Från Kiruna till Sunne
Hej Ronny Lundström här!
Jag har fått äran att figurera i två veckor på Sunnebloggen, det är min förhoppning att ni som följer densamma, finner mina inlägg intressanta.
Detta det första, handlar i första hand om mig och min bakgrund, det känns bra om ni känner mig lite bättre från början.
Jag är född och uppvuxen i Kiruna, ca 130 mil norrut från Sunne! Ta höger vid Helmiakorset och kör 120 mil efter E45, då hamnar ni i Gällivare, där svänger ni vänster och kör rakt fram i ytterligare ca 10 mil, och vips, ni är framme.
Kiruna är numera inte det Kiruna jag känner från min uppväxt. Staden är ställd inför den intressanta utmaningen att måste flytta på sig för att gruvbrytningen skall kunna fortsätta. Lämpligt nog går järnådern precis rakt under stadens kärna. Om något litet år skall stadshuset flyttas eller rivas och ytterligare några år bort skall den kända kyrkan med Bror Hjorts altartavla röna samma öde.
Kiruna är känt av många för sin fostran av duktiga ishockeyspelare och även jag spelade hockey, om än inte lika framgångsrikt som mina lagkamrater Pekka Lindmark, Hasse Edlund, Roger Mikko med flera gjorde.
Hockey, handboll och basket tog upp den mesta tiden för unge herr Lundström i Lapplands huvudstad fram till 1979 då det var dags att dra upp bopålarna och flytta söderut.
Via Sandviken, Gävle och Uppsala hamnade jag så småningom i Stockholm för att genom jobbet jag då hade, åka till Sunne på konferens. Och kan ni tänka er – här träffade jag på dans (som Sven Ingvars sjöng ) min Fröken Fräken! Vi skriver nu 1990 och sedan dess har vi hängt ihop min kära Lena och jag.
Jag tycker som utflyttad norrlänning att Värmland och Sunne har den perfekta kombinationen av vildmark och civilisation, jantelagar och kreativitet, tjänste- och produktionsföretag.
Det är med stor glädje och stolthet jag numera kallar mig Värmlänning, och inte vilken värmlänning som helst! Nej, en Sunnebo ska det vara om det ska vara överhuvudtaget!
Till råga på allt har vi fått förmånen att bo i det gamla kapellet som Urban Ullenius restaurerat till en fantastiskt vacker bostad. Den är speciell som bostad, det är trots allt ett kapell i grunden, men kan man leva med små sovrum, smala trappor mm. så har man hittat rätt!
Ha en bra dag nu så hörs vi snart igen.
/Ronny
Jag har fått äran att figurera i två veckor på Sunnebloggen, det är min förhoppning att ni som följer densamma, finner mina inlägg intressanta.
Detta det första, handlar i första hand om mig och min bakgrund, det känns bra om ni känner mig lite bättre från början.
Jag är född och uppvuxen i Kiruna, ca 130 mil norrut från Sunne! Ta höger vid Helmiakorset och kör 120 mil efter E45, då hamnar ni i Gällivare, där svänger ni vänster och kör rakt fram i ytterligare ca 10 mil, och vips, ni är framme.
Kiruna är numera inte det Kiruna jag känner från min uppväxt. Staden är ställd inför den intressanta utmaningen att måste flytta på sig för att gruvbrytningen skall kunna fortsätta. Lämpligt nog går järnådern precis rakt under stadens kärna. Om något litet år skall stadshuset flyttas eller rivas och ytterligare några år bort skall den kända kyrkan med Bror Hjorts altartavla röna samma öde.
Kiruna är känt av många för sin fostran av duktiga ishockeyspelare och även jag spelade hockey, om än inte lika framgångsrikt som mina lagkamrater Pekka Lindmark, Hasse Edlund, Roger Mikko med flera gjorde.
Hockey, handboll och basket tog upp den mesta tiden för unge herr Lundström i Lapplands huvudstad fram till 1979 då det var dags att dra upp bopålarna och flytta söderut.
Via Sandviken, Gävle och Uppsala hamnade jag så småningom i Stockholm för att genom jobbet jag då hade, åka till Sunne på konferens. Och kan ni tänka er – här träffade jag på dans (som Sven Ingvars sjöng ) min Fröken Fräken! Vi skriver nu 1990 och sedan dess har vi hängt ihop min kära Lena och jag.
Jag tycker som utflyttad norrlänning att Värmland och Sunne har den perfekta kombinationen av vildmark och civilisation, jantelagar och kreativitet, tjänste- och produktionsföretag.
Det är med stor glädje och stolthet jag numera kallar mig Värmlänning, och inte vilken värmlänning som helst! Nej, en Sunnebo ska det vara om det ska vara överhuvudtaget!
Till råga på allt har vi fått förmånen att bo i det gamla kapellet som Urban Ullenius restaurerat till en fantastiskt vacker bostad. Den är speciell som bostad, det är trots allt ett kapell i grunden, men kan man leva med små sovrum, smala trappor mm. så har man hittat rätt!
Ha en bra dag nu så hörs vi snart igen.
/Ronny
Kommentarer