fredag 24 april 2015

Att göra klart

Tills vidare
Då var det dags. I avslutandet av något slås man alltid av alla de andra möjligheter och chanser man skulle tagit. Skulle bloggat mer, skulle skrivit om det här, åh om jag hade haft det här att visa. Nå väl, det är dags att knyta ihop säcken.

Större delen av veckan har gått åt mitt examensarbete och detaljer till den. Smida en kraftig spik till toppen, för att få lite mer massa i mittstolpen. Öljetter kring alla kanter, klura ut en dörröppning, läderförstärkning i toppen, klura lite till, testa och fundera. Det finns mycket mer man kan göra med tältduken för att få den riktigt bra. En god start hade varit att faktiskt testa tyget mot väta. Helt enkelt, jag var tvungen att få fokusera på något annat ett tag. Det var längesen jag faktiskt färdigställde någon form av plåthantverk och i onsdags var det dags.

Den högra spiken är avsedd för tältets mittstolpe. Ursprungligen 15 mm rundstål.
Minns ni de klumpiga, buckliga plåtbitarna på mina ben från mitt första inlägg? 
Antagligen inte. Gå gärna tillbaka och försök hitta vad jag menar! Det var iallafall hög tid att de fick sig lite kärlek, och kärlek har de fått! Det jag försöker återskapa är ett par heltäckande benskenor. 
Det ska alltså vara plåt kring hela nedre delen av mitt ben. 
För att en sådan konstruktion ska fungera bör den vara upphängd (för att inte skava på ovansidan av foten) och är då med fördel formade efter underbenets muskulatur. Dels halkar konstruktionen inte ner då den hänger på dina muskler, samtidigt som den bör vara upphängd i lårbensskydd och resterande benrustning. 
När jag läst om heltäckande benskenor har det ofta lämnats med varnande ord, att konstruktionen är ganska komplex. Om du tar en titt på din egen vad ser du att musklerna är asymmetriska i båda led och dessutom ändrar form drastiskt när du spänner musklerna. De varnande orden har helt rätt och jag närmar mig slutet försiktigt. Mycket tid har gått åt att försöka jämna ut ytan och passa de två delarna mot varandra. De är lite små men jag är förvånansvärt nöjd med mig själv.



Tre knivblad jag gjorde i samma veva som spiken. Tanken är att de ska bli fickknivar och ges bort. Alla tre är gjorda av gamla filar. Stålet i filar har hög kolhalt och är därför lätta att härda.

Vad hände egentligen med sköldprojekt del 2? 
En högst rimlig fundering. Sköldarna ska bli klara, sköldarna var nästintill klara redan efter del 1. Tyvärr kommer de inte att bli klara den här veckan, och antagligen inte veckan efter det heller. Det som saknas är helt enkelt en upphängning för armen. Inga stora antaganden. 

Vad det projektet däremot fick mig att minnas och fundera över är hur man kan jobba med skolan för att göra såna projekt. Som jag nämnt tidigare gjorde jag mina första lajvkläder under textilslöjden på Fryxellska skolan. På liknande sätt träslöjden. Om man som exempel tar sköldarna, då skulle man kunna göra ett samarbete mellan träslöjden och bild
Principen med mallar är något som vi använder både i industrin och i skolan flitigt, för att forma plywood och tunna skivor trä. Det var i princip det jag sysselsatte mig med under större delen av min praktik på gjuteriet. Forma och limma plywood. Alla gjutmodeller kläs med plywood och det är mer regel än undantag att det är mjuka rörelser i modellen. Att sedan klä och dekorera sina sköld efter behag, ja det känns självförklarande hur det passar in i den estetiska verksamheten. Vad jag försöker påpeka är att ett så enkelt projekt som att göra en sköld, har många pedagogiska moment som man kan utnyttja i sitt lärande.

Med det lämnar jag över bloggen till nästa veckas bloggare och tackar för mina två veckor på Sunnebloggen. Ni har fått en övergripande insikt i vad levande rollspel kan innebära och en än större insikt i mitt personliga hantverkande. På återseende!
Vänliga hälsningar

Jan Sigurd Olsson

Inga kommentarer: