Ett värdigt liv, om djurhållning och den mat vi äter
Häromdagen var en sorglig dag: jag skickade några stutar på slakt. Trots att det är en del av mitt jobb känns det alltid lite tråkigt. Eftersom jag har så få djur har de alla namn och jag lägger en del tid på att få dom tama och hanterbara vilket underlättar jobbet, till exempel vid kalvavskiljning på hösten.
Vi pratar ju en del om hemska djurtransporter världen över. Miljontals djur fraktas runt på vägarna i Europa, ofta under hemska förhållanden på grund av att ekonomin styr. Då jag var i Buenos Aires för några år sedan skeppades får över till Mellanöstern. Båtarna hade plats för 100 000 får, vid ankomst hade 10 % dött, på grund av för trånga och dåligt ventilerade utrymmen och för lite mat och vatten. Ändå fortsatte dessa transporter för att det var lönsamt...
Jag tänker också ibland på bonden i bergsbyn i Thailand som helt enkelt surrade fast sin gris på pakethållaren på cykeln och i 40 graders värme trampade iväg den dryga milen till slaktaren...
Allt sätts i perspektiv och jag tycker att det är ok att mina djur transporteras till slakteriet i Linköping.
Lastningen hemma på gården går lungt till väga, transportörerna är väl utbildade och djuren får i sitt eget tempo kliva in i bilarna som är hypermoderna med kameraövervakning och bra ventilation och fjädring. Transportören berättade nu senast att en del grisar somnade på sin resa till slakteriet i Skara och då får man ju tro att de inte är alltför stressade av transporten.
Det handlar mycket om att ge djuren ett värdigt liv den tid de har och det måste vi uppfödare kunna garantera.
Men mycket ligger också på konsumenterna som genom medvetna och aktiva val i butiken bestämmer vilken mat vi vill äta och därmed hur djuren ska ha det.
Närproducerat och en betesbaserad uppfödning där kalven får skutta runt med sin mamma den första tiden är väl att föredra.
Det är nog inte så lätt att hålla reda på allt det där, men om det inte det framgår, kanske handlaren kan berätta till exempel varifrån köttet kommer, hur djuret har fötts upp och hur transporten och slakten gått till.
Eller inte... häromdagen gick jag in i en matbutik för att köpa en hel kyckling. Eftersom jag bara hittade styckningsdetaljer frågade jag ett biträde om inte de hade hela kycklingar? Svaret jag fick var : "nej, de görs inte längre..."!!
Lätt förvånad men dock berikad med denna nya vetskap gav jag upp planen på en kycklingmiddag och åkte hem och tinade upp en närproducerad biff.
/Christina
Vi pratar ju en del om hemska djurtransporter världen över. Miljontals djur fraktas runt på vägarna i Europa, ofta under hemska förhållanden på grund av att ekonomin styr. Då jag var i Buenos Aires för några år sedan skeppades får över till Mellanöstern. Båtarna hade plats för 100 000 får, vid ankomst hade 10 % dött, på grund av för trånga och dåligt ventilerade utrymmen och för lite mat och vatten. Ändå fortsatte dessa transporter för att det var lönsamt...
Jag tänker också ibland på bonden i bergsbyn i Thailand som helt enkelt surrade fast sin gris på pakethållaren på cykeln och i 40 graders värme trampade iväg den dryga milen till slaktaren...
Allt sätts i perspektiv och jag tycker att det är ok att mina djur transporteras till slakteriet i Linköping.
Lastningen hemma på gården går lungt till väga, transportörerna är väl utbildade och djuren får i sitt eget tempo kliva in i bilarna som är hypermoderna med kameraövervakning och bra ventilation och fjädring. Transportören berättade nu senast att en del grisar somnade på sin resa till slakteriet i Skara och då får man ju tro att de inte är alltför stressade av transporten.
Det handlar mycket om att ge djuren ett värdigt liv den tid de har och det måste vi uppfödare kunna garantera.
Men mycket ligger också på konsumenterna som genom medvetna och aktiva val i butiken bestämmer vilken mat vi vill äta och därmed hur djuren ska ha det.
Närproducerat och en betesbaserad uppfödning där kalven får skutta runt med sin mamma den första tiden är väl att föredra.
Det är nog inte så lätt att hålla reda på allt det där, men om det inte det framgår, kanske handlaren kan berätta till exempel varifrån köttet kommer, hur djuret har fötts upp och hur transporten och slakten gått till.
Eller inte... häromdagen gick jag in i en matbutik för att köpa en hel kyckling. Eftersom jag bara hittade styckningsdetaljer frågade jag ett biträde om inte de hade hela kycklingar? Svaret jag fick var : "nej, de görs inte längre..."!!
Lätt förvånad men dock berikad med denna nya vetskap gav jag upp planen på en kycklingmiddag och åkte hem och tinade upp en närproducerad biff.
/Christina
Kommentarer