Ska du va mä å rulle?

Livet består inte enbart av nöjen, utan man måste ju ha lite kul ibland också – och då rullar man köttbullar! Eller som den store stjärnkocken Tore Wretman en gång sa: ”All glädje utan rotmos är konstlad glädje!” jag är alltså väldigt intresserad av matlagning och tror att det intresset kommer från min uppväxt. I mitt föräldrahem bodde jag, min bror och mina föräldrar på den övre våningen i huset och på den nedre bodde min farfar och farmor. Det bestående minnet från den tiden är allt matos, att det alltid lagades mat någonstans i huset - och farmor var den bäste. Där serverades det söndagsstekar värda namnet alltid klockan 16.00 - och jag kan fortfarande se hennes lilla runda figur framför mig när jag blundar, hur hon står vid köksbänken och rullar köttbullar samtidigt som hon nynnar på ”Barnatro”.

Vackert! Därför är jag lite extra glad så här i slutet av november för då har jag mitt alldeles egna ”köttbullsrull”. Ulf Bråth, en gammal kär vän och kock på Café August i Karlstad ringer varje år och säger: ”Ska du va mä å rulle!?” och jag tackar ju förstås ja. Detta som en sorts hyllning till min farmor och hela min uppväxt, men samtidigt är det stort för mig att för någon dag på året ingå i ett arbetslag som lagar i ordning ett julbord. Onsdagens rullning innebar att cirka 900 köttbullar fick se dagens ljus. Inte illa och många gommar kommer säkert att bli nöjda, får vi hoppas.

Tidigare i höst fiskade jag och Ulf kräftor till Café August kräftskiva. Det visade sig att det formligen kryllade av kräftor i Fryken. Ungefär 26 kilo släpades upp, kokades – och resultatet skulle ju till och med konstnären Carl Larsson säkerligen varit nöjd med. Detta är det stora med livet anser jag, dessa skiftningar. Att vara musiker och låtskrivare är i mångt och mycket en ganska ensam tillvaro. Författaren Claes Östergren sa en gång att en författare är en person som klarar av att stå ut med sin ensamhet och det tycker jag nog att även jag kan instämma med. Men med lite kräftor, köttbullar och några skratt i goda vänners lag blir allting så mycket lättare – och novemberkylan och mörkret känns inte alls så betungande. Sedan kan man återgå till att skriva nya låtar med ny energi och nya idéer.