Längtan till havet

Nu sitter jag på en balkong på Daytona Beach i Florida och tittar ut över det öppna havet. Jag är här för att besöka min gamla äventyrliga morfar som har bott i Amerika i över femtio år. Det finns nog inget bättre ställe att börja mitt bloggande, än här med utsikt mot horisonten.

Havet betyder nämligen mycket för mig. “Vart kommer du från?” - en fråga jag alltid haft svårt att svara på. Jag svarar olika varje gång beroende på vem som frågar. Som ni förstår från min “svorsk” är jag från Norge och jag har än inte hunnit lära mig ren värmländska på de sex åren jag bott i Sunne.

Jag har flyttat mycket runt och bott på olika platser i mitt 37-åriga liv. Men den riktiga hemkänslan har jag nog inte upplevt än. Vad är hemkänsla egentligen? För mig handlar det nog mycket om att känna tillhörighet, ro och en känsla av att vara närvarande.

Jag kan ofta känna mig mer hemma när jag är långt borta från mitt eget hem på främmande platser, än när jag sitter i min egen soffa hemma i mitt eget hus. Jag kan också känna tillhörighet till människor jag nyss mött, på en främmande plats.

Självklart känner jag mig hemma när jag är tillsammans med min familj, de som står mig närmast, men det är som att jag ständigt är på väg någonstans. En inre resa som aldrig vill ta slut. Så vart kommer min rastlöshet från?

 

Då jag var 16 år gammal seglade jag jorden runt i två år tillsammans med min mamma, hennes man och mina sex syskon. Segelbåten Origo, är en 40 fots trebåt med två master som mina föräldrar byggde själv i vår trädgård i Lilleström utanför Oslo. De tog alla oss sju barna ut av skolan, sålde huset och seglade iväg ut i världen. Et äventyr som skulle till att förändra mitt liv för alltid, på ett mycket positivt sätt.

 

Innan vi åkte var jag en blyg tonårstjej som lät andra människor ta kontrollen över mitt liv. På resan blommade jag ut till en glad och utgående tjej som ville ta in hela världen på en gång. Vi seglade i flera veckor utan att se land. Stuck i en liten båt mitt ute på havet tillsammans med sina föräldrar och syskon, utan att kunna gå någonstans… För mig kändes det faktiskt fritt och härligt befriande att bara vare där ute. Och enda mer spännande att se land där framme i horisonten och inte veta vilka äventyr som väntade runt hörnet.

 

Det blev kallare och vi var på väg hem. Mina syskon jublade, men jag grät. Jag ville fortsätta resan. Jag blundade och drömde mig tillbaka till ett sådant speciellt ögonblick i livet. En bussresa på Sri Lanka. Jag tittade ut över det vackra landskapet och som en blixt från himlen kom det till mig, som “mitt kall” i livet. Jag kommer ihåg känslan då jag bestämde mig för att ägna mitt liv till att dokumentera olika människors öden från olika delar av världen.

 

Nu 20 år senare driver jag företaget Origo Film (Origo efter segelbåten som tog oss runt jorda) och jobbar som filmare. Jag bor i Östra Ämtervik tillsammans med min man och våra två små barn. I bloggen önskar jag skriva om mina erfarenheter i mitt jobb som filmare, om att bo i båt hela året runt, om tillhörighet, sorg, kärlek, om drömmar, möten med människor och om att längta till havet. Och så vill jag självklart skriva om varför jag väljer att leva i Sunne och vad det är med denna plats som gör att jag som är så rastlös och älskar havet fortsatt bor här i skogen J/ Gro