Det tama och det vilda

Det är morgon. Solen skiner över sjön. Gästerna promenerar längs grusvägen. Njuter av lugnet. Det som man saknar och längtar till när man bor i staden. De semestrar. Det här är mitt hem. I staden går människan som tamboskap. Insvepta i moderiktiga rockar, med blickarna i betongen och asfalten. Fångade i sina fållor. Bråttom, utan att veta varför, vallas man genom tunnlarna till och från sina arbeten. Dörrarna öppnas. Dörrarna stängs. Första gången jag kom körande från staden genom Fryksdalen tyckte jag att det var storslaget vilt och vackert. Skogen och det öppna som paråker i landskapet. På ängarna gick boskapen, välmående bakom sina inhägnader. Fick mig att känna mig vild och fri och mänsklig. Runt vårt hus har vi Fryksdalen i miniatyr. Nästan larvigt gulligt. Små kullriga raviner, mjuka fåror i naturen. Söta höjder med skogen i fonden. Bullerbyröda hus, till synes utkastade här och där i det badbollsglada gröna. Nu ska jag gå ut och studsa studsmatta i solen! Med mina barn, med mina gäster. Vi ska hoppa okontrollerat och farligt! Slåss med svärd och brottas. Liv ska vara vilt! Det ska väl också kännas. På återseende. Jakob Htz H.

Kommentarer

Populära inlägg