Att våga göra saker jag är rädd för
Hur ofta går du
utanför din egen komfortzon? Vad händer
med dig när du gör det?
Förra veckan filmade jag en show med Tor &David. De använder humor för att prata om seriösa ämnen genom monologer, samtal och musik. Teman de lyfter fram är bland annat mångfald och identitet.
I det stora och hela handlar det mycket om hur det är att vara människa. De är otroligt duktiga och deras poetiska texter om livet går rakt in i hjärtat. Jag fastnade särskilt vid deras tankar om att våga gå utanför sin egen komfortzon. Att våga göra saker man aldrig har gjort förut. De gånger man känner att det pirrar i hela kroppen av nervositet och man är livrädd och vill bara springa därifrån.
Tor ritade en stor cirkel på en whiteboard. Utanför cirkeln ritade han många prickar som skulle föreställa saker man gör där man inte känner sig trygg. Han sa ungefär så här; ”Det är vår rädsla som ger oss mod och när man vågar vara rädd växer man som människa. Ju flera gånger man vågar gå utanför sin komfortzon desto modigare blir man.”
Sen fortsatte han med att hoppa runt på scenen och vifta med armarna. ”När du blir nervös, erkänn att du faktisk är skitnervös och att det inte gör något. Skaka på armar och ben lite så blir det lättare”.
Den bilden tog jag med mig när jag två dagar senare skulle hålla ett kort föredrag för 80 personer. Jag tycker inte om att stå på en scen och prata inför många människor, så för mig var det att gå utanför min egen komfortzon.
Jag kan bli så fruktansvärt nervös. Den här gången i bilen på väg dit, sade jag till mig själv: ”Jag är nervös, men det här ska bli så kul! Jag ser verkligen fram emot att få stå där framme och berätta!”
Jag ändrade min inställning och det gick jättebra. Jag var nervös ändå, men inte så mycket som jag brukar vara. Efteråt kände jag mig modig och glad. Jag har bestämt mig nu för att oftare våga göra saker som jag är rädd för. Bland annat vill jag försöka vara mera öppen och prata med människor jag inte känner. Våga vara nyfiken!
De allra bästa möten är de helt spontana tycker jag. När vi kom hem från vår långa segeltur var jag 18 år gammal. Spontan och nyfiken pratade jag ofta med människor jag mötte till exempel på tåget. Jag minns en gång jag hamnade bredvid en äldre man. Vi pratade i flera timmar och han berättade om sitt liv.
På resan hade jag alltid en liten notisbok och en penna i väskan. Där skrev jag ner namn och adress på människor jag mötte på min väg. Den är fylld med namn från olika delar av världen. Möten mellan människor. Vi har så mycket att ge varandra om vi bara vågar. / Gro J
Förra veckan filmade jag en show med Tor &David. De använder humor för att prata om seriösa ämnen genom monologer, samtal och musik. Teman de lyfter fram är bland annat mångfald och identitet.
I det stora och hela handlar det mycket om hur det är att vara människa. De är otroligt duktiga och deras poetiska texter om livet går rakt in i hjärtat. Jag fastnade särskilt vid deras tankar om att våga gå utanför sin egen komfortzon. Att våga göra saker man aldrig har gjort förut. De gånger man känner att det pirrar i hela kroppen av nervositet och man är livrädd och vill bara springa därifrån.
Tor ritade en stor cirkel på en whiteboard. Utanför cirkeln ritade han många prickar som skulle föreställa saker man gör där man inte känner sig trygg. Han sa ungefär så här; ”Det är vår rädsla som ger oss mod och när man vågar vara rädd växer man som människa. Ju flera gånger man vågar gå utanför sin komfortzon desto modigare blir man.”
Sen fortsatte han med att hoppa runt på scenen och vifta med armarna. ”När du blir nervös, erkänn att du faktisk är skitnervös och att det inte gör något. Skaka på armar och ben lite så blir det lättare”.
Den bilden tog jag med mig när jag två dagar senare skulle hålla ett kort föredrag för 80 personer. Jag tycker inte om att stå på en scen och prata inför många människor, så för mig var det att gå utanför min egen komfortzon.
Jag kan bli så fruktansvärt nervös. Den här gången i bilen på väg dit, sade jag till mig själv: ”Jag är nervös, men det här ska bli så kul! Jag ser verkligen fram emot att få stå där framme och berätta!”
Jag ändrade min inställning och det gick jättebra. Jag var nervös ändå, men inte så mycket som jag brukar vara. Efteråt kände jag mig modig och glad. Jag har bestämt mig nu för att oftare våga göra saker som jag är rädd för. Bland annat vill jag försöka vara mera öppen och prata med människor jag inte känner. Våga vara nyfiken!
 |
| Segelbåten Origo som vi seglade runt jorden med |
De allra bästa möten är de helt spontana tycker jag. När vi kom hem från vår långa segeltur var jag 18 år gammal. Spontan och nyfiken pratade jag ofta med människor jag mötte till exempel på tåget. Jag minns en gång jag hamnade bredvid en äldre man. Vi pratade i flera timmar och han berättade om sitt liv.
På resan hade jag alltid en liten notisbok och en penna i väskan. Där skrev jag ner namn och adress på människor jag mötte på min väg. Den är fylld med namn från olika delar av världen. Möten mellan människor. Vi har så mycket att ge varandra om vi bara vågar. / Gro J
Kommentarer