Kläderna gör mannen
När man kikade på hockey i Sveriges äldsta konstfrusna inomhusarena – Matojärvi Islada i Kiruna, hade man förmånen att bland annat läsa en reklamskylt från HerrCity, den lokala finklädesförsvararen ovanför polcirkeln. (Arena förresten, det var ta mig tusan kallare inne i ladan än ute…)
Skylten föreställde en tecknad karl som hade olika kläder på sig; sotare, kontorskläder, frack och någon till som jag inte kommer ihåg. Det jag kommer ihåg var budskapet, kläderna gör mannen!
På något sätt har jag tagit fasta på just detta och det är förvånande vad många gånger kläder har varit centrala för mig. I vissa yrken tror jag kläderna är speciellt viktiga, ta som exempel när vi jobbade med uthyrning av tältkåtor, då var det avgörande hur vi såg ut.
Kunden bildar sig en uppfattning om dig och ditt företag så fort du kliver ur bilen och säger hej. Självklart är även bilen viktig i detta sammanhang. Bilden här nedan visar mig och Kenneth i sprillans nya kläder från Haglöfs, samtliga partners (totalt cirka 75 personer) hade likadana kläder när vi mötte kunden.
Jag vet inte vad Felicia tyckte, men hon ser lite tveksam ut när hon sneglar åt vårt håll.
Under en period i livet hade jag minst sagt dåligt med slantar på lönekontot. Eftersom jag jobbade som säljare, var kläderna avgörande för inköparens första intryck av mig.
Jag blev en mästare på att kombinera kläder och få det att se nytt och fräscht ut. Mina två kavajer, två par byxor, tre skjortor och fyra slipsar, fick jobba hårt under det år som jag trollade fram kreationer ur denna magra garderob.
Kläderna bygger självförtroende, det funkar i vart fall så för mig. Om jag är ”rätt” klädd vid ett affärsmöte, är jag mer avslappnad än tvärtom. Jag vet att det kanske låter fjantigt, men jag fäster vikt vid detta.
Om jag ska träffa potentiella kunder eller partners när jag representerar BCR Bikes Clothes & Rock, kan jag inte komma i kostym. Jag måste klä mig så det syns vad jag står för, vilken stil jag vill representera. Vad man måste väga in i bilden är min ålder, jag som är 54 år ung, bör kanske inte ha det mest extrema vi har i butiken. Jag får välja kläder med en mer ”vuxen” stil. Däremot älskar jag att sticka ut lite sådär lagom, som att välja ett par röda dojor istället för ett par svarta tråkiga.
Jag ska till sist erkänna att jag faktiskt jobbat med konfektion tidigare. Perlmans Herrekipering eftr. hette affären. Den ligger i Sandviken och var faktiskt en av de största på att sälja kvalitetskostymer och herrkläder av lite häftigare producenter. Tiger, Melka, Linköpings Linne, Amanda Christensen, Wolsey med flera sålde vi till Gästriklands herrar.
Eftersom jag tyckte att Arvid(ägaren) tänkte lite mossigt ibland, framför allt när det kom till annonsering, övertygade jag honom att det bästa vore att utnyttja den otroliga modellresurs som företaget hade i form av undertecknad.
Sagt och gjort, från den dagen var det bilder på (då i vart fall ) unge herr Lundström, iklädd Lodenrock och hatt, kritstrecksrandiga kostymer, dunjackor, gabardinbrallor med sydda pressveck och så vidare.
Det var en helt underbar period i livet och jag och Arvid jobbade skitbra ihop – trots vår åldersskillnad.
Tyvärr har jag inga bilder i elektroniskt format från den tiden så ni får väl hålla till godo med denna istället...
Greve Lunstroem af Torsberg, som tyvärr blev mördad efter cirka 23 minuter på Mordgåtefesten. Att man alltid väljer fel roller!?
Det finns mycket mer att berätta om kläderna och jag, men jag tror ni fått i er tillräckligt för att koppla ihop mig med Bikes Clothes & Rock – eller?
Tjohej
/Ronny
Skylten föreställde en tecknad karl som hade olika kläder på sig; sotare, kontorskläder, frack och någon till som jag inte kommer ihåg. Det jag kommer ihåg var budskapet, kläderna gör mannen!
På något sätt har jag tagit fasta på just detta och det är förvånande vad många gånger kläder har varit centrala för mig. I vissa yrken tror jag kläderna är speciellt viktiga, ta som exempel när vi jobbade med uthyrning av tältkåtor, då var det avgörande hur vi såg ut.
Kunden bildar sig en uppfattning om dig och ditt företag så fort du kliver ur bilen och säger hej. Självklart är även bilen viktig i detta sammanhang. Bilden här nedan visar mig och Kenneth i sprillans nya kläder från Haglöfs, samtliga partners (totalt cirka 75 personer) hade likadana kläder när vi mötte kunden.
Jag vet inte vad Felicia tyckte, men hon ser lite tveksam ut när hon sneglar åt vårt håll.
Under en period i livet hade jag minst sagt dåligt med slantar på lönekontot. Eftersom jag jobbade som säljare, var kläderna avgörande för inköparens första intryck av mig.
Jag blev en mästare på att kombinera kläder och få det att se nytt och fräscht ut. Mina två kavajer, två par byxor, tre skjortor och fyra slipsar, fick jobba hårt under det år som jag trollade fram kreationer ur denna magra garderob.
Kläderna bygger självförtroende, det funkar i vart fall så för mig. Om jag är ”rätt” klädd vid ett affärsmöte, är jag mer avslappnad än tvärtom. Jag vet att det kanske låter fjantigt, men jag fäster vikt vid detta.
Om jag ska träffa potentiella kunder eller partners när jag representerar BCR Bikes Clothes & Rock, kan jag inte komma i kostym. Jag måste klä mig så det syns vad jag står för, vilken stil jag vill representera. Vad man måste väga in i bilden är min ålder, jag som är 54 år ung, bör kanske inte ha det mest extrema vi har i butiken. Jag får välja kläder med en mer ”vuxen” stil. Däremot älskar jag att sticka ut lite sådär lagom, som att välja ett par röda dojor istället för ett par svarta tråkiga.
Jag ska till sist erkänna att jag faktiskt jobbat med konfektion tidigare. Perlmans Herrekipering eftr. hette affären. Den ligger i Sandviken och var faktiskt en av de största på att sälja kvalitetskostymer och herrkläder av lite häftigare producenter. Tiger, Melka, Linköpings Linne, Amanda Christensen, Wolsey med flera sålde vi till Gästriklands herrar.
Eftersom jag tyckte att Arvid(ägaren) tänkte lite mossigt ibland, framför allt när det kom till annonsering, övertygade jag honom att det bästa vore att utnyttja den otroliga modellresurs som företaget hade i form av undertecknad.
Sagt och gjort, från den dagen var det bilder på (då i vart fall ) unge herr Lundström, iklädd Lodenrock och hatt, kritstrecksrandiga kostymer, dunjackor, gabardinbrallor med sydda pressveck och så vidare.
Det var en helt underbar period i livet och jag och Arvid jobbade skitbra ihop – trots vår åldersskillnad.
Tyvärr har jag inga bilder i elektroniskt format från den tiden så ni får väl hålla till godo med denna istället...
Greve Lunstroem af Torsberg, som tyvärr blev mördad efter cirka 23 minuter på Mordgåtefesten. Att man alltid väljer fel roller!?
Det finns mycket mer att berätta om kläderna och jag, men jag tror ni fått i er tillräckligt för att koppla ihop mig med Bikes Clothes & Rock – eller?
Tjohej
/Ronny
Kommentarer
Anna
Ulla Culör