Skammens röda blomma och det vi aldrig pratar ett ord om
En flicka/pojke kommer en dag till sina föräldrar och säger hurra i natt har jag fått min första menstruation / sädesuttömning.
Föräldrarna säger: det är kroppens signal till dig att du kan få barn, som kanske är det största i livet och en av livets meningar. Detta är ett tecken på att du håller på att bli vuxen och är en viktig milstolpe i ditt liv. Idag ska vi fira med att baka en utsökt tårta och alla i familjen ska fira dej.
Mamman säger till dottern jag ska visa dig hur man handskas med blodet som kommer, för det finns skydd, mamman visar på ett kärleksfullt sätt hur man fäster bindan i trosorna, var den ska kastas, och hur man införskaffar bindor.
Så här går det nog inte till för så många barn/ungdomar när första mensen/sädesuttömningen kommer.
Därför började jag för ett antal år sen att träffa alla flickor i årskurs 5 o 6 tillsammans med skolsköterskan och numera också träffa dem på tjejkvällar på Fritidsgården, för att lyfta menstruationen.
För att synliggöra och gestalta menstruationsförloppet har jag använt en metodik där frukter varit centrala. Att bara se bilder kan vara svårt. Få smaka, känna och se ett plommon, mandlar och avokado, stimulerar sinnena. Det blir lättare att förstå. Plommonet = storlek på livmodern mandlarna = äggstockar och avokadons kött = menstruationslemhinnan, hålrummet efter kärnan = där det befruktade ägget ligger.
Ja nog är det svårt när droppar faller.
Skälvande av ängslan tungt de hänger,
klamrar sig vid kvisten, sväller, glider -
tyngden drar dem neråt, hur de klänger.
Svårt att vara oviss, rädd och delad,
svårt att känna djupet dra och kalla,
ändå sitta kvar och bara darra -
svårt att vilja stanna
och vilja falla.
Då, när det är värst och inget hjälper,
Brister som i jubel trädets knoppar.
Då, när ingen rädsla längre håller,
faller i ett glitter kvistens droppar
glömmer att de skrämdes av det nya
glömmer att de ängslades för färden -
känner en sekund sin största trygghet,
vilar i den tillit
som skapar världen
Maj Larsson
Mamman säger till dottern jag ska visa dig hur man handskas med blodet som kommer, för det finns skydd, mamman visar på ett kärleksfullt sätt hur man fäster bindan i trosorna, var den ska kastas, och hur man införskaffar bindor.
Så här går det nog inte till för så många barn/ungdomar när första mensen/sädesuttömningen kommer.
Därför började jag för ett antal år sen att träffa alla flickor i årskurs 5 o 6 tillsammans med skolsköterskan och numera också träffa dem på tjejkvällar på Fritidsgården, för att lyfta menstruationen.
Att blöda en gång i månaden är ett tecken på att man är frisk.
Lika glada och tacksamma som vi är för våra ben som bär oss varje dag och våra händer som arbetar för oss och vårt hjärta som slår, ska vi vara för menstruationen som varje månad påminner oss om att vi finns med i en månadsrytm som följer månens gång (menstruation betyder månatlig). Dessutom en påminnelse om att vi kommer att kunna få barn, när den tiden är inne.
Bilder från vår menstruations- utställning på ungdomsmottagningen |
Detta är ett exempel, på upplysande hälsofrämjande arbete där kvinnor får möjlighet att tolka sin kropp och grunda jaget i kroppen. Som barnmorska har man unika kunskaper om kvinnokroppen. Vårt uppdrag är att ge det till kvinnan. Att ha kunskap om sin kropp skapar stolthet och tillit till att ömt vårda den.
Ja visst gör det ont, Karin Boye
Ja visst gör det ont när knoppar brister.
Varför skulle annars våren tveka?
Varför skulle all vår heta längtan
bindas i det frusna bitterbleka?
Höljet var ju knoppen hela vintern.
Vad är det för nytt, som tär och spränger?
Ja visst gör det ont när knoppar brister,
ont för det som växer
och det som stänger.
Ja nog är det svårt när droppar faller.
Skälvande av ängslan tungt de hänger,
klamrar sig vid kvisten, sväller, glider -
tyngden drar dem neråt, hur de klänger.
Svårt att vara oviss, rädd och delad,
svårt att känna djupet dra och kalla,
ändå sitta kvar och bara darra -
svårt att vilja stanna
och vilja falla.
Då, när det är värst och inget hjälper,
Brister som i jubel trädets knoppar.
Då, när ingen rädsla längre håller,
faller i ett glitter kvistens droppar
glömmer att de skrämdes av det nya
glömmer att de ängslades för färden -
känner en sekund sin största trygghet,
vilar i den tillit
som skapar världen
Maj Larsson
Kommentarer