Ny bloggare: Magnus Malmgren

 ”Hur snabbt slår inte ett liv rot på nytt. Hur fort går det inte från det att man är främling på en plats till det att man har sugits upp av den platsen. ” ”Hade jag rest till London, som jag lika gärna kunde ha gjort, skulle samma sak ha skett där, bara med andra människor. Så slumpmässigt det var, och så ödesmättat.” Karl Ove Knausgard, Min kamp

När jag var ung och bodde i Skåne fanns världen i söder, öster och väster. Norr var väldigt diffust. Jag skulle åka till Kittelfjäll en gång och tänkte att när jag kom till Umeå med flyget så borde jag nästan vara framme.Då återstod en resa på 35 mil! Västerut!, inklusive en övernattning i Vilhelmina.

Om man åker 35 mil västerut från Skåne så hamnar man i Nordsjön, 35 mil sydväst i Gdansk i Polen, 35 mil söderut så är man i Tyskland och 35 mil österut så hamnar man snudd på i Litauen.

1991 fick vi beskedet, att vår avdelning på Tetra Pak skulle flytta till Sunne i Värmland. Och vi som arbetade på avdelningen fick frågan om vi ville följa med dit och jobba. Mitt begrepp om Värmland var några fladdriga bilder från Tv:n från något vinterrally. Men i Sunne fanns en skidbacke och mycket skog att cykla MTB i. Ett år i Sunne blev planen. Jag ringde till turistbyrån och bokade ett rum på Storgatan. Så i februari 1992 tog jag tåget från Lund. Via Göteborg till Karlstad. Och sedan vidare med ett gult litet tåg genom en mörk skog i natten. Det snöade kopiöst mycket och det var väldigt exotiskt med djup fluffig snö i den stora mörka skogen utanför tågets fönster. Jag hoppade av på stationen i Sunne och gick ut på Järnvägsgatan. Planen var att fråga sig fram till Storgatan. Men. Det fanns ingen att fråga. Det var tomt, kallt, mörkt och ödsligt.

2009 skulle min dotter och jag åka till Paris på höstlovet. Vi hade bokat ett hotell på Rue de la huchette vid station St Michel, på andra sidan Seine, från Notre Dame sett. Jag spanade in på Google maps hur vi skulle åka tåg från flygplatsen, hur vi skulle gå för att hitta rätt. Vi skulle ju komma ner en söndag kväll. Och det kanske inte fanns någon att fråga. Men det fanns det. Det var väldigt mycket folk ute. Då kände jag att jag nog har acklimatiserat mig i Sunne.

Är det hemma där man lägger sin hatt? Eller är det dit blicken söker sig först när väderkartan visas på tv? Paris är en fantastisk stad, men det var fantastiskt skönt att komma hem till Sunne.

/ Magnus