Krypa på golvet bland knappnålar och dammråttor, nej aldrig i livet!
Jag växte upp på Vitsandsvägen 5 i Torsby. I Hallströms skrädderi, ja bokstavligen i skrädderiet. Visserligen bodde familjen på övervåningen, men jag var nog mer tid därnere än däruppe.
 |
| Inger Stinnerbom |
Mamma arbetade också i skrädderiet. Hennes mor gjorde vantar i tvåtrådsbindning med färggranna blomsterbroderier. Hennes faster var sömmerska.
Jag har fått ett tydligt och tungt arv.
Jag började sy till barbiedockorna, sen till mig själv, sen till mina klasskamrater.
Det var många som ville ha utsvängda byxor med låg midja i slutet på 60-talet i Torsby.
Kul var det att sy hela kvällarna med neddragna rullgardiner och samtidigt lyssna på melodiradion. Man lyssnade på blandad kompott av musik när det var få kanaler. Bra tror jag. Jag älskade Smoke Rings och Leif Anderssons hesa röst.
Men att se föräldrarna slita häcken av sig för att folk skulle få fina kläder till helgens bravader, utan att få tillräckligt betalt, gjorde mig upprörd och arg. Jag skulle inte krypa på golvet bland knappnålar och dammråttor för att nåla upp senaste kjollängden! Nej aldrig i livet!
Jag utbildade mig till arbetsterapeut. Jobbade i femton år och specialiserade mig på rehabilitering efter stroke. Jag var chefarbetsterapeut och trivdes bra med det tills arvet från Torsby kom ikapp mig. Jag hade hjälp många människor att finna sin kreativitet men hade totalt glömt bort mig själv. Jag var en tidsinställd bomb!
När frågan om att göra kostymer till en föreställning på Västanå teater kom, var det som att släppa ner en fisk i vattnet. Jag simmade energiskt iväg mot en ny karriär: Jag blev kostymdesigner och har nu gjort kostymer till ett 80-tal teaterföreställningar, de flesta på Västanå Teater.
/Inger StinnerbomDet var många som ville ha utsvängda byxor med låg midja i slutet på 60-talet i Torsby.
Kul var det att sy hela kvällarna med neddragna rullgardiner och samtidigt lyssna på melodiradion. Man lyssnade på blandad kompott av musik när det var få kanaler. Bra tror jag. Jag älskade Smoke Rings och Leif Anderssons hesa röst.
Men att se föräldrarna slita häcken av sig för att folk skulle få fina kläder till helgens bravader, utan att få tillräckligt betalt, gjorde mig upprörd och arg. Jag skulle inte krypa på golvet bland knappnålar och dammråttor för att nåla upp senaste kjollängden! Nej aldrig i livet!
Jag utbildade mig till arbetsterapeut. Jobbade i femton år och specialiserade mig på rehabilitering efter stroke. Jag var chefarbetsterapeut och trivdes bra med det tills arvet från Torsby kom ikapp mig. Jag hade hjälp många människor att finna sin kreativitet men hade totalt glömt bort mig själv. Jag var en tidsinställd bomb!
När frågan om att göra kostymer till en föreställning på Västanå teater kom, var det som att släppa ner en fisk i vattnet. Jag simmade energiskt iväg mot en ny karriär: Jag blev kostymdesigner och har nu gjort kostymer till ett 80-tal teaterföreställningar, de flesta på Västanå Teater.
Kommentarer