Be om hjälp - så ofta du kan!

Att be om hjälp - det måste vara det värsta som finns! Att tappa ansiktet, att erkänna sig oduglig och misslyckad! I varje fall tycks så. Genom mitt jobb som präst och nu även i mitt jobb inom kommunen så möter jag människor som av olika anledningar hamnat i situationer i livet där man inte kan klara ut allting själv, på egen hand, längre. Och man måste på något sätt be - om hjälp. Det kan gälla en sorg som är för stora att bära, ekonomin, relationer till föräldrar, barn eller äkta maken eller sambon, det kan gälla känslor av skam och skuld, droger, alkoholism, självdestruktiva beteenden, depressioner, en allmän olustkänsla i livet - om man duger som den man är - och tusen andra saker. Och det tar emot att be om hjälp. En del har gått och funderat på saken i flera år innan man tar steget och vågar be om hjälp och andra vill absolut inte att någon i hela världen skall få reda på det. Det är sjukt någonstans. Jag tror inte vi är gjorda för att klara allt själva. Ingen klarar att leva på egen hand, ingen klarar livet på egen hand. Så länge vi människor har funnits har vi sökt oss till varandra. Det har sett olika ut, olika konstellationer för samlevnad och olika samhällsbyggen, men vi har sökt oss samman. För man kan inte bära livet ensam. I dagen samhälle tycker jag mig höra en stark underström som viskar, nästan ohörbart ibland; Klara dig själv! Stå på egna ben! Ligg ingen till last! Och vad du än gör – tappa inte ansiktet! Och detta göra att många gånger är ett stort steg, näst intill oöverstigligt, för människor att be om hjälp. Och jag tror inte att det spelar någon roll hur välkomnande vi gör väntrummet till socialen eller kyrkans diakoni, hur lättillgängliga jourhavande präst och medmänniska är. Det blir inte lättare att be om hjälp för det. Det enda sättet att göra det enklare att be om hjälp i de stunder vi behöver det är att vi alla, du och jag, göra det oftare och mer öppet. Att vi inte smusslar, hymlar eller skäms över att be om hjälp med både stort och smått, utan att vi gör det som om vore det den naturligaste saken i världen – för det är det ju! Svälj prestigen och låt fasaden falla – du är inte perfekt och kan inte allt! Vi behöver alla be om hjälp emellanåt!