Den glamorösa TV-branschen...
Otroligt nog tyckte jag att det var jätteskönt att landa på Gardermoen till minusgrader och snö i luften. Jag älskar den friska kalla luften och hoppas på riktigt mycket snö i vinter!
Ni har vel hört att alla normen är född med skidor på bena? Det stämmer inte riktigt, men för mig var det faktisk så…
Jag fick mina första skidor då jag fyllde tre år, och var med i skidtävlingar från det året jag fyllde fyra. Sen dess har jag alltid gått mycket längdskidor. En härlig frihetskänsla att åka i spåren genom skogen.
Nästa helg jobbar jag på säsongpremiären i Bruksvallarna för SVT. Et jobb jag ser mycket fram emot!
Många kanske tror att det är glamoröst att jobba som fotograf i TV, men det är det nog inte här i Norden. Tiden man står vid kameran är mycket liten jämfört med tiden man riggar upp och ner all utrustning och kabel.
I flera dagar innan en världscup på skidor riggar vi flera kilometer med kablar genom skog och uppför branta backar (15 km kablar i Holmenkollen på 5 milen!). Jobben inkluderar också mycket tunga lyft sedan vi riggar våra kameror själva. Det är många långa dagar ute i all slags väder. Och när sändningen börjar står man där ute i skogen och väntar på att något ska hända.
Jobbet som fotograf är egentligen en låååång väntan. Man måste ha tålamod för mestadels av tiden händer det inte mycket. Men, när det först händer något måste man vara 100 % skärpt och koncentrerad för att zooma in på rätt skidåkare som passerar i full fart.
Varje kamera har et nummer. I fjor när jag jobbade För-VM i Falun hade jag kamera nr. 5 av totalt 35 kameror. Sändningen produceras från en OB-Buss (Outside Broadcasting) där producenten och många andra sitter och styr upp sändningen.
Särskilt när vi jobbar skidskytte, är det väldigt mycket prat i bussen som vi fotografer lyssnar till genom våra hörlurar. Det gäller att lyssna till rätt person (producenten) som säger vilket kamera som är nästa. Så i väntans tid måste man också koncentrera sig för att hänga med vart åkarna är någonstans.
Men man hinner filma ekorren i granen och ta sig en ljummen kopp kaffe från termosen och en bit Kvikklunsj (Norges tursjokolade nr.1, som Kexchoklad bara mycket bättre;).
Inte så glamoröst kanske att filma skidor. Men jag älskar mitt jobb av många orsaker. Jag får:
/ Gro Westgård
Ni har vel hört att alla normen är född med skidor på bena? Det stämmer inte riktigt, men för mig var det faktisk så…
Jag fick mina första skidor då jag fyllde tre år, och var med i skidtävlingar från det året jag fyllde fyra. Sen dess har jag alltid gått mycket längdskidor. En härlig frihetskänsla att åka i spåren genom skogen.
Nästa helg jobbar jag på säsongpremiären i Bruksvallarna för SVT. Et jobb jag ser mycket fram emot!
Många kanske tror att det är glamoröst att jobba som fotograf i TV, men det är det nog inte här i Norden. Tiden man står vid kameran är mycket liten jämfört med tiden man riggar upp och ner all utrustning och kabel.
I flera dagar innan en världscup på skidor riggar vi flera kilometer med kablar genom skog och uppför branta backar (15 km kablar i Holmenkollen på 5 milen!). Jobben inkluderar också mycket tunga lyft sedan vi riggar våra kameror själva. Det är många långa dagar ute i all slags väder. Och när sändningen börjar står man där ute i skogen och väntar på att något ska hända.
Jobbet som fotograf är egentligen en låååång väntan. Man måste ha tålamod för mestadels av tiden händer det inte mycket. Men, när det först händer något måste man vara 100 % skärpt och koncentrerad för att zooma in på rätt skidåkare som passerar i full fart.
Varje kamera har et nummer. I fjor när jag jobbade För-VM i Falun hade jag kamera nr. 5 av totalt 35 kameror. Sändningen produceras från en OB-Buss (Outside Broadcasting) där producenten och många andra sitter och styr upp sändningen.
Särskilt när vi jobbar skidskytte, är det väldigt mycket prat i bussen som vi fotografer lyssnar till genom våra hörlurar. Det gäller att lyssna till rätt person (producenten) som säger vilket kamera som är nästa. Så i väntans tid måste man också koncentrera sig för att hänga med vart åkarna är någonstans.
Men man hinner filma ekorren i granen och ta sig en ljummen kopp kaffe från termosen och en bit Kvikklunsj (Norges tursjokolade nr.1, som Kexchoklad bara mycket bättre;).
Inte så glamoröst kanske att filma skidor. Men jag älskar mitt jobb av många orsaker. Jag får:
- vara ute i naturen varje dag
- jobba ihop med många underbara människor,
- gå på skidor efter jobbet i perfekta spår
- använda timmar på att vänta utan att göra någonting (när gör man det annars?)
- uppleva att vara närvarande i nuet i sekunderna min kamera har rött ljus (On Air)
- betald för att motionera
- och jag får se många norska segrar och några få svenska också…
/ Gro Westgård
 |
| Gro Westgård på pass med kameran |
Kommentarer