Som nyinflyttad i Sunne
Att jag hamnade i Sunne och Vämland var en slump ämnad att hända. Träffade min fru på en fest i Uppsala där jag bodde och arbetade. Hon gjorde väldigt klart efter några dejter att "vill du att det ska bli något mer av detta får du flytta till Sunne".
Sagt och gjort, så sökte jag det enda intressanta jobbet som jag fann i Värmland och det var i Sunne på Fryksdalens Sparbank, där jag fortfarande jobbar. Tänkte att det kanske går lite fort det här så jag fick tag på en lägenhet centralt i Sunne, en 2:a med balkong på utsidan, jo ni läste rätt, på utsidan, detta var något jag stolt berättade för min pappa. Detta var något jag fick höra i min fars tal på vårt bröllop, som han lärt sig har väl alla lägenheter balkongen på utsidan. Jag hann dock aldrig flytta in då vi blev sambos direkt.
Då man kommer som ny till en ort är de första man lär känna oftast ens nya arbetskamrater eller studiekompisar, så för att utvidga denna bekantsskapskrets bestämde jag mig för att återuppta min fotbollskarriär som 33-åring som legat vilande i 6 år. Efter två träningar med IFK Sunne skulle det bli bortamatch i Norra Ny och vår tränare tyckte jag kunde bli med och sitta på bänken, jag hade ju trots allt spelat på en relativt hög nivå i många år.
Väl på plats i fantastiskt vackra Norra Värmland så saknades det förstås spelare, så det var bara att kliva in från start då de enda kvarvarande avbytarna var hjälptränaren och busschauffören. Strax innan halvtid hände det som man hade kunnat förutse, det sträckte till i baksidan på mitt högra lår och ingen fanns det att byta med. Så resten av matchen stod jag där i mittcirkeln och tafatt försökte nå de bollar som passerade. Hann efter lite rehab med en match till på Kolsvik, men efter det var min fotbollskarriär över. Denna har dock fortsatt via mina tre barn som gladeligen åker på fotbollsträning med pappa.
Några år senare hade vi en middagsbjudning med några nya bekanta och som oftast kommer vi grabbar in på sport. Efter lite diskussion om var och när vi spelat kom vi fram till att vi borde nog varit i IFK Sunne under samma tid. Jag lyckades hitta ett lagfoto och det stämde, vi var med på samma bild. Vad vi konstaterade var att varken jag eller min kompis gjorde något större intryck under detta år då ett foto var nödvändigt för att bevisa att vi spelat tillsammans.
Idrotten har alltid betytt mycket för mig och som tonåring var jag mångsysslare, fotboll, ishockey, bordtennis och alpin skidåkning. Jag provade även på längdskidåkning, men så fort snön kom och skidorna skulle på så ville jag inte vara med.
Vet inte om en händelse från en skoltävling gjorde sig påmind... Jag kom in på upploppet, rätt mycket folk var det i stadion och jag ramlade, klev upp och ramlade, klev upp och ramlade. När jag väl kom in mål och fick av mig skidorna förstod jag varför -mitt under foten hade det fastnat en grillfolie från en hamburgare som någon icke miljömedveten åskådare slängt vilket gjorde att det högg i skidan varje gång jag skulle staka.
Efter denna fadäsen har jag dragit mig för att åka längdskidor tills för tre vintrar sen. Barnen började åka och förändrade min vardag och jag kan konstatera att världens idag roligaste idrott att utöva är längdskidor, vissa tycker nästan att det blivit fanatism över det.
/Jonas
Sagt och gjort, så sökte jag det enda intressanta jobbet som jag fann i Värmland och det var i Sunne på Fryksdalens Sparbank, där jag fortfarande jobbar. Tänkte att det kanske går lite fort det här så jag fick tag på en lägenhet centralt i Sunne, en 2:a med balkong på utsidan, jo ni läste rätt, på utsidan, detta var något jag stolt berättade för min pappa. Detta var något jag fick höra i min fars tal på vårt bröllop, som han lärt sig har väl alla lägenheter balkongen på utsidan. Jag hann dock aldrig flytta in då vi blev sambos direkt.
Då man kommer som ny till en ort är de första man lär känna oftast ens nya arbetskamrater eller studiekompisar, så för att utvidga denna bekantsskapskrets bestämde jag mig för att återuppta min fotbollskarriär som 33-åring som legat vilande i 6 år. Efter två träningar med IFK Sunne skulle det bli bortamatch i Norra Ny och vår tränare tyckte jag kunde bli med och sitta på bänken, jag hade ju trots allt spelat på en relativt hög nivå i många år.
Väl på plats i fantastiskt vackra Norra Värmland så saknades det förstås spelare, så det var bara att kliva in från start då de enda kvarvarande avbytarna var hjälptränaren och busschauffören. Strax innan halvtid hände det som man hade kunnat förutse, det sträckte till i baksidan på mitt högra lår och ingen fanns det att byta med. Så resten av matchen stod jag där i mittcirkeln och tafatt försökte nå de bollar som passerade. Hann efter lite rehab med en match till på Kolsvik, men efter det var min fotbollskarriär över. Denna har dock fortsatt via mina tre barn som gladeligen åker på fotbollsträning med pappa.
Några år senare hade vi en middagsbjudning med några nya bekanta och som oftast kommer vi grabbar in på sport. Efter lite diskussion om var och när vi spelat kom vi fram till att vi borde nog varit i IFK Sunne under samma tid. Jag lyckades hitta ett lagfoto och det stämde, vi var med på samma bild. Vad vi konstaterade var att varken jag eller min kompis gjorde något större intryck under detta år då ett foto var nödvändigt för att bevisa att vi spelat tillsammans.
Idrotten har alltid betytt mycket för mig och som tonåring var jag mångsysslare, fotboll, ishockey, bordtennis och alpin skidåkning. Jag provade även på längdskidåkning, men så fort snön kom och skidorna skulle på så ville jag inte vara med.
Vet inte om en händelse från en skoltävling gjorde sig påmind... Jag kom in på upploppet, rätt mycket folk var det i stadion och jag ramlade, klev upp och ramlade, klev upp och ramlade. När jag väl kom in mål och fick av mig skidorna förstod jag varför -mitt under foten hade det fastnat en grillfolie från en hamburgare som någon icke miljömedveten åskådare slängt vilket gjorde att det högg i skidan varje gång jag skulle staka.
Efter denna fadäsen har jag dragit mig för att åka längdskidor tills för tre vintrar sen. Barnen började åka och förändrade min vardag och jag kan konstatera att världens idag roligaste idrott att utöva är längdskidor, vissa tycker nästan att det blivit fanatism över det.
/Jonas
Kommentarer