Hurra för Selma!

Selma Lagerlöf har nyligen haft födelsedag, nämligen 20 november, därför vill jag hylla och uppmärksamma hennes födelsedag. 

I bland annat boken Lill-Selma på Mårbacka beskrivs det som en kall, snöig tämligen sen och därmed mörk novemberkväll 1858. Aldrig i mannaminne hade folket i Östra Emtervik socken sett maken till oväder, och man förstod att det skulle bli en märkvärdig natt, med ”tôcke ovâr”. 

Utdrag ur Östra Emterviks församlings dopbok för 1858.

Selmas mamma och pappa, Louise Wallroth och Erik Gustav Lagerlöf, hade varit gifta i nio år och bott på Mårbacka i sex år när Selma föddes. De kom nämligen flyttandes från Gårdsjö herrgård, som Louise pappa hade köpt några år tidigare, för att ta över Erik Gustavs föräldrahem i samband med Selmas farfars död. 

I huset fanns (förutom Selmas farmor och faster Lovisa) redan tre barn, Daniel (född 1850), Johan (född 1854) och Anna (född 1856) så det blev väl ingen stor sak när det kom ytterligare ett barn till. 

Den nuvarande salongen var på den tiden delad i två rum, och den sydvästra delen var föräldrarnas sovrum i gamla Mårbacka. Här föddes Selma, och den nyfödda flickan blev den femte i syskonskaran. Familjen fick nämligen en flicka 1851, Johanna Maria, men som tragiskt dog redan vid 3 månaders ålder. 

Planbeskrivning av bottenvåningen på gamla Mårbacka.

I Två spådomar som Selma Lagerlöf skrev 1908, berättar hon hur det kunde ha gått till den kvällen när hon föddes. Grannfrun, kallad moster Wennervik och som också var prästfru, var gift med en bror till Selmas farmor, kom över sent på kvällen då ”hon inte kunde ge sig till tåls”. 

Moster Wennervik får då reda på att en liten flicka har kommit till världen och de båda gamla damerna sitter i ”kammern” och resonerar om hur den nyfödda kommer att få det i livet.   

”Kammern” i gamla Mårbacka (nuvarande
serveringsrummet) där Selma Lagerlöfs
farmor, gamla fru Lagerlöf, bodde. 

Då plockar moster Wennervik upp kortleken, då hon också säger sig kunna spå, och lägger ut korten.

 »Nå, vad ser syster?» frågar gamla fru Lagerlöf.

    »Det är någon sjuklighet, som följer henne,» svarar prästfrun, »och jag tror, att hon får slitas med den i hela sitt liv.»

»Var och en ska ha sitt kors, annars blir det inte folk av en,» säger gamla fru Lagerlöf.

"Mycke att göra med böcker och papper"

Hon är av ett ljust lynne och vill alltid se det bästa i allting. »Om hon är sjuklig, får hon väl föra ett stillsamt liv, och det är ändå det bästa för en människa.»

Moster Wennervik sätter ner pekfingret på korten och börjar räkna på nytt. »Det ligger många och långa resor framför henne,» säger hon och blinkar smålustigt åt svägerskan. »Och flerfaldiga gånger måste hon flytta och byta om bostad.»

Hon fortsätter…  »Hon får träla och arbeta i alla sina dar,» förkunnar moster Wennervik efter en ny räkning. »Hon får mycke att göra med böcker och papper, ska syster få se.» (…)

 »Gamla fru Lagerlöf lutar sig också fram över korten, liksom för att finna en mening i virrvarret.

»Ska hon få mycke att göra med böcker och papper?» säger hon undrande. »Syster menar kanske, att hon ska bli gift med en fattig präst, som får hålla på att flytta från socken till socken och aldrig kommer till ro. Men om det bara blir en bra karl, som blir god mot henne . . .»

En hygglig människa

Moster Wennervik sträcker ett finger rätt upp i luften och avbryter henne.

»Vill syster, att jag ska säga, som det är?»

 »Det vill jag visst,» säger gamla fru Lagerlöf.

 »Hon blir aldrig gift.»

 »Jaså, blir hon inte gift!» säger gamla fru Lagerlöf, och nu måste hon riktigt lägga band på sig för att inte visa hur besviken hon är.

»Ja, hon kommer kanske ifrån många sorger på det sättet. Men syster kan väl åtminstone se om hon blir en bra och god människa?»

»Snäll och beskedlig blir hon nog,» säger moster Wennervik och böjer sig ånyo över korten för att utspana flera hemligheter, men nu blir hon avbruten av gamla fru Lagerlöf, som säger litet torrt:

»Nu ska syster inte bry sig om att säga någe mer. Jag är nöjd, då jag har fått veta, att hon blir en hygglig människa. Det är egentligen det enda, som är viktigt att få reda på.»

Selma döptes till Selma Ottilia Lovisa.  

Flaggan hissad till Selmas ära

Hennes födelsedag har i alla tider uppmärksammats på Mårbacka på olika sätt. Nuförtiden så har vi ibland haft specialvisningar, någon gång visas sådant som vanligen inte visas såsom hennes skor eller klänningar. 

I år blev det en lugn födelsedag på Mårbacka på grund av Coronapandemin, men flaggan hissades både på Mårbacka, i Sunne kommun och runt om i trakten till Selmas ära. Vi var också många som sände varma och tacksamma tankar till henne, och någon till och med skrev en rad.      

Hurra för Selma på din 162:a födelsedag!

/ Irene Henriksson