Det bästa är barnen

Att få möjlighet att sätta barn till världen har varit det största i livet. Tänk om någon kunnat säga när jag var 15 år, så här kommer dina barn och din man se ut, då hade jag nog svimmat av lycka och sagt ni har tagit fel person. Allt det fina kan nog inte livet ha i beredskap till lilla mej. Och så hade livet det.

Lyckans minut

Är det sant att jag håller ett barn på min arm
och ser mig själv i dess blick
och fjärdarna gnistra och jorden är varm
och himlen utan en prick

Vad är det för tid, vad är det för år,
vem är jag, vad bär jag för namn?
Du skrattande knyte med solblekt hår,
Hur fick jag dej i min famn?

Jag lever, jag lever! På jorden jag står.
Var har jag varit förut?
Jag väntade visst miljoner år
på denna enda minut.

( ” Lyckans minut” ur Domedagar, av Erik Lindorm. )

När vår son Mattias föddes, en majkväll för 31 år sen, var jag totalt tömd på alla krafter. När jag hade honom i famnen sa jag - har jag fött dig? Det var så överväldigande. Det mest kraftfulla jag någonsin varit med om, och jag var helt oförberedd att det var så starkt.

1981, Mattias

Det var en helt normal förlossning på 18 timmar. Det började med en vattenavgång utan värkar men värkarna kom ganska snart igång. Så efter 18 timmars arbete föder jag fram en gosse som har tummen i mun. Mats fanns vid min sida men vacklade under dygnet om detta verkligen skulle gå. När väninnorna kom på besök efter några dagar sa jag detta gör jag aldrig igen.

Som tur är sjunker smärtan undan och man fick verkligen något, ett litet liv som man själv skapat och fött och fick förmånen att följa vårda och fostra till en människa. Vilket gjorde att vi efter 3 år åter väntade ett barn. När värkarna började hemma på natten och vi satt och väntade att morfar skulle komma satt vår 3 åriga Mattias bredvid mej och sa, jag kan andas med dej mamma.


1984, Mårten

 Det var en fullmånenatt i oktober med massor av löv som virvlade runt fötterna när steg ur bilen utanför Södersjukhusets förlossning. Värkarna kom tätt och efter 5 timmar var det dags att börja krysta, så födde jag vårt andra och största barn Mårten 4.300 gram. Mats var imponerad av mitt mod och styrka. En vacker höstsol sken in i rummet.

En dag på sommaren 1992 upptäcker vi av en tillfällighet att oj vi ska få barn, hur gick detta till. Pojkarna är 12 och 9 år gamla. Jag får en stark ingivelse att detta är en dotter. En fantastisk graviditet med mycket uppmärksamhet. 

När så tiden är inne att föda en fullmånekväll, går jag till bäcken. Månen som är kvinnans fästman lyser. Inte bara på mej utan också på den lilla jag-flickan-9-år, som jag inte varit i kontakt med sen barndomen utom när fullmånen lyser på henne. Men förstår också att den lyser på en alldeles egen liten människa som finns färdig inom mig.

1993, Moa

 Efter denna fullmånenatt och när dagen randas kommer jag att föda vår dotter, med Mats vid min sida som är med i varje värk. Efter en natt med hårt arbete där urkraften obönhörligt driver framåt. Då kommer hon. Torsby BB kl 0707 den 8 mars, internationella kvinnodagen. Moa fick komma till en färdig familj, Så för henne var det bara att hänga med i livets spiral.

Och livet har sin gång. En dag kommer sönerna hem och säger ni ska bli farmor och farfar. Och så föds Maja o Nils i Arvika och Klara-Stina i Kronoparken.

Farmor, farfar, barn och barnbarn

Maj Larsson