, där de små sutto på låga pallar kring sagoberätterskan med det vita håret, eller från stockelden i stugan, där drängar och torpare sutto och språkade, medan ångan rykte från deras våta kläder och de drogo knivar ur läderslidan vid halsen för att breda ut smör på tjockt, mjukt bröd, eller från saln, där gamla herrar sutto i vaggande gungstolar och, livade av den ångande toddyn, talade om flydda tider.” (Kapitlet Spökhistorier, Gösta Berlings Saga).

Mamma Louise 45 år, har
lillasyster Gerda 10, intill sig.
Bakom från vänster står
Selma 14, Daniel 22,
Anna 16, Johan 18. Foto: KB

Familjen bodde på fyra rum och kök på bottenvåningen, samt en oinredd vind förutom två gavelrum på andra våningen. Det västra gavelrummet var barnkammaren, och Selma Lagerlöf beskriver att barnkammaren var det bästa rummet i hela huset, ett ljust och varmt rum. Men – den hade ju det felet, att den var ett gavelrum, och att man måste passera över den otäcka vinden för att komma dit. 

”Det var förskräckande hemskt att gå över vinden, framförallt om kvällarna, sedan mörkret hade kommit” (ur Mårbacka). Och inte nog med det, ovanpå barnkammaren fanns ett loft med en massa gammalt brôte, och där, där bodde en kattuggla…

"Värsta dagen i vårt liv"

Selma Lagerlöf bodde på Mårbacka tills hon blev 23 år, då hon flyttade till Stockholm för att utbilda sig till lärarinna och 1885 flyttade hon till Landskrona för lärarinnetjänst, samma år som hennes pappa, löjtnant Lagerlöf, dog. 

Erik Gustav Lagerlöf, 1819–1885.
Foto Östra Emterviks hbf.

Familjen fick ekonomiska svårigheter och 1888 såldes huset, skogen, jorden, ja hela gården och inte nog med det - nästan allt lösöre - på auktion. ”Värsta dagen i vårt liv” har Selma Lagerlöf sagt efteråt, ”det var som om vi dog allihop under auktionsdagarna”.

Auktionsdagarna 18–19 juni 1888

Kärleken som drivkraft

” Hon for då till sitt barndomshem för att se det än en gång, innan främlingar skulle taga det i besittning. Och kvällen innan hon reste därifrån för att kanske aldrig mer återse denna kära plats, beslöt hon att i all ödmjukhet att skrifva boken på sitt eget sätt och efter egen fattig förmåga” (Ur En saga om en saga). 

Man känner och förstår vilken tragedi det var för familjen, att se sitt hem gå i splittring på detta sätt. Men kärleken till sin familj, sitt barndomshem och sin hemtrakt var också något som blev Selma Lagerlöfs egen drivkraft att lyckas. Och lyckades det gjorde hon sannerligen med bravur. 

/ Irene Henriksson