Körsång förlänger livet

I söndags var jag på konsert i Fryksände kyrka. Det var min gamla kör, Wermlands Ensemblen, som sjöng. 13 sångare och en dirigent fyllde hela det mäktiga kyrkorummet med toner in i varenda vrå. Jag bara satt och njöt och lät musiken och orden omfamna mej. Det sägs att körsångare över lag har bättre fysisk hälsa, mår psykiskt bättre och har en något längre medellivslängd än folk i allmänhet och det skulle inte förvåna mig om det är sant! Förutom den rent kroppsligt ansträngande konditionsövningen som sång är så är körer ofta en alldeles utmärkt social gemenskap med många skratt under övningarna. Jag har hunnit vara med i och lyssna till många kyrkokörer och andra körer av varierande storlek och skicklighet under mina år och för mig personligen så är det inte det absolut viktigaste att det är ett tekniskt och klangmässigt fulländat framförande som blir resultatet, vare sig jag sjunger med eller lyssnar, nej det är glädjen och utstrålningen. Jag minns med skräck en konsert med Adolf Fredriks Bachkör i slutet av 1980-talet i min hemkyrka i Kristinehamn. Ett tekniskt perfekt framförande av J.S. Bach´s 6 motteter - urtrist! Jag kunde lika gärna ha lyssnat på en inspelning. Jag minns också med glädje många gånger med Lysviks och Sunnes kyrkokörer, och andra körer runt om också för den delen, där kanske inte allt gått riktigt som kompositören och dirigenten tänkt sig – men glädjen och utstrålningen har gjort att känslan varit på topp ändå. Och skulle det vara så att jag var tvungen att välja mellan en å ena sidan tekniskt och klangligt fulländad kör och å andra sidan en kör med utstrålning och glädje så råder det inte minsta tvekan om att jag skulle välja den senare. Sen är det ju naturligtvis även så att jag mött exempel där man både saknat teknik och utstrålning – och det blir ju bara en plåga och man frågar sig om det verkligen kan vara sant att körsång förlänger livet, för just då känns det tvärtom… Hur det var i söndags? Jo, klangen var i det närmaste perfekt och tekniken satt där också - och – där fanns utstrålning, glädje, humor och närvaro. Sen blev det ju inte sämre av att Gunno Palmqvist, dirigenten, efter konserten erbjöd mej min plats i kören tillbaka! Nu blir det hårdträning inför Duke Ellingtons Sacred Concert i oktober.