Ansvar och engagemang för människa och miljö

Väl hemma i Sunne igen blev det jord- och skogsbruk för "Stockholmsutvandrarna" i en tillvaro nära det naturen kunde ge. Samtidigt växte ett allt tydligare samhällsintresse fram hos flera av mina släktingar.

I någon mån, om vi nu ska försöka binda ihop mitt bloggande i Sunnebloggen, så har jag övertagit ett intresse för både samhällskunskap och miljöfrågor om än kanske på ett annat sätt än andra delar av Tillmanssläkten.

Ett litet strå till en human stack i världen är att vara med i Amnesty, jag är med i Grupp 260 Arvika. Här skrivs det brev till kungar och prinsar i Saudiarabien i hopp om att bloggaren Raif Badawi ska behandlas bättre i fängelset — eller allra helst friges. Det senare dock en from förhoppning. Badawi är Arvikagruppens fångfall. ”Det är skillnad på att vara bloggare i Sverige och Saudiarabien”.

Jag försöker på mitt jobb på Arvika Nyheter låta människor komma till tals runt olika samhällsproblem, jag hade en miljökrönika långt innan Greta intog barrikaderna och jag försöker privat leva någorlunda okej sett till naturslitage. Jag cyklar så mycket det går, jag har bergvärme i huset, jag eldar med ved i samma hus och på husets tak återfinns solceller, solceller dessutom tillverkade nästgårds i Glavatrakten.  

Jag tycker även att varje människa har ett ansvar för sin inre miljö, det vill säga att hålla igång kroppens funktioner inte bara för välbefinnandes skull utan för att hålla lekamen så frisk det nu går. Själv har jag alltid idrottat i någon form; spelat fotboll, basket, ägnar mig åt löpning och i viss mån åt friidrott med mera. Idag fyller jag min fritid med crossfit och hoppas kunna göra det länge till. Jag läser dessutom mycket för att hålla skallen och ordförrådet levande.

Braskaminen fyller sin funktion.
Sprider värme, trevnad och är miljönära.

Människans tekniska framsteg må ha varit kolossala på senare tid och större framsteg står av allt att döma för dörren. Jag tror dock att naturen ännu är större än människan och då gäller det att vara kompis med den enda planet vi har. Motsatsen fick Karin Larsdotter erfara när varken grödorna eller samhället kunde försörja henne. Viggo, Valter, Charlie och Novalie ska inte behöva uppleva en kvävd miljö eller humanism.

Allt hänger ihop, generation efter generation.

Hälsningar Hans-Åke Henriksson