Åsiktskrockar

Ibland undrar folk vem som har kommit på de olika lösningarna i föreställningarna. Det är nästan alltid svårt eller omöjligt att svara på. Teater är ett kollektivt arbete, alla jobbar mot samma mål. Man hjälps åt för att komma så långt som möjligt. Bygger vidare på varandras idéer. Leif Stinnerbom och jag har arbetat ihop i elva år. Vi försöker hjälpa varandra. Han leder arbetet och står för den stora konstnärliga idén. Han har att samarbeta med hela den konstnärliga staben inte bara skådespelarna. Han kommer oftast med förslagen på vilken föreställning vi ska göra. Han frågar vad vi andra tycker och ber oss läsa någon pjäs eller bok för att komma med åsikter. Ibland kommer vi andra med förslag men oftast har han initiativet och brukar värva med oss i sina beslut. Under repetitionsarbetet har han ansvaret för helheten. Han har också ett ansvar för att min karaktär och de andras faller inom ramen för hans idé. Jag har såklart också ett ansvar för min karaktär. Och genom den har jag också ett ansvar för helheten. Vi måste båda tjäna berättelsen. Utfundera författarens gåta. Jag och Leif känner varandra väldigt väl och tycker väldigt lika om det mesta. Men i nästan varje produktion blir vi oense om något. Vi är båda envisa och verbala. Det kan bli stora och hetsiga diskussioner när åsikterna krockar. Lyckligtvis har vi alltid kunnat lösa oenigheterna. Ofta leder de till och med fram till en helt annan, ny konstnärlig lösning, som varken Leif eller jag hade tänkt på från början. En som är bättre och större än någon vi hade kunnat hitta var och en för sig. De gångerna är krockarna fruktbara. Andra gånger är vi fåniga och barnsliga tjurskallar och skrattar åt det när vi inser det. Jakob Hultcrantz Hansson